a——mtaa——————Sr
gafvel, in till regioner, som det var beslutadt
att jag evigt skulle bli okunnig om. En barn-
Figa sjöng för tvillingerne en enformig sång
och hade fällt ned rullgardinerna, för att på
detta sätt inbilla de små, det dagen var slut,
i stället att den nyss börjat.
Här springer då kreti och pletiv, fortfor
hon häftigt i det hon slängde igen dörren ef-
ter barnskaran.
Jag hade stigit upp kl. 7 och klockan var
44 innan den olycksaliga gåsen tillät mig fara,
Min, värd bade redan låtit spänna de ankomne
hästarne för min vagn, icke frågande: efter hur
han dermed gaf tillkänna sin otålighet att bli
mig qvitt. q
Min barudomsvän anlände helt varm och för-
tretad.
Jag -sväljde nåägrå bitar af gåsen med fara
att brännaupp tungan, och tog afsked.
Om vägen. ligger häråt en annan gång, så
var så god, stånimade patron tveksamt och
nästan rädd för sina. egna ord. våasbi 3
Men på det, han icke. matte gå och åna en
rofetia deri, lugnade jag honom med den för-
säkrän, att jag omöjligt -skunde återkomma, ;:),
Barnen defilerade ändu en gång. Min vän
slöt mig i sin kökslaktande famn, och jag steg
helt glad upp i vagnen. -
Detta var då således den tafta af huslig säll-
het, af frid och förnöjsamhet, som den gamle
doktorn hoppats skulle läka mitt sjuka sinne
och omvända mig till förmån för verldensglädje
och njutningar. Denna oroiga och otrefliga
familj med sitt äflapder att draga sig franår
detta mödosamma lif: denna arma uttröttade
vinna, som förlorat allt interesse för Sig sjelf
och andra, som hkt en skjutshäst, släpade och
trälade; med det ehda målet att hinna till qväl-