Ji polisen, uppgår i medeltal till 6 personer dagligen, En närmare granskning af dessa mål serskildt och af de sakfällda personernas beskaffenbet, leder i vår tanka till den slutsatsen, att författningen, som föreskrifver böter för fylleri, uträttar mera ondt än godt, samt måbända borde helt och bållet afskaffas, Fordom var denna författning ännu strängare. Personer, som öfverlastat sig, kunde tilltalas, hvarhelst de i sådant tillstånd anträffades, inom eller utom hus; och fylleriet var derigenom af lagstiftaren karakteriseradt, icke blott såsom en last, utan äfven såsom ett brott, Hela verlden känner likväl, att den tiden knappt något större kalas eller gille föreföll, der icke flera blefvo öfverlastade; och det ansågs till och med utgöra en sorts heder för värden, att ingen af gästerna kom nykter från bordet. Nu är detta belt annorlunda; i följd af förändrade seder och genom inflytelsen af en mera moralisk tidsanda, ehuru fylleriförfattniogen under tiden blifvit mildrad. Emedlertid skulle, såsom nyss nämndes, en närmare granskning af de särskilda fall, der åtal för fylleri komma i fråga, troligen lemna ett öfvertygande bevis på dessa åtals ändamålslöshet och olämpligbet. Af de 6 personer, som i medeltal dagligen blifva pliktfällde, kan man antaga att 2 kunna betala plikten. De 4 öfrige måste, sedan de först fått sofva ruset af sig i ett arrestrum, hvilket är ett billigt straff, och derefter stått i förhör, försona sin förseelse med 4 dygns vatten och bröd. Ofta händer det, att delinqventen, när denna tunna diet är slutad, efter utsläppandet ar fängelset genast begifver sig in på krogen antingen af oförbätterlig vana, eller under den förvillande föreställnicgen, att ett par supar skola stärka de af den magra kosten försvagade lifsandarna. Vid ett sådant tillfälle verkar spritdrycken lättare rus ånyo; och det händer då ej sällan, att samma person omedel: bart derefter belinnves öfverlastad, och får åter genomgå samma kurs som förut. Detta visar tillräckligt, em icke redan så många andra bevis förut funnes, att åtal och plikt för fylleri sällan uträttar något till den felaktiges förbättring: ja vi påstå nästan, att en sådan förbättring, såsom en följd endast och allenast af lagförandet, icke eger rum hos en bland bundrade. 1 afseende på en sådan förbrytelse som denna måste man likväl antaga, att förbättringen skall utgöra straffets bufvudsakliga och nästan enda ändamål, emedan den öfverlastade icke genom denna bandling omedelbart skadar någon tredje person, utan fastmer sjelf får uppbära ett särskildt straff uti försvagad helsa, samt förloradt anseende hos medmenniskor. Vid alla de tillfällan, då geoom fyllerilasten särskild förargelse åstadkommes, följer också derpå särskildt ansvar. Betraktar man åter de personers sambällsställning, som i de flesta fall här komma i fråga, så är den sådan, att antingen pliktens uttagande, eller vattenoch brödstraffet genom den tidsförlust det medför, bidrager till den tilltalades utarmande. Den enda nytta, som då synes återstå, är att poliskassan erhåller ett par tusen riksdaler banko i böter; men vinsten häraf synes knappt uppväga de nyssnämda obebagliga följderna i andra afseenden. Vi underställe således allmänheten, såsom en sak förtjent att tänka på, huruvida icke ansvaret för fylleri borde helt och hållet afskaffas bär, likasom det i flera andra länder icke mera finnes.