den, i synnerhet under nuvarande förhållanden, nödiga enhet och kraft i utvecklingen af vårt samhällslif, samt: att den nyligen afslutade riksdagens gång, framför allt under den sednaste tiden, synes väl egnad att stadga en allmän öfvertygelse om nödvändigheten af allvarliga bemödanden, att på laglig väg tillvägabringa en snar lösning af denna nationens vigtigaste fråga.n Med kännedom af denna proposition, synes det i sanning svårfattligt, huru hr D. kunnat säga, att bestyrelsen icke i sin framställning till sällskapet uttryckt någon egen mening. Ligger då icke en sådan tydligt i sjelfva propositionen, och måste man icke antaga ett at trenne alternativer: antingen att hr D. icke gjort sig mödan genomläsa densamma, innan han framställt sitt afgörande omdöme om bestyrelsens sätt att gå tillväga, eller att han icke kan uppfatta en klart uttryckt mening (hvilket är det minst antagliga), eller ändtligen, att han i sin ifver att motarbeta sjelfva bufvudsaken, den till sällskapet gjorda framställningen, kastat sanningen åt sidan, för att i den ogrundade tillvitelsen mot bestyrelsen göra sig ett argument i bufvudsaken? Vi lemna åt hr D. sjelf att besvara dessa frågor, om han det gitter. Deremot är det sannt, att vid öfverläggnvingen inom bestyrelsen, likasom inom sällskapet, till en början yttrades den betänkligheten emot den väckta frågan, att en framställning om urtima riksdag i detta ögonblick möjligen och sannolikt skulle vara opopulär hos en del af folket, dels i anseende till det obehagliga intrycket af den förflutna riksdagens karakter och resultatlösbet, hvilket kunde förmodas haf-l va väckt en ovilja emot ständernas sammanträde, som behöfde sätta sig; dels i följd der-l af, att riksdagsarfvodenas utbetalning just nul pågår. Om dessa betänkligbeter voro tankarne inom bestyrelsen icke delade, utan alla insågol dem. Men när man kom att närmare tänka på saken, trodde man sig finna, att betänkligheterna i sjelfva verket äro antingen af en öfvergående art eller i sig sjelfva föga betydande, : emot vigten af att få reformen påskyndad. Om emedlertid bestyrelsen icke ansåg sig böra i denna fråga fälla ett afgörande domslut, eller inkomma till sällskapet med en hel afbandling, som uttömde ämnet, utan öfverlemna dess vidare utveckling åt sällskapet sjelf, så kan väl detta icke läggas bestyrelsen till last, så myc-l ket mindre som den icke innehar någon annan myndighet eller befattning, än att förbereda sällskapets sammankomster, och yttra sig öfver der väckta motioner. För öfrigt torde det ännu vara för tidigt att yttra sig om, hvad pluralitetens tankar kunna blifva i hufvudsaken. Frågan är ännu ganska litet diskuterad, men torde väl blifva närmare skärskådad på de följande sammankomsterna, Emedlertid föreföll det oss vid mötet sistlidne onsdag så, att förhållandet inom sällskapet var ungefär detsamma, som när frågan först väcktes inom bestyrelsen, nemligen att betänkligheterna presenterade sig till en början; men om vi ej misstaga oss, delade pluraliteten redanl den gången bestyrelsens tanka innan sällskapet åtskiljdes, fastän få talare yttrade sig. — Uti Aftonposten för sistl. gårdag finnel: vi äfven en artikel öfver samma ämne, men som utrymmet i dag icke tillåter att upptaga; den angår egentligen hufvudsaken. — Vi nämna derföre blott i förbigående, att Aftonposten uti en not säger sig sistlidne vår hafva samtalat om regeringens förslag med en engelsk radikal;, som pvisserligen dervid hade åtskilliga vigtiga anmärkningar, men tillika ptillade, att det vore hvarje liberal reformväns ppligt att votera derför, emedan detta förslag notvifvelaktigt vore ett stort steg framåt, bju-l: det af regeringen. Vi lemna derhän in quantum juris, hvad vigt som må läggas på Aftonpostens engelska radikaler, i frågan om bedömandet af svenska angelägenheter; det förefaller oss nästan, som om en svensk radikali det fallet skulle vara mera i tillfälle än en engelsk att bedöma sitt eget lands ställaingar och förhållanden. För öfrigt måste vi anmärka, att då det uppgifna samtalet egt rum redan sistlidne vår, men regeringens förslag icke utkom förr än mot slutet af våren, så kunde den engelske radikalen knappt hafva hunnit att studera genom detsamma tillräckligt, äfven förutsatt att radikalen fullkomligt förstod svenska språket. Än mindre kunde han hafva hunnit att pröfva och bedöma inflytandet af förslagets till en del ganska inveeklade bestämmelser, hvilket måste vara en vigtig sak, då Aftonposten sjelf och hr D. anse tiden ända till nästa lagtima riksdag dertill erforderlig. Emedlertid vore det en förbindlighet, om Aftonposten gjorde allmänheten det nöjet att dels uppgifva den engelske radikalens namn, och derjemte gifva tillkänna, huruvida Aftonposten sätter honom il: samma kategori som radikalerne i Stockholm, eller de förut omtalte radikalerne i Köpenhamn, hvilka, såsom man vet, icke ega AftonPostens bevågenbet. Slutligen vore det icke heller utan intresse, att få del af de omtalta visserligen vigtiga anmärkningarne, vid det hvilande förslaget. Måhända kunde de leda till goda upplysningar just i den saken, hvarom man ännu sväfvar i ovisshet, nemligen huruvida lö det hvilande representationsfötslaget bör antagas eller förkastas. ———t EAA — Bland uttryck, hvilka man mest ofta får höra upprepas i polisen, och hvilket nästan af. vana uttalas såsom en formel, är nemligen — efter uppläsandet af följande memorial: Sistl.