den, i synnerhet under nuvarande förhållan-
den, nödiga enhet och kraft i utvecklingen af
vårt samhällslif, samt: att den nyligen afslu-
tade riksdagens gång, framför allt under den
sednaste tiden, synes väl egnad att stadga en
allmän öfvertygelse om nödvändigheten af all-
varliga bemödanden, att på laglig väg tillväga-
bringa en snar lösning af denna nationens vig-
tigaste fråga.n
Med kännedom af denna proposition, synes
det i sanning svårfattligt, huru hr D. kunnat
säga, att bestyrelsen icke i sin framställning
till sällskapet uttryckt någon egen mening.
Ligger då icke en sådan tydligt i sjelfva pro-
positionen, och måste man icke antaga ett at
trenne alternativer: antingen att hr D. icke
gjort sig mödan genomläsa densamma, innan
han framställt sitt afgörande omdöme om be-
styrelsens sätt att gå tillväga, eller att han icke
kan uppfatta en klart uttryckt mening (hvilket
är det minst antagliga), eller ändtligen, att han
i sin ifver att motarbeta sjelfva bufvudsaken, den
till sällskapet gjorda framställningen, kastat
sanningen åt sidan, för att i den ogrundade till-
vitelsen mot bestyrelsen göra sig ett argument
i bufvudsaken? Vi lemna åt hr D. sjelf att
besvara dessa frågor, om han det gitter.
Deremot är det sannt, att vid öfverläggnvin-
gen inom bestyrelsen, likasom inom sällskapet,
till en början yttrades den betänkligheten emot
den väckta frågan, att en framställning om ur-
tima riksdag i detta ögonblick möjligen och
sannolikt skulle vara opopulär hos en del af
folket, dels i anseende till det obehagliga in-
trycket af den förflutna riksdagens karakter
och resultatlösbet, hvilket kunde förmodas haf-l
va väckt en ovilja emot ständernas samman-
träde, som behöfde sätta sig; dels i följd der-l
af, att riksdagsarfvodenas utbetalning just nul
pågår. Om dessa betänkligbeter voro tankarne
inom bestyrelsen icke delade, utan alla insågol
dem. Men när man kom att närmare tänka
på saken, trodde man sig finna, att betänklig-
heterna i sjelfva verket äro antingen af en öf-
vergående art eller i sig sjelfva föga betydande, :
emot vigten af att få reformen påskyndad. Om
emedlertid bestyrelsen icke ansåg sig böra i
denna fråga fälla ett afgörande domslut, eller
inkomma till sällskapet med en hel afbandling,
som uttömde ämnet, utan öfverlemna dess vi-
dare utveckling åt sällskapet sjelf, så kan väl
detta icke läggas bestyrelsen till last, så myc-l
ket mindre som den icke innehar någon annan
myndighet eller befattning, än att förbereda
sällskapets sammankomster, och yttra sig öfver
der väckta motioner.
För öfrigt torde det ännu vara för tidigt att
yttra sig om, hvad pluralitetens tankar kunna
blifva i hufvudsaken. Frågan är ännu ganska
litet diskuterad, men torde väl blifva närmare
skärskådad på de följande sammankomsterna,
Emedlertid föreföll det oss vid mötet sistlidne
onsdag så, att förhållandet inom sällskapet var
ungefär detsamma, som när frågan först väck-
tes inom bestyrelsen, nemligen att betänklighe-
terna presenterade sig till en början; men om
vi ej misstaga oss, delade pluraliteten redanl
den gången bestyrelsens tanka innan sällskapet
åtskiljdes, fastän få talare yttrade sig.
— Uti Aftonposten för sistl. gårdag finnel:
vi äfven en artikel öfver samma ämne, men
som utrymmet i dag icke tillåter att upp-
taga; den angår egentligen hufvudsaken. —
Vi nämna derföre blott i förbigående, att Af-
tonposten uti en not säger sig sistlidne vår
hafva samtalat om regeringens förslag med en
engelsk radikal;, som pvisserligen dervid hade
åtskilliga vigtiga anmärkningar, men tillika
ptillade, att det vore hvarje liberal reformväns
ppligt att votera derför, emedan detta förslag
notvifvelaktigt vore ett stort steg framåt, bju-l:
det af regeringen. Vi lemna derhän in quan-
tum juris, hvad vigt som må läggas på Afton-
postens engelska radikaler, i frågan om bedö-
mandet af svenska angelägenheter; det förefal-
ler oss nästan, som om en svensk radikali det
fallet skulle vara mera i tillfälle än en engelsk
att bedöma sitt eget lands ställaingar och för-
hållanden. För öfrigt måste vi anmärka, att
då det uppgifna samtalet egt rum redan sist-
lidne vår, men regeringens förslag icke utkom
förr än mot slutet af våren, så kunde den
engelske radikalen knappt hafva hunnit att stu-
dera genom detsamma tillräckligt, äfven för-
utsatt att radikalen fullkomligt förstod svenska
språket. Än mindre kunde han hafva hunnit
att pröfva och bedöma inflytandet af förslagets till
en del ganska inveeklade bestämmelser, hvilket
måste vara en vigtig sak, då Aftonposten sjelf
och hr D. anse tiden ända till nästa lagtima
riksdag dertill erforderlig. Emedlertid vore
det en förbindlighet, om Aftonposten gjorde
allmänheten det nöjet att dels uppgifva den en-
gelske radikalens namn, och derjemte gifva till-
känna, huruvida Aftonposten sätter honom il:
samma kategori som radikalerne i Stockholm,
eller de förut omtalte radikalerne i Köpen-
hamn, hvilka, såsom man vet, icke ega Afton-
Postens bevågenbet. Slutligen vore det icke
heller utan intresse, att få del af de omtalta
visserligen vigtiga anmärkningarne, vid det
hvilande förslaget. Måhända kunde de leda till
goda upplysningar just i den saken, hvarom
man ännu sväfvar i ovisshet, nemligen huruvida lö
det hvilande representationsfötslaget bör anta-
gas eller förkastas.
———t EAA
— Bland uttryck, hvilka man mest ofta får
höra upprepas i polisen, och hvilket nästan af.
vana uttalas såsom en formel, är nemligen —
efter uppläsandet af följande memorial: Sistl.