delbar bjelp, föreslog hr Ferguson attlåta ho-
nom inandas chloroform.
Detta försök börjades 4 timma efter det för-
sta. anfallet; och alla. de svåra symtomerna
stannade genast. Nervsystemet lugnades ome-
delbart, kräknivgarne, krampen och diarrheet
upphörde och budens värma återkom.
Detia lyckliga resu!tat föranledde oss att förnya
försöket; och vi hafva redan användt chloroform mot
endemisk koe:a med den framgång, att 6 bland
patienterna redan äro alldeles botade och de öfriga
4 fullkomligt honvalescenter. Vi hafva äfven för-
sökt det på två af de sjuka, som aflidit, men dessa
lågo redan i dödskampen innan läkemedlet kom
att påtänkas. Se här vårt vanliga bebaodlingssätt:
Patienten lägges till sängs mellan varma täcken och
får ett glas bränvin, utspädt i varmt vatten med
socker och kryddor: gnides med varm flanell, dop-
pad i en mixtur af tvål- och kamfertliniment, opii-
tinktur och Belladonna-extrakt. Kring hela krop-
pen Jäggas påsar, fyllda med något uppvärmdt
ämne; härjemte låter man patienten inandas chloro-
form, och underhåller inflytelsen häraf sakta, så länge
de svåra symptomerna återkomma, hvilket plägar
inträffa så snart verkan af chloroformen upphör
och den sjuke äterfår medvetandet. Maa bör då
och då gifva små qvantiteter af bränvin och vat-
ten; till föda arrowrot eller mjök, och till dryck
mjölk och vatten, eller sodavatten med litet brän-
vin. Jag behöfver icke rekommendera den största
försigtighets iakttagande vid chloroformens medde-
lande, och angelägenheten att icke låta patien:en
fortsätta inandcingen för länge. I några fall skall
patienten sofva 20 minuter eller en half timma; i
andra flera timmar. Vid uppvaknandet återkomma
kräkningarne och krampen, och man måste då
ånyo använda chloroformen, men mel mycken
måtta, till dess symptome:na alldeles försvinna.
En gång hafva vi användt chloroformen under 24
timmar, men med mellanskof. Det händer, att reak-
tionen efter chloroformens användande kan blifva
så stark, att den kan fordra en åderlåtning. Detta
har händt oss med två personer af blodfull kom-
plexion och sanguiniskt temperament; den ena en
amma, och den andra en ung dräng från landet.
Om man icke har till hands den enkla inrättning,
som användes i sjukhusen för att administrera chlo-
roformen, så är det tillräckligt ait slå så mycket
som en thesked deraf på en serviett.
— ELISABETH AF BRAUNSCHWEIG, konung Fre-
drik Wilhelm II:s i Preussen första gemål, dog
4840 vid hög å!der i Stettin. Hon lefde på visst
sätt i landsflykt, utan att nånsin erbålla amnesti.
Hårdt måste hon således plikta för sina felsteg i
ungdomen och för afvikelserna från könets värdig-
het. Lyckligare än modren, har enda dotern af
bemålde äktenskap, prinsessan Fredrika, sedermera
hertiginna af York, sluppit undan. Knappt 20 år
gammal, 3 år före sin förmälning, hade hon födt
en son, som vid temligt framiiden ålder nyligen dog
i Berlin. Det var förre bankiren K—g, en liten
tjock, lefnadsglad och godsint man, en vän af bor-
dets och vinets nöjen. Blott högst sällan och bland
närmare bekanta personer, yttrade han sig om sin
börds märkvärdiga förhållanden, hvilka så till vida
blefvo honom gagneliga, som de tillskyndade honom
en icke obetydlig och ända till havs död punktligt
betald persion. Den förnäma modren hade en
gång känt behofset att sluta i sia famn det i Ber-
lin qvarlemnade barnet. Den lilla K. blef under
god uppsigt de sista åren af förl. århundrade skic-
kad till London, men dröjde der blott en kort tid.
Modren kunde ej fatta rätt tycke för den origineile,
men icke intagande gossen, och hennes omgifnoing
misshagade han fullkomligt. Den naturlige sonen
förekom dem alltför naturlig, och ham blef med
nästa skeppslägenhet åter affårdad till kontinenten.
Han hemkom till Berlin med fy:ld börs, men lika
litet belåten med sin förnäma slägt, som denna med
honom.