delbar bjelp, föreslog hr Ferguson attlåta honom inandas chloroform. Detta försök börjades 4 timma efter det första. anfallet; och alla. de svåra symtomerna stannade genast. Nervsystemet lugnades omedelbart, kräknivgarne, krampen och diarrheet upphörde och budens värma återkom. Detia lyckliga resu!tat föranledde oss att förnya försöket; och vi hafva redan användt chloroform mot endemisk koe:a med den framgång, att 6 bland patienterna redan äro alldeles botade och de öfriga 4 fullkomligt honvalescenter. Vi hafva äfven försökt det på två af de sjuka, som aflidit, men dessa lågo redan i dödskampen innan läkemedlet kom att påtänkas. Se här vårt vanliga bebaodlingssätt: Patienten lägges till sängs mellan varma täcken och får ett glas bränvin, utspädt i varmt vatten med socker och kryddor: gnides med varm flanell, doppad i en mixtur af tvåloch kamfertliniment, opiitinktur och Belladonna-extrakt. Kring hela kroppen Jäggas påsar, fyllda med något uppvärmdt ämne; härjemte låter man patienten inandas chloroform, och underhåller inflytelsen häraf sakta, så länge de svåra symptomerna återkomma, hvilket plägar inträffa så snart verkan af chloroformen upphör och den sjuke äterfår medvetandet. Maa bör då och då gifva små qvantiteter af bränvin och vatten; till föda arrowrot eller mjök, och till dryck mjölk och vatten, eller sodavatten med litet bränvin. Jag behöfver icke rekommendera den största försigtighets iakttagande vid chloroformens meddelande, och angelägenheten att icke låta patien:en fortsätta inandcingen för länge. I några fall skall patienten sofva 20 minuter eller en half timma; i andra flera timmar. Vid uppvaknandet återkomma kräkningarne och krampen, och man måste då ånyo använda chloroformen, men mel mycken måtta, till dess symptome:na alldeles försvinna. En gång hafva vi användt chloroformen under 24 timmar, men med mellanskof. Det händer, att reaktionen efter chloroformens användande kan blifva så stark, att den kan fordra en åderlåtning. Detta har händt oss med två personer af blodfull komplexion och sanguiniskt temperament; den ena en amma, och den andra en ung dräng från landet. Om man icke har till hands den enkla inrättning, som användes i sjukhusen för att administrera chloroformen, så är det tillräckligt ait slå så mycket som en thesked deraf på en serviett. — ELISABETH AF BRAUNSCHWEIG, konung Fredrik Wilhelm II:s i Preussen första gemål, dog 4840 vid hög å!der i Stettin. Hon lefde på visst sätt i landsflykt, utan att nånsin erbålla amnesti. Hårdt måste hon således plikta för sina felsteg i ungdomen och för afvikelserna från könets värdighet. Lyckligare än modren, har enda dotern af bemålde äktenskap, prinsessan Fredrika, sedermera hertiginna af York, sluppit undan. Knappt 20 år gammal, 3 år före sin förmälning, hade hon födt en son, som vid temligt framiiden ålder nyligen dog i Berlin. Det var förre bankiren K—g, en liten tjock, lefnadsglad och godsint man, en vän af bordets och vinets nöjen. Blott högst sällan och bland närmare bekanta personer, yttrade han sig om sin börds märkvärdiga förhållanden, hvilka så till vida blefvo honom gagneliga, som de tillskyndade honom en icke obetydlig och ända till havs död punktligt betald persion. Den förnäma modren hade en gång känt behofset att sluta i sia famn det i Berlin qvarlemnade barnet. Den lilla K. blef under god uppsigt de sista åren af förl. århundrade skickad till London, men dröjde der blott en kort tid. Modren kunde ej fatta rätt tycke för den origineile, men icke intagande gossen, och hennes omgifnoing misshagade han fullkomligt. Den naturlige sonen förekom dem alltför naturlig, och ham blef med nästa skeppslägenhet åter affårdad till kontinenten. Han hemkom till Berlin med fy:ld börs, men lika litet belåten med sin förnäma slägt, som denna med honom.