godsegare, som hafva sympathier för Don Carlos och absolutismen, bafva förenat sig med de Montemolinaska banden och förledt många al folket att göra likaledes. Prinsen af Capua, som likväl blott i enskildal angelägenheter och, som det säges, i hopp att få penningbiträde, ankommit till Madrid har blifvit aniydd att lemna staden. FRANKRIKE. Den sena ankomsten af de flesta tidningarna med gårdagsposten och de högst vigtiga nyheter, som densamma medförde från Berlin, hindrade oss då att meddela en enskild korrespondensartikel från Paris, den läsaren finver i dagens blad, äfvensom vi nödgades förbigå större delen af de fransyskatidningarnas ganska interessanta innehåll, till hvilka vi derföre nu närmare återkomma. I morgon den 49 skulle nya konstitutionen proklameras i landet. I Paris hade7448 deputerade från 42 af de östra departementen bållit en sammankomst, för att förena sig angående presidentvalet. De hade derefter samtligen förklarat sig för Cavaignac. Det säges allmänt att Ledru Rollin afstått från kandidatur, och att han ämnar verka för Cavaignac. Han hade på den grund sökt förmå Proudhon, Leroux och Cabet alt förändra ett manifest, som de ämnade utfärda, men man kände ej ännu om de medgifvit det. I detta manifest lärer den satts drifvas att allt presidentskap är en förklädd monarki, och att således nationen borde dela sina röster, så att ingen fick det nödiga antalet af 2 millioner röster, då nationalförsamlingen skall tillsätta presidenten och denne blifver blott församlingens organ. Efter konstitutionens slutliga antagande, har nationalförssmlingen företagit pröfningen af statsutgifterna. Vi beklaga att det är nästan materielt omöjligt, för utrymmets skull, att följa och meddela diskussionerna öfver detta ämne; hvarföre redogörelsen nu måste inskränkas till några korta data. I allmänhet hafva församlingens kommitteer gått ganska skarpt tillväga att föreslå indragningar uti förvaltningsutgifterna, för att kunna inskränka och förminska den oerbörda massa af tjenstebefattningar och aflöningar, som hade blifvit tillskapade under Ludvig Filips regering, och hvarigenom de civila och militära tjenstemännens antal uppgår till 180,000. Vid början af diskussionen i församlingen föreslog ledamoten Roljat, att ingen embetsmans aflöning skulle få öfverstiga 10,000 fr. Han påstod att Frankrikes budget vore den enormaste, som finnes på hela jordklotet, och ett verkligt vidunder, Till stöd för-sitt förslag anförde han bland annat, att de juridiska magistratspersonerne i öfverdomstolarne, om man afdrager de dagar, då session ej hålles, och tre månaders ferier, samt räknar antalet af de timmar under hvilka de sitta i domstolen, så utgör detta sednare sammanräknadt icke mera tid, än 35 dagar för en arbetare, som arbetar 10 timmar om dagen. Som denne nu i allmänhet icke förtjenar mer ån 3 fr. om dagen (1!, rdr banko), hvarföre skola då de högre embetsmännens löner vara så betydliga, att de icke kunna inskränkas inom ett maximum af 10,000 francs? Många invändningar gjordes emot denna åsigt, för att visa, att man icke kan mäta en sådan -embetsmans göromål, som här var i fråga, en dast med den tid som ban är sysselsatt i domstolen ; att en alltför stark nedsättning i aflöningen skulle hafva den alternativa olägenheten, att antingen lemna embetena till största delen i de förmögnares händer, som icke be;ihöfva se på aflöningen, eller också hafva till följd att fylla statens förvaltning med medelmåttor ; och slutligen att man mera borde vara betänkt på att inskränka embetenas antal, men anständigt aflöna funktionärerna, än att försätta dessa i nöd och bekymmer för sitt uppehälle. Förslaget blef också förkastadt. Emedlertid blefvo t. ex. lönerna för de s. k. conseils detat nedsatta: för vice presidenten från 25,000 till 18,000; samt för ledamöterna och general:sekreteraren från 43,000 till 42,000. Sammanräknade aflöningen för denna inrättning med sina underafdelningar uppgår likväl ännu -efter reduktionen, till nära 700,000 fr. En dylik nedsättniovg gjordes för presidenten och generalprokuratorn i kassationsdomstoden från 39 till 20,000 frarics; ledamöternas i appellationsdomstolen i Paris löner halva blifvit nedsatta från 410,000 till 8,000 fr., o. s. v. En betydlig reduktion har äfven blifvit gjord uti utrikesdepartementet. Några ledamöter började härvid med den anmärkningen, att Frankrikes utgifter för dess diplomatiska kår, som nu uppgå till 9 millioner francs, vore alltför öfverdrifna, då England för samma ändamål endast deponerar 5 millioner. Följande tabell visar Skilnaden mellan ministrarnes löner. så