bordet. Presidenten låter uppläsa en från kon-l!s
seljpresidenten v. Brandenburg insänd kongl.
skrifvelse, som, efter en utförlig ingress om oro-
ligheterna i Berlin, hvaraf nödvändigheten mo-
tiveras att skaffa sjelfva nationalförsamlingen
lugn, fortfar sålanda:
Vi finna oss således föranlåtne att förlägga sä-
let för den till konstitutionens uppgörande kallade
församlingen från Berlin till (staden) Brandenburg,
och hafva gifvit vårt statsministerium uppdrag att
skyndsamt träffa de anstalter, som fordras för att
sessionerna från och med den 27 dennes må kunna
hållas i Brandenburg. Ända diuills ajourneras
församlingen. Vi uppfordra den följaktligen att,
efter uppläsandet häraf, genast afbryta sina råd-
plägningar, och den 27 dennes i Brandenburg åter
sammanträda till fortsättande deraf. Gifvet Sans-
Souci den 8 Nov. 4848. Fredrik Wilhelm. Kon-
trasigneradt v Brandenburg.
Omedelbart efter uppläsandet häraf reser sig mi-
nisterpresidenten v. Brandenburg och talar några
ord:
.- . . Häftigt rop från venstern: Ni har icke or-
det! Presidenten har icke lemnat er ordet! (8tor
rörelse.)
Presidenten klingar bäftigt med klockan: ändtli-
gen lugnar sig församlingen åter så mycket, att
presidenten kan höras.
Presid. Jag har ännu icke gifvit hr min. pres.
ordet, och ber honom icke förr taga det än jag
lemnat honom det. (Bravo! Ministerpresidenten
sätter sig ånyo.) Jeg anser mig icke befogad att
sluta sessionen, utan att deröfver hafva inhemtat
församlingens vilja... (röster: motioner ligga på
bordet! — Klockan ljuder. Stor oro. Konseljpresi-
denten får ordet).
Min. presid., generallöjtn. grefve v. Brandenburg
(läsande ur papper): Till följd af den nyss upp-
lästa kongl. skrifvelsen uppfordrar jag försam-
lingen, att genast afbryta sina öfverläggningar,
och alt ajournera sig ända till den beramade
dagen. Jag måste derföre förklara hvarje fort-
sättning af rådplägningen olaglig, och i kronans
namn protestera deremot.
Presid. v. Unruh. Jag förklarar herr konselj-
presidenten — — — (Grefve Brandenburg och
samtliga de öfrige ministrarna uppstiga och bere-
da sig att lemna salen, åtföljde af ett stort antal
medlemmar af högra sidan. Högt tumult. Presi-
denoten söker förgäfves skaffa sig gehör. Alla ro-
pa om hvarann). Det följer nu en scen af häfti-
gaste spänning, hvarunder ministrarne och en del
af högern lemna salen. Ändtligen återställes ord-
ningen.
Presid. v. Unruh. Jag äger ej rättighet, att afl
egen makt sluta sessionen, och mäste derföre först ?
rådfråga församlingen sjelf derom. Det är intet d
tvifvel underkastadt, att en församling, som är kal-n
lad till ombud för 46 millioner menniskor för att!
bevaka landets heligaste intressen, besitter absolut
rätt att afgöra om sina sessioners upphörande.
(Stormande bifall). n
Dep. Reichensperger anmärkte att ännu ingen d
legal urkund gifves rörande grefve Brandenburgs!k
utnämnande till ministerpresident.
Pres. Unruh svarar derpå, att gref Brandenburg
sjelf kontrasignerat ordern om sin utnämning.
Dep. Jacobi begär omröstning rörande sessionens
upphörande.
Detta sker. Omröstningens utslag är: 30 för
sessionens upphörande, 252 emot; 8 afhöllo sig från
omröstningen, 7 voro sjuka; 78 voro borta.
Sessionens upphörande är således förkastadt.
Enstämmigt besiöts (till följe af Waidecks, Jaco-
bis, Koschs, Gierte, Plönniers, Ulichs, Plaths m. fl:s
motion):
1) att församlingen icke förändrar sin plats, utån
skall fortfara i Berlin;
2) att kronan icke har rätt att ajournera, för-
lägga eller upplösa försämtingen mot dess vilja;
3) att de ansvarige embetsmän, som rådt kronan
till det fattade steget, förklaras hafva svårt för-
brutit sig mot kronan, landet och nationaiför-
samlingen.
Den 9 Nov. Redaö Y, timma före f. m. sessio-
nens början hade man ev hållit underrättelse, att
grefve Brandenburg och öfriga ministrarne voro
att vänta. De inträdde också sedan sessionen
var börjad. Under ytan af verldsmannens höf-
lighet sökte Brandenburg dölja sin oro och
förvirring. Utan att begära ordet började han
tala, men tillrättavisades, såsom vi redan
anfört, af von Unruhb, som under stor-
mande jubel erinrade honom derom, att mani!
här icke talade, utan att hafva begärt ordet. Il
Några af högerns ledamöter följde ministrarnel!
ut, sedan det kongl. brefvet blifvit uppläst. !
Med 232 röster mot 30 förkastades emedlertid It
den kongl. anmanivgen till nationalförsamlin- li
gen att förflytta sig från Berlin. Presidentenls
underrättade i aftonsessionen, som började kl.!
VY, 7, derom, att han uti skrifvelse låtit inri-!
f
t
f
I
I
I
L
imelam in
mA BM AA mm HM ——A a AM FR RR AA a
—- -- -— PV m-— -— MV MM pu FN UY Cr
-— PA MM - — AO FF mn - Öm Pr ET
-— ju AA - rr A SA MG I Pr GÖ
kes ministern veta, att han förbjudit national-
församlingens betjeniog att lyda, derest de be-
falldes att öfverlemna sessionslokalen. Herrar
Reiger, Schulz och Harassowits förklarade att
de slutade sig till majoriteten.
Wrangelska armekåren inmarsche-
rar i Berlin. Borgargardet nekar
att skrida till förskingrande afli
nationalförsamlingen. Denna hål-l:
ler sin session. Konungen vägrar
alt gifva nationalförsamlingens!
president företräde. Rykte om
uppror i Oderbruch.
En korrespondent (4) till Hamburger Listel!
der Börsenhalle yttrar härom följande: j
Berlin den 40 Nov. Under den oerhördal!l
spänning och rörelse, hvilken i detta ögonblick,
d. v. s. middagstiden och omkring klockan 2,
herrskar i hufvudstaden, då Wrangelska arme-
kåren, artilleriet inberäknadt, inrycker i star
den, kan jag endast härmed skicka er de
nu utkomna extrabladen, hvaraf ni fullstän-
digt kan inhemta händelsernas gång tills nu,
Ett plakat af polispresidenten von Bardeleben,
som just nu slås upp på knutarne, säger, att
då borgargardet nekat skingra nationalförsam-
lingen (die Nationalversammlung auseinander zu
treiben), bade militärens inryckande blifvit
nödvändigt; för öfrigt inmarscherar denna blott
för att påskynda utvecklingen af de utlofvade