TRES EKRAR ANT
Hr Dufaure, inrikesminister: Mina herrar,
Jag ernar icke ånyo afhandla frågan om rät-
ugheten till. arbete. Då j röstaden första gån-
gen öfver konstitutionen; diskuterades den på
ett värdigt och allvarligt sätt, hvarvid, tack
vare himlen, de våldsamma utbrott, som j haf-
ven afhört i dag uteblefvo. (Lifliet bifall.)
Dessutom har allt redan blifvit vederlagdt ges
nom de sunda ord. en af våra kolleger här
låtit oss höra.
Men, för öfrigt, kan man sanningsenligt säga,
att det icke är en allvarlig diskussion, man bär
har velat bringa å. bane; det man velat tillvä-
gabringa här; har -varit våldsamma anfall mot
hela samhället,
En röst: Man har velat uppmana till re-
volution. (Buller. Sorl bland venstern.J
Röster från högra sidan: Till ordningen,
j, som afbryten! till ordningen!
Röster från venstra sidan: Till ordningen;
j sjelfve!
Hr Dufaure; Jag kan mycket väl förstå,
att öfverdrifna uttryck kunna undslippa deny,
som oförberedt stiger upp och håller ett tal,
men hvad jag mindre kan fatta, det är, att så
bittra ord framkomma förberedda, skrilna kan-
ske för två månader sedan, ord, som kunna
åstadkomma olycka, ord, sådane vi al en ta-
läre bört dem här i dag. (Bifall från högra
sidan.) Hvad uträttar, i sjelfva verket, detta
tal? Det framställer tvenne klasser: en som
lider mycket, en annan som lider mindre;
och man har sagt till den ena, att om det
lider, så är det den andras fell Man säger.
detta, under det att nationalförsämlingen, un-
der sex månaders tid, icke sysselsätter sig med
aonat än att söka utveckla privciperna för
bröderligheten. -(Skrättsalvor bland yttersta ven-
sterh.) Man splittrar, man söndrar, man sö
ker att uppegga medlemmarne at den sociala
kroppen, den ene emot den andre; är detta
broderlighet? är detta fosterlandskärlek? (Myc-
bet bra! mycket bra!) - Vi veta ganska väl, att
det finnes otaliga lidanden, icke blott materi-
ella, utan ock moraliska.
Nåväll Måste man då ej framför allt för-
bättra, upplyfta sinnena, och är det icke detta,
somskall minska de materiella olyckorna? J
deremot, talen oupphörligt om materiella li-
danden, oupphörligt om hunger: j talen till
oss: om en protest, vid hvilken! Juni-insurgen—-
terna begära att samhället skall fästa afseendel
Genom sådane ord begår man två stora fel.
Man förvillar dem; till hvilka man egenligen
talar, man vänjer dem från arbetet, och å en
snnpan sida, under det man förvillar de ena,
ingifver man de andra förskräckelse. (Ja, ja,
det är sanpt.)
Det är sålunda, som, om dessa bemödanden
fortfara, j aldrig i dettay samhälle skolen få
någon trygghet; något lugn eller förtroende,
De, hvilka j vu benämnen rika, skola då blifva
det mindre, det är sannt, men de, som j kals
len fattige, skola då blifva det i ännu högre
grad, ty de skola icke mer finna arbete. - Ar
betet och krediten skola försvinna.
För min del, mina herrar, är jsg öfvertyc
gad, att då det, man kallar folket, och det, som
är detta med oss inbegripet och icke utan oss;
får höra sådana läror predikas, då sådane ord
som dessa, hvilka här uttalats inför eder, komma
lill: detsammas kunskap, skall det blifva omöjligt
att någonsin bland det återföra lugnet; säker-
heten och den verkliga broderligheten: — Det
skall blifva omöjligt att någonsin grunda re-
publiken bland oss, . (Lifligt bifall.)
Hr Pyats amendement föll härefter med 638
röster emot 86.
—AA
RR RR SP K—— RV -R - -