eckK TULLgeL Lelt ETUVELEN
Förgäfves erinvade flera ledamöter derom, at
Iden nucåter uppkastade frågan om rätten til
arbete redan:var afgjord. Hr Pyat uppläst
dock, fastän under beständiga afbrott, ett ta
Tull försvar för samma, af honom påyrkade rät
tighet till arbete. Detta tal, ehuru långt, ut
gör: dock endast en väfnad af stora ord oc
fraser, och när åbörarge uppmana talaren at
uppgifva något förslag att verkställa hvad haj
begär, så äger han ej något att svara. Se hä
i korthet hans: tankegång.
J hafven, säger han, hört tvenne pretenden.
ter till presidentskapet i republiken; jag bedei
Jom eder uppmärksamhet: åt en tredje preten
dent: rättigbeten till arbete. Den gamla verl
den; som: hvilade på orättvisa och våld, förak
tad och hatade arbetet, ansåg det endast till
höra de: ringare, de besegrade. -Montalember
kallade det ett -stråff; -Guizot en tygel NV
kalla det en rättighet, Det är en gåfva a
Gud, icke för att straffa oss, men för att full
komna: oss. - Menniskan är barnet af sina egn:
verk, och genom arbetet. höjer hon sig öfve
djuren.
) Friheten till arbete, säger man, det är rättighe
ten att arbeta, när man har arbete; men när ej. nå
got arbete finnes, då finnes ej eller. någon frihej
till arbete. Men hvad är en frihet, som beror al
en annan? Friheten är en rättighet, men rättighe-
ten tillkommer alla. Friheten till arbete är såle-
des detsamma; som rättigheten till arbete. Rättig
heten till arbete är rättigtieten ått lefva i-det man
arbetar. Men srättigheten att lefva äger man i
detsamma man lefver. - Det är den första af alls
fättigheter.
Vi äro icke fiender till eganderätten, utan vilja
utsträcka den från! blott en klass till alla. Revo-
lutionen har-redamn gjort det genom nationalgodsens
försäljning, afskaffande af förstfödslorätten, arfvets
lika fördelning emellan barnen; Nu vilja vi at
man går än längre och afskaffar proletariatet. Så-
som friheten är den intellektuela suveräneteten, så
utgör egendomen den materiela, och verklig suve.
ränetet består af- begge desse; men arbetet utgör
det enda medel för den fattige att blifva egare, och
det är på denna grund jag påyrkar rättigheten
dertill. Man säger väl, att några klasser icke vi-
dare fionas, men det finnes rika och fattiga, hus-
Könder och arbetare, de som hafva och de som icke
hafva något (Stojande: utrop). ;: tat e
Det enda medlet; hvarigenom det i: Frankrike
skulle blifva: blott ett folk, af lika ockbröder, vore
alt sätta i verket republikens Heliga valspråk: Fri-
het, Jemniikbet, Broderlighet. r ;
Vi äro) — fortsatte talaren, då han öfvergick
att redogöra för hvad han förstod med arbetets or-
ganisation och hvårunder ban kallade sitt parti:
republikänare från gårdagen, ja från dagen före
gårdagen — fiender till våldet, meb rättens an-
hängare; !och vilja icke något annat af staten än
att denna med nödiga verktyg förser alla, för att
hindra ocker och monopol. Hittills håde man be-
drifvit saken så illa; att mån slutligen måst påtän-
ka staters uppträdande såsom entreprenör. Detta
tillstyrkte likväl icke talaten, utar förordade det
kollektiva arbetet, associationen; Men hätu orga-
nisera detta? jö genom krediten; Rättigbeten till
arbete vore ej något amnat än rättigheten till
kredit. 5
Eh röst från yttersta högra sidan: Men, ni vet
det väl, krediten sär död: (Munterhet):
Pya: Istället att kasta millioner uti national-
verkstäderna borde ran lemnat desså millioner åt
industriidkarte, med vilkor sttmed sig assöciera
deras arbetare; Man hade bort inrätta ett system
af bänker för industrien och åkerbruket, och så-
medelst skapa källor för arbetet. Vidare yrkade
talaren, att man bort reglera kapitalets rätt genom
att föreskrifva detsamma gränsor och hindra ock-
ret. På detta sätt skulle man ökat produktionen
och konsumtionen, hvilka voro otillräckliga, emedan
arbetet Far otillräckligt. Detta härrörde åter der-
af, att arbetet vorerilla fördeladt; illa betaldt. Detta
syntes deraf, att armar fattades åkerbruket, under
det för många kastat sig på yrkena. Allt detta
onda, trodde talaren, vore, bjelpt genom associatio-
ner, som gåfve arbetaren sanima intresse uti arbe-
tet, som entreprenörn. Finge man denna, skulle
man icke mera behböfva se hvad man så många
gånger sett eller att styrelsen. kapitulerade med de
starke, under det den visade sig oböjlig mot de
svaga. Så bade styrelsen delat ut bröd i Paris,
under det guillotinen användes på annat Käll.
Detta uttryck framkallade en storm af ovilja mot
talaren. F
Presidenten uppmanade honom att förklara: sitt
yttrande.
Han kan det icke, det är omöjligt! ropade
man.
Pyat: Republiken vill icke, kan icke styra så.
Den kan icke nöja sig med allmosan, som under-
trycker arbetet; med bödeln, som undertrycker men-
niskan. (Ny storm, efter hvars öfvergång talaren
ter fortsätter sina fråserom harmoni, fred och as-
;ociation.) ..
Talrika röster ropa till honom: Nog! nog!
Pyat påminner härefter om ett af provisoriska
tyrelsen utgifvet dekretj enligt Hvilket räitigheten
ill. arbete blifvit alla tillförsåkrad. Folket, säger
an, har förvärfvat denna rättighet, som vore en af
lem; hvilka följde af. menniskans natur och kunde
;enom ingen lag henne frånkännas, hvad man än
behagade inskrifva Uti konstitutionen. Hvad som
störtade konstitutioner och styrelser, vore att icke
vilja erkänna det rätta; men-då principer en gång var
gifven, så slutar folket, som är en.stor logicus, all-
tid med att derifrån draga slutföljder,
En röst: Drag ni dem själf. -
Andra röster: Det der innebär en direkt upp-!
pg tillsupprori 9
sp ER Ja, ee fattas uti vår konstitution; an-
tingen mäste man göra en; eftergift eller ock äf-
ventyrar man en revolutiop.. a
Efter åtskilliga afbrött, som följde på detta ytt-
rande, yttrader talaren, att kristendomen väl kän:
de skyldigheter, men.ickerät,igheter. Rättigheten
vore Frankrikes religion. Menniskan hade rättig-
heter emot staten i första rummet och i det andra
skyldigheter: Så har det späda barnet rält att
fordra uppehälle af sina föräldrar, och den fattige
att fordra det af staten; och denna statens skuld
hafven :j sjelfva erkänt. Erkännen j eder fordrings-
egares rättighet, så skall ban visa eder tålamod;
men neken j skulden, så skall han ock neka eder
att ata Tv Ag 1 i HH S ue hb
Tal. gjorde en slags tillämpning af hvad han nu
yttrat, då hän Sadesig sett Då ärad dessa:
rd skrifog ;. Lefve , brödet! Han. ansäg. också, att.
Februarl-revorutioneHs härskri och tanke varit :,
Lefoa medelst arvefe! Det är .i namnet af denna!