Xa medel al pasior emoOtllegas IOr ätt Sali VELSprantt
utdelas.
KÄMNERSRÄTTENS UNDERSÖKNING OM
UPPTRADENA DEN 48 OCH 49 MARS.
(Forts. fr. gårdagsbl.)
Den 2 November. :
Sedan sednaste rättegångsdagens protokoll blifvit
justeradt, dervid aktor endast erinrade, att tilltalade
Kabnberg, jemte det han biifvit straffad för för-
falskniogsbrott, äfven undergått besiraffoing för
stöld, anförde diversehandlanden Leja, på gifven
anledning, rörande det hos honom Jördagsaftonen
den 48 sistidne Mars föröfvade våid, att sedan ban
redan kl. 4 på e. m. af åtskillige bekanta blifvit
varnad att icke länge hälla sin bod öppen, enär
något obehag kunde träffa honom, hade Leja, som
icke egt skäl att frukta något, och derför just icke
beller brytt sig mycket om denna varning, omkring
kl. 9 på qvällen fått besök af en Norrman vid namn
Lund, hvilken för Leja berättat att han direkte
komme från Storkyrkobrinken, och att hen bland
den der församlade hopen hört ropas: Nu ska vi
gä till Lejal :
Omkring en half timma derefter, eller kl. !,10
hade Leja utanför huset bemärkt en större folk-
massa, som under skrik och hurrarop börjat kasta
stenar emot husets fönster. Polis hade i anledning
deraf blifvit efterskickad, men detta hade endast
baft den verkan, att stenkastningen för en kort
stund upphört, hvarefter den snart åter börjats och
sedermera fortsatts till omkring kl. 4 på morgonen.
Våldsverkarne hade då sjelfmant aflägsnat sig, med
undantag af en, som, då en af rutorna ännu be-
funnits hel, under utrop: Ea ruta är qvar; den
ska ut! med en stea inslagit äfven denna. Leja
kunde för ifrågavarande våld icke angifva någon
viss person, hvadan han icke heller gjorde något
ansvars- eller ersättningspåstående i saken; hem-
ställande endast till Rätten, i det han anmärkte —
hvad äfven Rättens ordförande och ledamöter iakt-
tagit, och som serskildt skulle till protokollet an-
tecknss — nemligen att tilltalade Flubr, då L:ja
berättade om den sista rutans sönderslående, tillät sig
att skratta, huruvida icke detta Fluhrs fräcka be-
teende kunde föras honom till last såsom en om-
ständighet emot honom, att hafva deltagit i den
ofvannämnda stenkastningen. .
Såväl Flur som de öfrigo tilltalade bestredo, att
de på minsta sätt deltagit i våldet emot handlan-
den Leja.
Aktor anhöll nu till en början om förhör -med
skomakarelärlingen Andersson, rörande den emot
honom gjorda angifvelse, att söndagsaftonen hafva
å Vesterlånggatan kastat stenar efter polisuppsy-
nipgsmannen Salomon Sundström, i avledving hvar-
af Andersson förklarade, att då han besagde afton
omkring kl. 7—8, på vägen från norr till söder,
pesserat Stora Nygatan, hade han, förskräckt för
det oväsende och det oljud, som der förts, tagit af
inåt Gråmunkegränden, och der ingått å en krog
för att taga sig någon förtäring. Utkommen deri-
från hade ban, utan ringaste anledning, blivit gri .
pen och afförd till högvakten, der han sedermera.
kållits häktad till påföljande thorsdag. Andersson
bestred att han på något sätt deltagit i oväsendet.
Härefter hördes slagtaredrängen Ersson. angif-
ven att mårdagsaftonen hafva fört oljud å Norr-
bro; och förklarade Ersson, att då han, som varit
skickad till söder i något ärende, på återvägen gått
öfver Norrb:o i sällskap med målarelätlingen Kjel-
qvist, hade de blifvit tilltalade af tvenne okända
herrar, som förständigat dem att gå hem, då i det-
samma några sjömän tillkommit och ett samtal mel-
lan dessa och de nämnde berrarne uppstått, i an-
ledning hvaraf Ersson och hans sättskap en kort
stund stadnat. Under tiden hade vakt infunnit sig,
dervid man klappat i bänderna, och ellesammans
begifvit sig på flykten och undkommit, med undan-
lag af Ersson, hvilken qvarstätt, hvarföre han,
ehuru han icke företagit sig något brottsligt, bli!-
vit arresterad.
Mot sredsgesällen Engström, som nu äfven hör-
les, var angifvet, att han söndagsaftonen uti Kåk-
rinken hurrat och fört oljud. Engström bestred
denna angifvelse. Han hade, då han på hemvägen
från norr till söder ämnat passera Stadssmedjegatan
framåt, derstädes blifvit af den uiposterade vakten
hindrad att gå vidare, hvorföre han återvändt och
togit vägen öfver Slottsbacken framåt Kåkbrinken,
der han, uten riogasie anledning, blifvit gripen.!
Val hade han hört hurraropen från folkmassoras;
men icke sjelf hurrat eller fört något oljud.
Härefter hördes följande vittnen, hvi!ka berättade:
Grossbandlaren Godenius, hvars ande akttor
huivudsakligast äskade i avledning al ue upplysnin-
gar grosshandlaren inför öfverstithällareembetet at-
vit rörande karakteren och ändamålet med oro
igheterna. Grosshandiorens berättelso innehöll buf-
vudsakligast, att aå han vid pass kl. 40 lördsgsaf-
.onen å Skeppsbron af hr grossbandlaren Didric
Engsiröm erhållit kunskap derom, att ocordningar
örefallit i Storkyrkobrinken och att skott lossats
på folket, hade vittnet genast begifvit sig dit. G:-
nom samtal med ätski:liga personer af det derstä-
des församlade folket, bade vittnet funnit, att miss-
nöjet hufvudsakligast kommit af den hos massan
rådande öfvertygelsen, att införseltullen blifvit ned-
satt, hvarigenom en mängd varor skulle komma att
införas, arbetarnes förtjenster minskas och de slut,