pet, för att emottaga den kring soldaten Rask sam-
lade sanden, och med en djerfhet, som kunde kal-
las vild oförvägenhet, söndersågades siegen, mellsp
hvars pinnar den olyckliges ben voro insnärjde,
likasom stocken, hvilken fasthöll honom, utan at:
af den naturligtvis häraf uppkommande skakning i
jorden något ras skedde, hvilket då hade begravit
ej Rask ensam; nej. en mängd personer af der i
rigaste arbetsmanskspet hade tillsammans med ho-
uom blifvit rof för den grymmaste död. Men Han,
bvars allmakt uppehåller verldarne i rymden och
stoftatomerna i jordens mörka afgrunder. sög i
barmhertighet ned till dessa, för en olycklig likes
räddning så ifrigt, så förtröstansfallt arbstarde
stoftets barn. Hans mäktiga fioger uppehöll de
svigtande jordlagren, som ej menniskokraft och
menniskokonst förmådde stödja, och krönte derss
vackra arbete med framgång. Klockan 8 fred:gs-
afton framdrogs den under 53 timmar i djupet
fängslade soldaten Resk, och uppfördes under folk-
msssans jubel Glädisn Igsie ur alios ögon, och
mer än en tacksamhetstår banads sig väg nedför
de af stoft och sand oigenkänliga arbetarnes grofve
ensigten. Modern och makan utbröto ej i glädje-
skri, men med fromt boptnäppta händer vände de
sina tårade blickar mot höjden. De visste väl bvil-
ken priset tillkom, och först sedan de sändt en
Lacklamhetssuck till all god gåfvas gifvare, omfem-
nade de den räddade och tackade med varmt hjerte
räddarne.
Visserligen var deana räddning underbar och
mer än menniskoverk; ty fyra timmar sednöre e!-
ler vid midnattstiden nedrasade med doft buller
jordmassorna, och brunnen samt en stor del afdet
gräfda schakiet fylides deraf.
Soldaten Rssk fördes i en beqväm vagn in till
staden och erhöll genast den sorgfälligaste läkare-
vård. Han var alldeles oskadad, undantrgande ev
iten brandflick på venstra knäet, der han så mån
ga och långa timmar varit klämd af stegen. AN
känsla var likväl försvunnen i benen, och förmå-
gen att stödja på dem borta. Denna olägenhet ar
numera redan nästan försvunnen, och han blir ef-
ter all sannolikhet snart fullkomligt återställd. Hans
sinna är mildt, och han känner den cjupaste tack-
samhet mot Gud och menniskorför sin underliga
räddning.
Påföljande söndeg var stadens vackra kyrka upp-
fylld af rmenniskor. Der firades en tacks-g3s:-
fest, och mot det höga tempelhvalfvet, mot den
molnfria djupblå bimnelen stego orgelas torer? och
merniskossarans såvg:
pBörhör mig Gud! bönhör den svage anden,
Som svigtande i striden till dig beder.
Min Frälsare, om Du ej räcker handen,
Lix Petrus j:g i djupet sjunker neder,)
hvarefter församlingens pöastor predikade öfver ev-
angelium om den Borttagne, och efter ipgåpgsspri-
ket utur Davids Psalmer: Se till mig Gud i mit
elände och min uselhet, samt förlåt mig alla mina
syndern, ledde sitt ypperliga tal på den skskande
tillärsgelse, hvartill aila varit vittnen. Varma bö-
ner af lof och peis gingo från rö:da hjertan till
Gud i höjden för det urder som skett, och hvarje
öga fuktades, hvarje bröst vidgades af salig fröjd.
I orten cirkulerar en subskriptionslista för sam
jande af ett litet penningbidrag till uppmuntran
och belöning för dem som verksammast och 0fö:-
skräcktast bidragit till soldaten Rasks frä!sning, äf-
vensom en liten ersättnivg till honom sjeif för hans
kläder, som under räddningen förstördes, och hvil
ka medel af pastor emottegas för att samvetsgrannt
utdelas.
— n