SPAR fFULE FIER EERSTARFEFSE Bög SIS SESIET MMA ligen kontant och all partihandel efter vexellag, så vilja vi nu våga försöka ett utkast till en lag för den inhemska handeln. Med uppbäfvande af 2 i 47 kap. Rätteg. balken och förklaringen derötver den 435 Okt. 4810 samt 2 S i förordningen den 28 Juni 1798 stadgas som följer: S 4.: Kraf, grundande sig på fordran för borgade varor enligt ej godkänd enkel räkning, må endast ske genom stämning till den domstol, hvarunder gäldenär sitt hemvist hefver, hvilken stämning bör vara uttagen och gäldenär tillställd inom sex månader från den dag då köpet skedde vid talans förlust, och äge då, derest krafvet hos rätten bestrides, handelsboken det vitsord, att den som sökes skall vara skyldig med ed sig fria, der han ej heldre vill öfverlåta ät handlanden, eller den som boken fört, att fordriogens riktighet edligen sanna, eller ock rätten, i anseende till särskilda orsaker, finner skäl att edgången åt handlanden eller bokföraren uppdraga. . . Motiv. Ett sådant stadgande, som här föreslaget är, kommer ofelbart ett tillintetgöra utborgning af varor efter så kallad räkning, i allmänhet och såkom regel; men söm det kan hända att varor någon gång blifva uttagne i afsigt att kontant betalas, men någon tillfällig anledning såsom glömska, reqvisition från landet 0. s. v. kan föranleda något dröjsmål dermed, så bör säljaren hafva denna utväg och tid, hvilken är alldeles tillräckligt låvg, öppen att utkräfva sin rätt, om händelsen någon gång så skulle foga att lagsökning för dylik fordran kunde ifrågakomma, hvilket dock ganska sällan skulle blifva händelsen, emedan säljaren ofelbart nog skulle tillse ät hvem han utlemnade varorna. Hos landsh.embetet bör han alldeles icke få söka handräckning, om icke hela ändamålet, som är att få kredithandel på räkning i närvarande mening afskaffad, skall förfelas. När det någon gång för sådan fordran går till lagsökning vid domstol, så är Kongl. Maj:ts förslag det lämpligaste, eller att, om edgång der ifrågakommer, det ytterst, efter sig företeende omständigheter, må få bero af dömaren åt hvem, säljaren eller köparen han vill den tillstädja. Af en opartisk domares beslut häröfver skall ofelbart det minsta missbruket af edgång uppstå. g 2. Öfverenskomma köpare och säljare att hålla så kallad motbok, då skall. dermed så tillgå, att ett af dem begge undertecknadt och godkändt kontrakt, före räkningens öppnande, i tvenne exemplar, af hvilka de behålla ewt hvardera, upprättas, och deruti bestämmas betalningstid och öfriga vilkor, dock så, att betalningstiden ej må utsträckas öfver tre månader, efter hvilken tid ailt hvad som då ej betaldt är skall gå med laglig ränta tills betalning sker. Vid hvarje varu-uttag bifoge köparen skriftlig reqvisition cerå. Till utbekommande af sådan fordran må handräckning sökas hos Konungens Befallningshafvande sist inom sex månader sedan det borgade efter utborgningens datum bort vara betaldt. Sker lagligt kraf sednare än nu sagdt är, då må det endast upptagas vid den domstol, derunder gäldenär sitt hemvist bafver och derest stämning sker och delgifves sist inom patt och år ifrån den dag det borgade, efter utborgningens datum bordt vara betaldt. Sker det sednare, hafve förlorat all talan. Vid ansökning hos Konungens Befallningshafvande, foge käranden kontraktet i bevittnad afskrift, jemte räkning, och förelägge derpå Kon:s Befallningsh:de svaranden att sig förklara inom vanlig tid. Uraktlåter svaranden att sig förklara, eller gitter han ej uti sin förklaring, med stöd af motboken, den han då i original bifogar, visa fel i räkpvingen, gånge med krafvet, såsom vid utsökning för förfallet ostridigt skuldebref stadgadt är. Visar har fel i räkningen, afgöre då Kon:s Bef:n:de öfver det ostridiga och hänvise käranden till laga forum att, der han så finner skäl, genom både uttagen och delgifven stämning sist inom sex månader derefter sin talan fullfölja om det tvistiga. Motboken ligge här till grund för bevisningen; men har den förkommit, eller kan säljaren i motboken visa fel, som härrör af köparens åtgärd eller vållande, då äge säljaren, eller den hans bok fört, att den med ed styrka. Moliv. Det är ej nog att säljaren töregifver att motbok med köparen är upprättad, utan ett konrakt derom, hvartill för vighets skull säljaren kan hafva tryckta formulärer i beredskap, om han drifver större rörelse, bör förefinnas. D:t lägger föga eller intet band på rörelsen, men blir af vigt för bevisningen. Samma förhållande är med den skriftiga reqvisitionen, hvarpå hvarje varu-uttag bör srupdas. Den ej skrifkunniga delen affolket är Itt träffa ibland allmogen och denna köper antinsen kontant eller mot revers redan nu, ty sällan itborgas till den på räkning. Tre månader är den bögsta tid, hvarpå utborgring bör äga rum utan ränta. På denna tid kan varje ordentlig köpare bereda sig till liqvid, och ängre kredit försvårar alltför mycket för den minIre handeln och industrien möjligheten att sjelf vetala efter vexelrätt, hvarom nästa handlar. Samma orsak gör, att med utsökning för fordran fter motbok ej bör för länge få anstå. Sex måvader är redan nästan för långt. Vill säljaren lemna indå längre anstånd, så har han den utväg öppen att mottaga skuldsedel, och äger då ett diskontabelt papper, till underlättnad vid egna liqvider. Stämning till domstol sednare än sex månader efter örfallotiden lär väl sällan ifrågakomma, men denna sista utväg bör förefionas för utomordentliga fall, Tolf månader är då likväl den yttersta tid, som bör medgilvas. Förlust af talan är Sträng, men nödvändig, om man skall uppnå det åsyftade ändamäet, och kommer just genom sin stränghet att leda ill vida mindre förluster, än som nu drabba handande och varuförädlare genom de långa utborgvingarne. Utsökningsproceduren måste vara kort, ljest förfelas hela ändamålet. Motboken bör utgöra j blott bevisningsmedlet för säljaren, utan ännu mer n säkerhet för köparev, och han skall derigenom örmås att väl vårda den och icke, såsom nu så fia sker, långa tider låta den blifva liggande hes äljaren. Förloras : motboken, så måste sådant allid antagas vara köparens fel, och bör då den ar äljaren beedigade utborgningsboken utgöra fullt vevis. Samma fördel bör säljaren bafva, om han an visa att fel i motboken tillkommit genom kövarens förvållande. Visar åter köparen i motbocen fel, som tillkommit af säljarens vållande, så ir naturligt att den sednare ej kan få mer än sin ätt. Orsaken hvarförevi föreslagit att gynna införanJet af motbok vid minutbandeln är tvåfaldig, nemigen för det första såsom en förmedling emellan nuvarande oefterrättlighet och ensamt kontant handel. Det kan nemligen ej nekas, att bruket medör, utom underlättnad, äfven vighet och i viss mån trygghet för hushållen: för det andra skall det ofelbart gifva anledning dertill, att landtbandeln komner att mindre än hvad eljest skail inträffa förbigå täderna inuti landet vid sing uppköp. Dessa äro ftast ej så betydliga bvarje gång, att de uppgå ill vexelz minimihelonnp: ej heller lärer det kunnat Av NN 2 PM ss MN FA em --— OO AA M VA AP ps -—-—MM DM MM R FF MR A-Ö Fa ee Mm EP BD Mopgr NN ww