bera med entusiasm. Min herre, knäfveln må
tro på alt ni är bofmarskalk! Om hofmän
börja att måla sålunda, så är det väl snart slut
med oss. Bilden är ju blott en skizz, men,
ex -ungue leonem! Hvilken djerfhet! Hur djef-
vulen kommer ni på den tanken, att skilja de
båda härarne genom ett tomt rum, genom en
lång sträcka med ljus och luft, som utbreder
sig öfver ett vidsträckt landskap. Den tanken
är ny, vet ni det? En annan hade brutit nac-
ken af sig derföre, men ni — gå ni med er
bofmerskalll Se på de der nederländarne!
Rosa, s2 bara på de kindpussiga karlarne, med
sina blonda hår och sina breda ansigten, der
midtemot våra torra, allvarsamma spaniorer!
Hvilken natur, hvilken sanning! Och der, bjel-
ten Spinola, han har stigit af hästen för att
ja emot den besegrade fienden, och vill säga
honom något vänligt öfver hans försvar. Al-
drig uttrycktes bättre ädelhet, välvilja och be-
hag. Och ni, ni är bofmarskalk? Ni har velat
drifva litet med mig. Ni är konstnär, och det
grunden.,
Jag strider ej längre med er, sade frem-
lipgen skrattande. Se här en annan bild: en
liten kopia af en större, som jag ber er emot-
taga som ett minne sf mig. Man hade upp-
dragit åt mig att måla den lilla infantinnan
Margaretas porträtt; jag föreslog att föreställa
hela målningsscenen. Se hit: hela uppträdet
tilldrog sig i ett galleri i palatset. Jag står,
med paletten i handen, framför stafflien; midt
emot mig infantinnan, hvars ledsnad de båda
Gvärgarne Nicolas Pertusano och Maria Barbola
söka att fördrifva, i det de Icka med en stor
bund. Tvenne gestalter, som ni ser i spegeln,
antyda att konungen och drottningen biviste
seancen.)
Herre!, utropade Ribera, poch denna mål