bera med entusiasm. Min herre, knäfveln må tro på alt ni är bofmarskalk! Om hofmän börja att måla sålunda, så är det väl snart slut med oss. Bilden är ju blott en skizz, men, ex -ungue leonem! Hvilken djerfhet! Hur djefvulen kommer ni på den tanken, att skilja de båda härarne genom ett tomt rum, genom en lång sträcka med ljus och luft, som utbreder sig öfver ett vidsträckt landskap. Den tanken är ny, vet ni det? En annan hade brutit nacken af sig derföre, men ni — gå ni med er bofmerskalll Se på de der nederländarne! Rosa, s2 bara på de kindpussiga karlarne, med sina blonda hår och sina breda ansigten, der midtemot våra torra, allvarsamma spaniorer! Hvilken natur, hvilken sanning! Och der, bjelten Spinola, han har stigit af hästen för att ja emot den besegrade fienden, och vill säga honom något vänligt öfver hans försvar. Aldrig uttrycktes bättre ädelhet, välvilja och behag. Och ni, ni är bofmarskalk? Ni har velat drifva litet med mig. Ni är konstnär, och det grunden., Jag strider ej längre med er, sade fremlipgen skrattande. Se här en annan bild: en liten kopia af en större, som jag ber er emottaga som ett minne sf mig. Man hade uppdragit åt mig att måla den lilla infantinnan Margaretas porträtt; jag föreslog att föreställa hela målningsscenen. Se hit: hela uppträdet tilldrog sig i ett galleri i palatset. Jag står, med paletten i handen, framför stafflien; midt emot mig infantinnan, hvars ledsnad de båda Gvärgarne Nicolas Pertusano och Maria Barbola söka att fördrifva, i det de Icka med en stor bund. Tvenne gestalter, som ni ser i spegeln, antyda att konungen och drottningen biviste seancen.) Herre!, utropade Ribera, poch denna mål