traditionen. Samma förstörelse-anda har i ännu
högre grad egt rum, då Rumskulla ), Hults och
Edåshults kyrkor raserades, af hvilka serdeles den
sednare förtjenar en närmare uppmärksamhet. Den-
na kyrka var byggd af grantimmer och egde en
plan i likhet med de äldsta Byzantiska eller Gre-
kiska, och att sluta af stilen i de ant:ätfade mål-
ningarna, skulle man hafva anledning tro, att den-
samma biifyit bregd under 42 eller 1300-talet.
Troligen har den blifvit uppförd af någon egare
till Edshults säteri, på hvars grund den stod. Den
har invändigt varit klädd roed tunna granbräder,
som ej varit sågade, utan kiyfda med yxa, skräd-
da och hyflade. I nedersta delen af kyrkan hade
stått 4 st. pelare, hvarpå krysshval! af trä hvilat.
Koret hade egt ett så kalladt tunnhvalf. Väggar
och hvalf voro dekorerade med målningar i den
Grekiska eller Byzantiska stylen, med sceaer ur
Bibeln och L:g:nderna, jemte 92:ne för sin skön-
het mycket beprisade glasmålningar, som tilldragit
sig biskoparnas uppmärksamhet, då de här hållit
visitationer. Utvändigt har detta tempel varit klädt
med korta ekbräder, 1 nedra kanten haifcirkel-for-
miga, så att det hela egt utseende af spånbetäck-
ning. År 1837 läto pastor och kyrkoföreståndare
nedrifva och på offentlig auktion försälja denna
kyrka, tillika mad dess innanrede, för at snvän-
da derför inbriogade medel vid den nya kyrko-
byggnaden, och erhöllo för detta, kanhända i sitt
slag enda, monument en obetydlig summa. Den,
som nu vill sa några fragmenter af detta tempel,
finner predikstolen ute på gården hos kapten Ro-
senqvist på Skäljarp, som iaredt den till ett hus
för hundar eller andra småkreatur; altarringen, som
enligt hvad i kyrkobokon är anfördt, var prydd
med målningar och texter ur bibeln, har äfven blif-
vit af densamme inropad. På min efterfrågan stan-
nade egaren i ett slags förlägenhet, som gjorde, att
jag af grannlagenhet ej förnyade den, men trovär-
diga män inom socknen sade mig, att den nu tje-
nade till stängsel kricg svingården. Väggarnas och
hvalfvens beklädnad påträffas som trappor, väggar
i bodar och stailspiltor inom socknen, på hvilka
man läser i munkstyl: St. Maria, St. Erik, St.
O!of m. fl. Det gamla altarbordet med sina 5 kors-
tecken tjenar som tröskel vid kyrkans ingång, och
helgonabilderna äro i bondgårdarne på mindre tjen-
liga ställen placerade. Vid min ankomst sade mig
pastor, att bär ej mera funnos några minnesmär-
ken efter Hults och Edshuits kyrkor, utan allting
var förstördt under hars embetstid. De dagliga
brott, som begås emot ofvananförde författningar, har
jag beklagligtvis ota erfarit. Vid början af min
resa förlidet år utfärdade, på Antiqvitets-2kademiens
begäran, Linköpings konsistorium ett cirkulair till
stiftets presterskap i öfverensstämmelse med för-
fattningarne, men hvilket ann så mycken efter-
följd, att, då jag under innevarade sommar kom
till Pelarne, hage dervarande pastor helt kort för-
ut låtit bortskrapa och med oljefärg öfvermåla de
i taket befintliga antika målningarne, hvilka, en-
ligt berättelse, skulle egt stort antiqvariskt intres-
se, så alt jag här, som på många andra ställen,
endast fick åtnöja mig med traditionen. Nigonrl
gräns för denna förstörelseanda inträder sannolikt
icke förr, än regerirgen gör bär, som man gjort i
andra länder, nemligen tillförordaar en konserva-
tör, som genom årliga resor lemnar vederbörande
underrättelser, om hvad som förtjenar förvaras el-
ler till museerna inlösas etc. etc.
) Om dess målningssätt, se Hammarskölds ut-
kast till de bildande konsternas Historia. Sid. 396.
—e-
— H. C. ÅNDERSEN har i början af förra
månaden utgifvit på engelska en roman i tre delar,
med titel: De båda friherrinnornap, och tillegnad
förläggaren, bokhandlaren R. Bentley. Deita ar-
bete, som anmäles med särdeles beröm i flera en-
gelska tidningar, och hvaraf en dansk upplaga med
snaraste lemnar pressen, bärer, enligt Fedrelandets
utsago, ändaigenom prägel af den friskhet och lif-
lighet, som utmärka författaren. Handlingen före-
går i våra dagar och scenen är hufvudsakligen Fyen
eller Köpenhamn.
— GLäöcKs statY i Mänchen aftäcktes den
135 Okt, med stor högtidlighet. Statyn är model-
lerad af en ung, talangfullbildhuggare Fr. Brugger.
Om aftonen uppfördes Gläöcks Iphigenie i Tau-
riden.
— MÅLAREN Hans GUDE, norrman, bar till
tafleexpositionen i Amsterdam i förra månaden in-
lemnat en utmärkt tafla: Tesforsen, som genast
blef såld och som vann allmänt bifall. Hans rykte
anses nu stadgadt och ett vidt fält för hans verk-
samhet öppnadt. I Holland är just stället för må-
larekonsten i närvarande tid, och der köpas årligen
af in- och utländska konstälskare taflor för millioner.
— Ore Buri. Enligt franska blad har Ole
af hundraårigt träd sjelf förfärdigat den första vio-
linen efter sin nya princip, och låter förfärdiga af
andra en samling af 8 violiner, 8 altvioler, 8 vio-
lonceller och 8 kontrabaser, för att afböja de ojemn-
heter, som ol!iaa instrumenter ständigt vid konser-
ter frambringa.
— LupDviG FiuiP har, om man får tro ett i
New-York gängse rykte, inköpt Stamford Park i
Canada, nära Niagarafallet. Det är ett vackert bus,
bygdt af sten i samma stil som de engelska s. k.
cottages, omgifvet af en vidsträckt park och har
vacker utsigt. Stället kostade dess förre egare, sir
Peregrine Maitland, 60,000 dollars.
— TiDIGA FÖRETRÄDEN. Inrikes ministern i
Frankrike M. Dufaure tager emot redan kl. 3 om
morgnarne och finner likväl alltid rummen fulla
med sökande.
— En i Rom vistande engelsman berättar
följande: En af mina vänner, artist från Stock-
holm, gick häromdagen till Ghetto, det qvarter som,
förr än nuvarande påfven gaf judarne rättighet att
bo hvar som helst, var deras enda tillåtna bonings-
ort, och der hufvudsakligen gamla kläder säljas, för
att köpa en medeltidsdrägt. Ditkommen, fann han
att judarne höllo sin sabbath och ämnade derför
vända om med oförrätiadt ärende. Men innandess
gick han in uti synagogan, der gudstjensten var
nära slut. Rabbi Cassan skulle just börja en bön
för påfven, och detta föranledde de tydligaste och
starkaste yttringar af missnöje från judarnes sida.
Brefskrifvaren vet icke hvarföre judarne äro så miss-
nöjda med denne påfve, som visat dem en förut ohörd
tolerans.
— URFABRIKATIONEN I GENEVE, Man be-
räknar medeltalet af de ur, som årligen frambringas
och afsättas i Gereve till hundratusen; de flesta
sändas till Amerika, Österrike, Kina, England och
Tyskland. Antalet arbetare vid urfabrikerna stiger
till omkring 7000. Bland dem är största delen
sysselsatt med den enformiga tillverkningen af samma
slags urdelar, hvilka sedan förenas till ett helt, ar
de särdeles väl betalta sammansättarne (composi-
teurs). Innan ett cylinderur blir färdigt, har det
genomgått 144 par händer. Fjerdedelen af alla för-
sända Ur inlurandeasag nå AfesättningsArterna. här