traditionen. Samma förstörelse-anda har i ännu högre grad egt rum, då Rumskulla ), Hults och Edåshults kyrkor raserades, af hvilka serdeles den sednare förtjenar en närmare uppmärksamhet. Denna kyrka var byggd af grantimmer och egde en plan i likhet med de äldsta Byzantiska eller Grekiska, och att sluta af stilen i de ant:ätfade målningarna, skulle man hafva anledning tro, att densamma biifyit bregd under 42 eller 1300-talet. Troligen har den blifvit uppförd af någon egare till Edshults säteri, på hvars grund den stod. Den har invändigt varit klädd roed tunna granbräder, som ej varit sågade, utan kiyfda med yxa, skrädda och hyflade. I nedersta delen af kyrkan hade stått 4 st. pelare, hvarpå krysshval! af trä hvilat. Koret hade egt ett så kalladt tunnhvalf. Väggar och hvalf voro dekorerade med målningar i den Grekiska eller Byzantiska stylen, med sceaer ur Bibeln och L:g:nderna, jemte 92:ne för sin skönhet mycket beprisade glasmålningar, som tilldragit sig biskoparnas uppmärksamhet, då de här hållit visitationer. Utvändigt har detta tempel varit klädt med korta ekbräder, 1 nedra kanten haifcirkel-formiga, så att det hela egt utseende af spånbetäckning. År 1837 läto pastor och kyrkoföreståndare nedrifva och på offentlig auktion försälja denna kyrka, tillika mad dess innanrede, för at snvända derför inbriogade medel vid den nya kyrkobyggnaden, och erhöllo för detta, kanhända i sitt slag enda, monument en obetydlig summa. Den, som nu vill sa några fragmenter af detta tempel, finner predikstolen ute på gården hos kapten Rosenqvist på Skäljarp, som iaredt den till ett hus för hundar eller andra småkreatur; altarringen, som enligt hvad i kyrkobokon är anfördt, var prydd med målningar och texter ur bibeln, har äfven blifvit af densamme inropad. På min efterfrågan stannade egaren i ett slags förlägenhet, som gjorde, att jag af grannlagenhet ej förnyade den, men trovärdiga män inom socknen sade mig, att den nu tjenade till stängsel kricg svingården. Väggarnas och hvalfvens beklädnad påträffas som trappor, väggar i bodar och stailspiltor inom socknen, på hvilka man läser i munkstyl: St. Maria, St. Erik, St. O!of m. fl. Det gamla altarbordet med sina 5 korstecken tjenar som tröskel vid kyrkans ingång, och helgonabilderna äro i bondgårdarne på mindre tjenliga ställen placerade. Vid min ankomst sade mig pastor, att bär ej mera funnos några minnesmärken efter Hults och Edshuits kyrkor, utan allting var förstördt under hars embetstid. De dagliga brott, som begås emot ofvananförde författningar, har jag beklagligtvis ota erfarit. Vid början af min resa förlidet år utfärdade, på Antiqvitets-2kademiens begäran, Linköpings konsistorium ett cirkulair till stiftets presterskap i öfverensstämmelse med författningarne, men hvilket ann så mycken efterföljd, att, då jag under innevarade sommar kom till Pelarne, hage dervarande pastor helt kort förut låtit bortskrapa och med oljefärg öfvermåla de i taket befintliga antika målningarne, hvilka, enligt berättelse, skulle egt stort antiqvariskt intresse, så alt jag här, som på många andra ställen, endast fick åtnöja mig med traditionen. Nigonrl gräns för denna förstörelseanda inträder sannolikt icke förr, än regerirgen gör bär, som man gjort i andra länder, nemligen tillförordaar en konservatör, som genom årliga resor lemnar vederbörande underrättelser, om hvad som förtjenar förvaras eller till museerna inlösas etc. etc. ) Om dess målningssätt, se Hammarskölds utkast till de bildande konsternas Historia. Sid. 396. —e— H. C. ÅNDERSEN har i början af förra månaden utgifvit på engelska en roman i tre delar, med titel: De båda friherrinnornap, och tillegnad förläggaren, bokhandlaren R. Bentley. Deita arbete, som anmäles med särdeles beröm i flera engelska tidningar, och hvaraf en dansk upplaga med snaraste lemnar pressen, bärer, enligt Fedrelandets utsago, ändaigenom prägel af den friskhet och liflighet, som utmärka författaren. Handlingen föregår i våra dagar och scenen är hufvudsakligen Fyen eller Köpenhamn. — GLäöcKs statY i Mänchen aftäcktes den 135 Okt, med stor högtidlighet. Statyn är modellerad af en ung, talangfullbildhuggare Fr. Brugger. Om aftonen uppfördes Gläöcks Iphigenie i Tauriden. — MÅLAREN Hans GUDE, norrman, bar till tafleexpositionen i Amsterdam i förra månaden inlemnat en utmärkt tafla: Tesforsen, som genast blef såld och som vann allmänt bifall. Hans rykte anses nu stadgadt och ett vidt fält för hans verksamhet öppnadt. I Holland är just stället för målarekonsten i närvarande tid, och der köpas årligen af inoch utländska konstälskare taflor för millioner. — Ore Buri. Enligt franska blad har Ole af hundraårigt träd sjelf förfärdigat den första violinen efter sin nya princip, och låter förfärdiga af andra en samling af 8 violiner, 8 altvioler, 8 violonceller och 8 kontrabaser, för att afböja de ojemnheter, som ol!iaa instrumenter ständigt vid konserter frambringa. — LupDviG FiuiP har, om man får tro ett i New-York gängse rykte, inköpt Stamford Park i Canada, nära Niagarafallet. Det är ett vackert bus, bygdt af sten i samma stil som de engelska s. k. cottages, omgifvet af en vidsträckt park och har vacker utsigt. Stället kostade dess förre egare, sir Peregrine Maitland, 60,000 dollars. — TiDIGA FÖRETRÄDEN. Inrikes ministern i Frankrike M. Dufaure tager emot redan kl. 3 om morgnarne och finner likväl alltid rummen fulla med sökande. — En i Rom vistande engelsman berättar följande: En af mina vänner, artist från Stockholm, gick häromdagen till Ghetto, det qvarter som, förr än nuvarande påfven gaf judarne rättighet att bo hvar som helst, var deras enda tillåtna boningsort, och der hufvudsakligen gamla kläder säljas, för att köpa en medeltidsdrägt. Ditkommen, fann han att judarne höllo sin sabbath och ämnade derför vända om med oförrätiadt ärende. Men innandess gick han in uti synagogan, der gudstjensten var nära slut. Rabbi Cassan skulle just börja en bön för påfven, och detta föranledde de tydligaste och starkaste yttringar af missnöje från judarnes sida. Brefskrifvaren vet icke hvarföre judarne äro så missnöjda med denne påfve, som visat dem en förut ohörd tolerans. — URFABRIKATIONEN I GENEVE, Man beräknar medeltalet af de ur, som årligen frambringas och afsättas i Gereve till hundratusen; de flesta sändas till Amerika, Österrike, Kina, England och Tyskland. Antalet arbetare vid urfabrikerna stiger till omkring 7000. Bland dem är största delen sysselsatt med den enformiga tillverkningen af samma slags urdelar, hvilka sedan förenas till ett helt, ar de särdeles väl betalta sammansättarne (compositeurs). Innan ett cylinderur blir färdigt, har det genomgått 144 par händer. Fjerdedelen af alla försända Ur inlurandeasag nå AfesättningsArterna. här