RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Målet angående tunnbindarmästaren Nyström — som, då polisbejeningen infann sig i hans hemvist. i anledning af den förut omnämnda reversen å 666 rdr 32 sk. bko, beredde sig tillfälle att taga flykten och deränder afbröt sin arm — förevar åter i dag, utan att några vidare upplysningar, än förut meddelats, kunde inhemtas. Ett af vittnena trodde, det Nyström icke alltid vore redig, emedan han lärer lida af delirium tremens. Nyström anhöll, att han under rättegångens vidara fortsättande måtte få vistas på fri fot, för hvilken önskans vinnande 2:ne borgersmän för Nyströms person undertecknat en förbindelse; men poliskammaren kunde icke härtill lemna bifall, ntan målet remitterades till kämnersrätt. — Protokollet i målet, angående slagsmålet å numera aflidne vaktmästaren Janssons näringsställe, justerades i dag. Utom hvad förut är berättadt bör tilläggas, att 3:ne vittnen sammanstämmande intyga, det tygstatsartilleristen Blomqvist vid utgåendet från krogen, i dörren tilldelat Jansson ett slag med något blankt tillhygge. — Flera vittnen berättade äfven, att Blomqvist gått sist ut. Deremot intygade tvenne andra vittnen, att B. varit en af de första, som utgått, samt att B. just vid utgåendet sjelf eihållit ett hugg i armen. Derjemte anmäldes, att fråga lärer vara huruvida icke B:s arm kommer att aftagas. Polisuppsyningsmannen Beckman berättade, att då han kort före Janssons död besökt honom å lasarettet för att göra honom några frågor angående tilldragelsen, hade Jansson varit så svag, att Beckman måst skrifva B oxqvists namn på ett papper och visa detsamma för J., då han, på fråga om Blomqvist varit den brotsslige, derpå gifvit ett jahande tecken samt uttalat ett sakta Ja. — En gesäll, O., anklagades af sin mästare, Ö., att, under rusigt tillstånd, på verkstaden bafva öfverfallit och slagit honom, samt att hafva försummat tvänne dagars arbete. O. bestred att han slagit mästaren eller att hafva varit rusig, men medgaf att han försummat arbetet, hvarföre han dömdes att böta 3 rdr 46 sk. bko. — Sistliden onsdag förekom i Aftonbladet en berättelse, att tvenne finska bönder i poliskammaren angifvit, att de af en åkare vid namn Isaksson, som varit bekant med dem, blifvit narrade in i ett hus på Ladugårdslandet, no:r om kyrkan, der de kommit i spel med några obekanta personer, hvarvid den ena skepparen förlorat omkring 130 rubler. Denna berättelse innefattar en oriktighet deruti, att åkaren Isakssons namn af misstag blifvit uppgifvet i ställ:t för en annan persons, som förekommer i samma sak. Rätta förhållandet hade nemligen varit, att ena skepparen, hvars namn är Ludin, träffade Isakson och en annan obekant på gatan. Isakson hade sagt, att denne vore en be:jent, men enligt hans uppgift i poliskammaren kände han honom icke. De hade tillsammans gått in på en krog i en gränd vid Österlånggatan, der Isakson bjudit på förväriog. Derefter hade Isakson lemnat de andra personerna; men skepparen af den främmande blifvit innarrad i ett hus på Ladugårdslandet, hvarest han på spel mistat sina penningar. Målet skall vidare förekomma, då vi blifva i tillfälle aut närmare göra reda för rätta förhållandet. NEAR