till justitiekansleren d. 25 Nov. 1847, ang. mans: personen J. N. Börjeson. RATTEGÅNGSOCH POLISSAKER. I natt har en större inbrottsstöld blifvit begån gen hos majoren Elliot, vid artilleriet, hvarvid blif. vit tillgripet 1300 rdr kontanta penningar, en mängd guld och silfver samt klädespersedlar, alltsamman: uppgående i värde till 2500 rdr bko. — I går natt begaf sig polisuppsyningsmannen Söderlund, på gifven anledning, till Fatbursholmen. för att gripa f. d. kronoarbetskarlen Granlind, hvilken misstänkes för en större stöid. I ett kyffe på nämde holme påträffades han äfven ganska riktigt och S. lyckades att föra Honom derifrån, men utkommen på gatan, rusade han på S. och gaf honom flere knifstygn dels i hufvudet, dels på kroppen, hvarefter han lyckades undkomma. Huruytdö blessyrerna äro af lifsfarlig beskaffenhet, är ännu ej kändt. — I går afton passerade å Storgatan ett slagsmå emellan några gesäller och åkare. Åkardränger Andersson hade nemligen af tre skräddaregesälle! blifvit kullslagen på gatan och af en bland den trampad på bröstet, så att blodet strömmade ui näsa och mun; af hvilken anledning några åkare och en skomakaregesäll Björkman arresterat tvennq af skräddararne, men den tredje Jyckades att tage flykten. Vid polisförhöret härom i dag berättadt Björkman, att de begge arresterade gesällerna, hvil: kas namn är Blomgren och Willström, varit drucknt samt fört oljud på gatan, hvilket varit anledninger till slagsmålet. Blomgren hade varit den, som slagit ock trampat Andersson, ehuru äfven de öfrig: tilldelat honom slag. Gesällerna B. och W. påstod .deremot, att de hållit på att blifva öfverkörda a Andersson, af hvilken orsak en tredje person, der de icke kände, men som begagnat hvit hatt, slagi A., men sjelfva hade de icke gjort det. Deremo hade de af gesällen Björkman och en åkare blifvi Jarresterade och slågna under vägen till vaktkonto ret, så att de hade stora skråmor deraf. Måle uppskjöts till dess den tredje personen, som efter sökes, påträffats. — Upsala. Den förut omnämnda barnamörderskan har vid ransakningen tillstått, att hon för et par år sedan äfven fremfödt barn och mördat detsamma. (Upsala.) — Norrköping d. 8 Nov. I går på morgoner upptogs utur sjön vid Skeppsbron liket af en mans: person, som i lifstiden varit skepparen Kjellberg. Angående hans dödssätt äro flera rykten i omlopp. oc Då ref. vid polisförhöret i målet emellar handlanden Hallström -och kommissionären Levisson icke kunde uppfatta innehållet vid upp: läsandet utaf afskriften af det stämningsmemo: rial, som L. emot IH. till kämnersrätten inlemnat, införes det bär nedan, och är, med uteslutande af de första raderna, hvilka icke innehålla något i sak, af följande lydelse: Ett det mest märkbara bevis på en låg ech oförsynt skamlös beräkning, att tillpreja sig en annans egendom, innefattar ovedersägligen följandetilldra gelse, som genom den dervid åsyftade egennyttan är ännu mera föraktlig, då en person, som smickrar sig att i det allmänna räknas bland aktade samhällsmenniskor, deraf så försåtfullt kunnat begagna sig; och hvarföre , vid närmare eftersinnande jag sett mig nödsakad att härigenom lagligen beifra densamma. För omkring 14 dagar sedan emottog jeg från kryddkramhandlanden M. L. Hallström, som har sin bostad uti huset JM 7 vid Lilla Vattugränd, en skrifvelse, hvarigenom jag anmodades att besöka hopomr. Vid min ankomst till honom förevista han mig ett silfverfickur, med tillfrågan om jeg igenkände detsamma, men genom den mängd klockor dels af lika och dels af olika utseende jag innehaft och äfven: försålt, kunde jag icke erinra mig ifrågavarande ur, då Hallström tillsade mig att det var detsamma, som jemte en ked och en silfverask blifvit honom frånstulet, och hvilket ur jag skulle innehaft och försålt till urfabrikören Rustan. Som jag lika litet kunde bestrida möjligheten deraf, som erkänna att jsg ionehaft och försålt detsamma till bemälde urfabrikör, väl ihågkommande att jag vid något tillfälle sålt ett ur till samma person, utan att veta om det var det ifrågavarande, så påbörjade Hallström att förespegla mig obehsget där al att hafva innehaft och försålt en stulen perse1el, samt använde all möda att öfvertyga rig om den vådliga påföljd, som kunde derföre drabba mig, om icke saken af honom i godo bilades. Ssdan jag ett par dagar derefter dragit mig till minnes att en för mig okänd person; som hos mig ville belåna den, och att samma ur möjligen Kunde vara det ifrågavarande, blef jeg visserligen ifrig att vilja förekomma alla obehsg deraf, för att icke blifva i det allmänna komprometterad, helst som gevaldigern Jäderin tiilstyrkte detsamma och förmodligen af Haliström var påkallad, för att förmå mig till vänlig uppgörelse af saken. Hallström, som alltför väl kände min lagsranhet vid dylika förhållanden, begagnade sig af tillfället och min ömtålighet dervid, och projekterade derföre en förlikning med 500 rår bko, och de frånstulae sakernas betalande ned 100 rår res. Då jog alldeles vägrade att hä på pgå, nedsatte han slutligen sina snspråk till 200 dr bko och sakernas betslande med 400 rår rgs. Ehuru skamlöst egennyttig äfven denna uppgörelse öreföll mig, då jag i annat icke hade förgått mig Nn alt jag ef okänd person köpt ifrågavarande ur, m det möjligen är detsamma, så, ersedan jag Var kunnig om den lagliga påföljden deraf, bvilken Ueber alldeles faslig, lät jag förmå mig a sy af 200 rår bto utgifva en revers af . es, innehållande betalnirgsterminer af 0 rör månadtligen, hvilkens riktighet kryddkramandlenderne Törnquist och Notren bevittnade, s3