till justitiekansleren d. 25 Nov. 1847, ang. mans:
personen J. N. Börjeson.
RATTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
I natt har en större inbrottsstöld blifvit begån
gen hos majoren Elliot, vid artilleriet, hvarvid blif.
vit tillgripet 1300 rdr kontanta penningar, en mängd
guld och silfver samt klädespersedlar, alltsamman:
uppgående i värde till 2500 rdr bko.
— I går natt begaf sig polisuppsyningsmannen
Söderlund, på gifven anledning, till Fatbursholmen.
för att gripa f. d. kronoarbetskarlen Granlind, hvil-
ken misstänkes för en större stöid. I ett kyffe på
nämde holme påträffades han äfven ganska riktigt
och S. lyckades att föra Honom derifrån, men ut-
kommen på gatan, rusade han på S. och gaf ho-
nom flere knifstygn dels i hufvudet, dels på krop-
pen, hvarefter han lyckades undkomma. Huruytdö
blessyrerna äro af lifsfarlig beskaffenhet, är ännu
ej kändt.
— I går afton passerade å Storgatan ett slagsmå
emellan några gesäller och åkare. Åkardränger
Andersson hade nemligen af tre skräddaregesälle!
blifvit kullslagen på gatan och af en bland den
trampad på bröstet, så att blodet strömmade ui
näsa och mun; af hvilken anledning några åkare
och en skomakaregesäll Björkman arresterat tvennq
af skräddararne, men den tredje Jyckades att tage
flykten. Vid polisförhöret härom i dag berättadt
Björkman, att de begge arresterade gesällerna, hvil:
kas namn är Blomgren och Willström, varit drucknt
samt fört oljud på gatan, hvilket varit anledninger
till slagsmålet. Blomgren hade varit den, som sla-
git ock trampat Andersson, ehuru äfven de öfrig:
tilldelat honom slag. Gesällerna B. och W. påstod
.deremot, att de hållit på att blifva öfverkörda a
Andersson, af hvilken orsak en tredje person, der
de icke kände, men som begagnat hvit hatt, slagi
A., men sjelfva hade de icke gjort det. Deremo
hade de af gesällen Björkman och en åkare blifvi
Jarresterade och slågna under vägen till vaktkonto
ret, så att de hade stora skråmor deraf. Måle
uppskjöts till dess den tredje personen, som efter
sökes, påträffats.
— Upsala. Den förut omnämnda barnamörder-
skan har vid ransakningen tillstått, att hon för et
par år sedan äfven fremfödt barn och mördat det-
samma. (Upsala.)
— Norrköping d. 8 Nov. I går på morgoner
upptogs utur sjön vid Skeppsbron liket af en mans:
person, som i lifstiden varit skepparen Kjellberg.
Angående hans dödssätt äro flera rykten i omlopp.
oc Då ref. vid polisförhöret i målet emellar
handlanden Hallström -och kommissionären Le-
visson icke kunde uppfatta innehållet vid upp:
läsandet utaf afskriften af det stämningsmemo:
rial, som L. emot IH. till kämnersrätten inlem-
nat, införes det bär nedan, och är, med ute-
slutande af de första raderna, hvilka icke inne-
hålla något i sak, af följande lydelse:
Ett det mest märkbara bevis på en låg ech oför-
synt skamlös beräkning, att tillpreja sig en annans
egendom, innefattar ovedersägligen följandetilldra
gelse, som genom den dervid åsyftade egennyttan
är ännu mera föraktlig, då en person, som smickrar
sig att i det allmänna räknas bland aktade sam-
hällsmenniskor, deraf så försåtfullt kunnat begagna
sig; och hvarföre , vid närmare eftersinnande jag
sett mig nödsakad att härigenom lagligen beifra
densamma.
För omkring 14 dagar sedan emottog jeg från
kryddkramhandlanden M. L. Hallström, som har
sin bostad uti huset JM 7 vid Lilla Vattugränd,
en skrifvelse, hvarigenom jag anmodades att besöka
hopomr. Vid min ankomst till honom förevista han
mig ett silfverfickur, med tillfrågan om jeg igen-
kände detsamma, men genom den mängd klockor
dels af lika och dels af olika utseende jag innehaft
och äfven: försålt, kunde jag icke erinra mig ifråga-
varande ur, då Hallström tillsade mig att det var
detsamma, som jemte en ked och en silfverask blif-
vit honom frånstulet, och hvilket ur jag skulle
innehaft och försålt till urfabrikören Rustan. Som
jag lika litet kunde bestrida möjligheten deraf,
som erkänna att jsg ionehaft och försålt detsamma
till bemälde urfabrikör, väl ihågkommande att jag
vid något tillfälle sålt ett ur till samma person,
utan att veta om det var det ifrågavarande, så på-
började Hallström att förespegla mig obehsget där
al att hafva innehaft och försålt en stulen perse-
1el, samt använde all möda att öfvertyga rig om
den vådliga påföljd, som kunde derföre drabba mig,
om icke saken af honom i godo bilades. Ssdan
jag ett par dagar derefter dragit mig till minnes
att en för mig okänd person; som hos mig ville
belåna den, och att samma ur möjligen Kunde vara
det ifrågavarande, blef jeg visserligen ifrig att vilja
förekomma alla obehsg deraf, för att icke blifva i
det allmänna komprometterad, helst som gevaldi-
gern Jäderin tiilstyrkte detsamma och förmodligen
af Haliström var påkallad, för att förmå mig till
vänlig uppgörelse af saken. Hallström, som allt-
för väl kände min lagsranhet vid dylika förhållan-
den, begagnade sig af tillfället och min ömtålighet
dervid, och projekterade derföre en förlikning med
500 rår bko, och de frånstulae sakernas betalande
ned 100 rår res. Då jog alldeles vägrade att hä på
pgå, nedsatte han slutligen sina snspråk till 200
dr bko och sakernas betslande med 400 rår rgs.
Ehuru skamlöst egennyttig äfven denna uppgörelse
öreföll mig, då jag i annat icke hade förgått mig
Nn alt jag ef okänd person köpt ifrågavarande ur,
m det möjligen är detsamma, så, ersedan jag Var
kunnig om den lagliga påföljden deraf, bvilken
Ueber alldeles faslig, lät jag förmå mig a
sy af 200 rår bto utgifva en revers af
. es, innehållande betalnirgsterminer af
0 rör månadtligen, hvilkens riktighet kryddkram-
andlenderne Törnquist och Notren bevittnade, s3-