ning, men aldrig begått brott, skall, enligt 6
S i 41846 års stadga, behandlas lika strängt
som en afstraffad eller känd brottsling, men en
bedröflig erfarenhet, att den, som en gång be-
bott våra gamla fängelser, i anseende till de-
ras usla beskaffenhet och der rådande sede-
förderf, sällan eller aldrig kan anses såsom en
moraliskt pålitlig menniska, har troligen för-
mått lagstiftaren till detta steg. För öfrigt är
den fordna sammanblandning af brottslige och
icke brottslige genom denna stadga förebyggd,
såvida icke den Konungens befallningsbafvande
i 3 medgifna rätt, att bäkta och med fång-
skjuts, till rätt hemort afsända försvarslös, i
oträngda mål och utan urskiljning begagnas.
Ett stadgande uti nuvarande lag om försvars-
löshet, hvilket påstås leda till missbruk, är 3
mom. 6 S !), i enlighet hvarmed Konungens
befallningshafvande kan förelägga försvarslös,
som är till allmänt arbete förfallen, att träda i
häkte, och från häktet skaffa sig laga försvar,
derest personen anses ,vara för allmänna sä-
kerheten synnerligen vådlig,. Att, under det
man sitter i häkte, skaffa sig laga försvar lär
väl för sådan försvarslös knappast blifva möj-
ligt, hvarföre det ock, i så fall, tydligen före-
skrifves, huru Konungens befallningshafvande
skall sjelf söka bereda det ?) — meni den mån
våra polismyndigbeter lära att skilja mellan en
person som bör häktas och en som endast bör
stå under polisuppsigt, samt lagen rörande per-
soners häktande erhåller den tydlighet och be-
stämdhet, som länge ansetts nödig, blir miss-
tydniog af nämnde lagrum mindre att befara.
ig Fonts följer.)
!) Det lyder: Under förelagd tid, hvarom i slutet
af mom. 1 sagdt är, viss lämplig tid (den till-
tages vanligen 44 dagar å 4 månad) skall den
försvarslöse alltid lemnas på fri fot, derest ej
Konungens befallningshafvande anser personen
vara för allmänna säkerheten synnerligen vådlig;
börande, om den försvarslöse häktas, Konungens
befallningshafvande, såväl genom upplysningars
inbemtande på stället, som ock genom brefvex
ling på de orter i öfrigt, der den häktade för-
menar tjenst eller annat näringsfång för sig vara
alt tillgå, söka att laga försvar åt densamma
beredan.
?) Att den Kongl. stadgan icke alltid så noga efter-
följes af vederbörande, derpå saknas ej exempel:
se Kongl. styrelsens öfver fängelserne skrifvelse
till justitiekansleren d. 25 Nov. 1847, ang. mans-
personen J. N. Börjeson.