ning, men aldrig begått brott, skall, enligt 6 S i 41846 års stadga, behandlas lika strängt som en afstraffad eller känd brottsling, men en bedröflig erfarenhet, att den, som en gång bebott våra gamla fängelser, i anseende till deras usla beskaffenhet och der rådande sedeförderf, sällan eller aldrig kan anses såsom en moraliskt pålitlig menniska, har troligen förmått lagstiftaren till detta steg. För öfrigt är den fordna sammanblandning af brottslige och icke brottslige genom denna stadga förebyggd, såvida icke den Konungens befallningsbafvande i 3 medgifna rätt, att bäkta och med fångskjuts, till rätt hemort afsända försvarslös, i oträngda mål och utan urskiljning begagnas. Ett stadgande uti nuvarande lag om försvarslöshet, hvilket påstås leda till missbruk, är 3 mom. 6 S !), i enlighet hvarmed Konungens befallningshafvande kan förelägga försvarslös, som är till allmänt arbete förfallen, att träda i häkte, och från häktet skaffa sig laga försvar, derest personen anses ,vara för allmänna säkerheten synnerligen vådlig,. Att, under det man sitter i häkte, skaffa sig laga försvar lär väl för sådan försvarslös knappast blifva möjligt, hvarföre det ock, i så fall, tydligen föreskrifves, huru Konungens befallningshafvande skall sjelf söka bereda det ?) — meni den mån våra polismyndigbeter lära att skilja mellan en person som bör häktas och en som endast bör stå under polisuppsigt, samt lagen rörande personers häktande erhåller den tydlighet och bestämdhet, som länge ansetts nödig, blir misstydniog af nämnde lagrum mindre att befara. ig Fonts följer.) !) Det lyder: Under förelagd tid, hvarom i slutet af mom. 1 sagdt är, viss lämplig tid (den tilltages vanligen 44 dagar å 4 månad) skall den försvarslöse alltid lemnas på fri fot, derest ej Konungens befallningshafvande anser personen vara för allmänna säkerheten synnerligen vådlig; börande, om den försvarslöse häktas, Konungens befallningshafvande, såväl genom upplysningars inbemtande på stället, som ock genom brefvex ling på de orter i öfrigt, der den häktade förmenar tjenst eller annat näringsfång för sig vara alt tillgå, söka att laga försvar åt densamma beredan. ?) Att den Kongl. stadgan icke alltid så noga efterföljes af vederbörande, derpå saknas ej exempel: se Kongl. styrelsens öfver fängelserne skrifvelse till justitiekansleren d. 25 Nov. 1847, ang. manspersonen J. N. Börjeson.