af nämnde kongl. styrelse, sin stadfästelse ge-
nom kongl. skrifvelsen och reglementet af den
8 Augusti 4842, samt upptog i sig både pio-
hnierkorpsen och arbetskompagnierna i Carls-
krona och på fästningen Kungsholmen.
Härigenom lyckades kongl. styrelsen att be-
fria korrektionsfängelserna från icke mindre än
omkring 600 manspersoner, som påföljande år,
då dessa krono-arbetskompanier organiserades,
dervid anställdes, hvarest de, ställde under
krigstukt samt befäl af skicklige officerare ur
armen, vänjas vid ordning och arbete. De
hafva äfven bestämd kapitulations- eller tjenste-
tid, och blifva således icke, såsom förut vid
korrektionsinrättninvgarne, för alltid friheten be-
röfvade, samt kunna äfven före arbetstidens ut-
gång, genom välförhållande och besparad ar-
betsskilling, bereda sig friheten.
Länsfängelserna blefvo äfven härigenom be-
friade från det stora antal, som der väntade
på plats vid korrektionsanstalterne, och kor-
rektionsfängelserne hafva sedan år 4843 för
försvarslöse manspersoner hufvudsakligen blott
varit transportstationer, dit de af länsstyrel-
serne skyndsamt försändts, och hvarefter Kongl.
styrelsen öfver fängelserne snart förskaffat plats
för de fullt arbetsföre vid kronoarbetskompa-
nierne, så att endast mindre arbetsföre och
bröcklige vid korrektionsfängelserne qvarstannat.
Enligt nämnde författning, om kronoarbets-
corpsen, skulle ock korrektionsfängelset ä Lång-
bolmen först utrymmas af de till arbete på
bestämd tid dömde personer, emedan under-
bållskostnaden vid detta fängelse är betydligen
slörre än wid det i Malmö, och afsigten der-
vid var äfven den, att antingen använda först-
nämnde fängelse till straffarbetsanstalt för på
viss tid för brott i norra delen af riket till
allmänt arbete. dömde personer, såsom vi re-
dan visat till en början hafva skett (se sid.
4163), :eller ock till andra ändamål.
Sedermera bar vår nuvarande regering, hvars
ädla bemödanden att afskaffa grymma och o-
tjenliga lagar måste tacksamt erkännas, upp-
häft meranämnde författniog af 4833, och i
stället utfärdat en Stadga af den 29 Moj
1826, angående försvarslöse och till allmänt
arbete förfallne personer. Denna författning
skiljer mellan försvarslöse i allmänhet (4
kap.) och försvarslöse till allmänt arbete
förfallnen (2 kap.). Såsom försvarslös anses
den, hvilken icke har bestämdt näringsfång el-
ler bevisligen af egna tillgångar eller genom an-
dras vårdnad eger sin bergning eller är känd
såsom den der ärligen sig försörjer; till all-
mänt arbete förfallen anses den försvarslöse,
som blifvit straffad eller på besvärande om-
ständigheter tilltalad och häktad för brott,
dock af svårare art, såsom inbrott, stöld, mord-
brand o. s. v., men lindrigare förbrytelser, så-
som åverkan, svatteri, fylleri o. s. v. tagas ej
i betraktande, samt äfven den som förr varit,
såsom försvarslös, vid allmän arbetsinrättning
eller kronoarbetscorpsen till arbete hållen (S
6). Den förstnämnde försvarslöse, eller den
som -ej begått brott, ställes endast under upp-
sigt af dertill utsedde välkände män, eller, som,
de -kallas, tillsyningsmän, inom den socken,
personen tillhör, och får ej begifva sig utom
sin stad eller socken utan tillståndsbevis eller
pass; den får dock ej häktas förr än den vi-
sat olydnad mot dessa föreskrifter, och äfven
då kan Konungens befallningshafvande låta den
ohäktad förpassas till hemorten, derest ej häk-
tande nödigt pröfvas (S 3). Den försvarslöse
af sistnämnde art åter är underkastad strän-
gare älfventyr, ty en sådan eger Kenungens
befallningsbafvande, sedan den blifvit hörd, ej
allenast att förpassa dill hemorten, häktad, der
så nödigt pröfvas, utan ock, när skäl dertill
äro, förelägga viss lämplig tid, att anskaffa sig
stjenst eller annat laga försvar, vid äfventyr att
värda till allmänt arbete förfällen, samt älven,
då detta föreläggande ej uppfylles, och ej till-
fälle gifves till personens sysselsättande vid ar-
betsinrättning, som är orten särskildt tillhörig,
döma densamma till allmänt arbete från två
till fyra år, allt efter graden af dess förral
brovtslighet. Då den sålunda till allmänt ar-!
bete dömde försvarslöse är en mansperson och
befinnes vara ,fullt arbetsför, blir han af Kongl.
styrelsen öfver fängelserne insatt vid kronoar-
betscofpsen 3), men i annat fall får den förrätta
det allmänna arbetet vid korrektionsinrättning ;
men befiones den vara ptill arbete oförmögen,
bliv den återlemvad till den embetsmyndighet,
sem i målet dömt, för vidare förordnande ef-
ter gällande föreskrifter (SS 8—217), hvarmed
i korthet menas, att personen: då icke är fö-
remål för fångvården, Ett olika bebandlings-
sätt är således i denna stadga bestämdt för för-
svarslöse, som begått brott, och för dem, som
ej hafva gjort det, och ingendera kan beröfvas
friheten på obestämd tid såsom tillförne. De,
enligt förut gällande författning, på obestämd
tid till arbete vid korrektionsinrättningarne
dömde hafva, uppå hemställan af Kongl. sty-
relsen öfver fängelserne, af Kongl. Maj:t er-
bållit bestämd tid, hvarefter de skola frigifvas.
Då den till allmänt arbete dömde uppför sig
felaktigt och ådrager sig bestraffning vid ar-
betsanstalten, eger nämnde styrelse avt förlänga
den ådömda arbetstiden med 6 månader efter
det förseelsen skett 2); Det synes väl hårdt
att den, som enligt förat gällande försvarslös-
hetsförfaltnipg varit insatt å korrektionsinrätt-
!) Se Kongl. styrelsens öfver Fängelserna underd,
skrifvelse den 27 Maj 1841 och Kongl. Maj:ts
skrifvelse till samma styrelse den 8 Aug. 1842.
?) 59 nyssnämnde Kongl. skrifvelse Kongl. styrel-
sens öfver Fängelserna und. skrifvelse och förslag lo