af nämnde kongl. styrelse, sin stadfästelse genom kongl. skrifvelsen och reglementet af den 8 Augusti 4842, samt upptog i sig både piohnierkorpsen och arbetskompagnierna i Carlskrona och på fästningen Kungsholmen. Härigenom lyckades kongl. styrelsen att befria korrektionsfängelserna från icke mindre än omkring 600 manspersoner, som påföljande år, då dessa krono-arbetskompanier organiserades, dervid anställdes, hvarest de, ställde under krigstukt samt befäl af skicklige officerare ur armen, vänjas vid ordning och arbete. De hafva äfven bestämd kapitulationseller tjenstetid, och blifva således icke, såsom förut vid korrektionsinrättninvgarne, för alltid friheten beröfvade, samt kunna äfven före arbetstidens utgång, genom välförhållande och besparad arbetsskilling, bereda sig friheten. Länsfängelserna blefvo äfven härigenom befriade från det stora antal, som der väntade på plats vid korrektionsanstalterne, och korrektionsfängelserne hafva sedan år 4843 för försvarslöse manspersoner hufvudsakligen blott varit transportstationer, dit de af länsstyrelserne skyndsamt försändts, och hvarefter Kongl. styrelsen öfver fängelserne snart förskaffat plats för de fullt arbetsföre vid kronoarbetskompanierne, så att endast mindre arbetsföre och bröcklige vid korrektionsfängelserne qvarstannat. Enligt nämnde författning, om kronoarbetscorpsen, skulle ock korrektionsfängelset ä Långbolmen först utrymmas af de till arbete på bestämd tid dömde personer, emedan underbållskostnaden vid detta fängelse är betydligen slörre än wid det i Malmö, och afsigten dervid var äfven den, att antingen använda förstnämnde fängelse till straffarbetsanstalt för på viss tid för brott i norra delen af riket till allmänt arbete. dömde personer, såsom vi redan visat till en början hafva skett (se sid. 4163), :eller ock till andra ändamål. Sedermera bar vår nuvarande regering, hvars ädla bemödanden att afskaffa grymma och otjenliga lagar måste tacksamt erkännas, upphäft meranämnde författniog af 4833, och i stället utfärdat en Stadga af den 29 Moj 1826, angående försvarslöse och till allmänt arbete förfallne personer. Denna författning skiljer mellan försvarslöse i allmänhet (4 kap.) och försvarslöse till allmänt arbete förfallnen (2 kap.). Såsom försvarslös anses den, hvilken icke har bestämdt näringsfång eller bevisligen af egna tillgångar eller genom andras vårdnad eger sin bergning eller är känd såsom den der ärligen sig försörjer; till allmänt arbete förfallen anses den försvarslöse, som blifvit straffad eller på besvärande omständigheter tilltalad och häktad för brott, dock af svårare art, såsom inbrott, stöld, mordbrand o. s. v., men lindrigare förbrytelser, såsom åverkan, svatteri, fylleri o. s. v. tagas ej i betraktande, samt äfven den som förr varit, såsom försvarslös, vid allmän arbetsinrättning eller kronoarbetscorpsen till arbete hållen (S 6). Den förstnämnde försvarslöse, eller den som -ej begått brott, ställes endast under uppsigt af dertill utsedde välkände män, eller, som, de -kallas, tillsyningsmän, inom den socken, personen tillhör, och får ej begifva sig utom sin stad eller socken utan tillståndsbevis eller pass; den får dock ej häktas förr än den visat olydnad mot dessa föreskrifter, och äfven då kan Konungens befallningshafvande låta den ohäktad förpassas till hemorten, derest ej häktande nödigt pröfvas (S 3). Den försvarslöse af sistnämnde art åter är underkastad strängare älfventyr, ty en sådan eger Kenungens befallningsbafvande, sedan den blifvit hörd, ej allenast att förpassa dill hemorten, häktad, der så nödigt pröfvas, utan ock, när skäl dertill äro, förelägga viss lämplig tid, att anskaffa sig stjenst eller annat laga försvar, vid äfventyr att värda till allmänt arbete förfällen, samt älven, då detta föreläggande ej uppfylles, och ej tillfälle gifves till personens sysselsättande vid arbetsinrättning, som är orten särskildt tillhörig, döma densamma till allmänt arbete från två till fyra år, allt efter graden af dess förral brovtslighet. Då den sålunda till allmänt ar-! bete dömde försvarslöse är en mansperson och befinnes vara ,fullt arbetsför, blir han af Kongl. styrelsen öfver fängelserne insatt vid kronoarbetscofpsen 3), men i annat fall får den förrätta det allmänna arbetet vid korrektionsinrättning ; men befiones den vara ptill arbete oförmögen, bliv den återlemvad till den embetsmyndighet, sem i målet dömt, för vidare förordnande efter gällande föreskrifter (SS 8—217), hvarmed i korthet menas, att personen: då icke är föremål för fångvården, Ett olika bebandlingssätt är således i denna stadga bestämdt för försvarslöse, som begått brott, och för dem, som ej hafva gjort det, och ingendera kan beröfvas friheten på obestämd tid såsom tillförne. De, enligt förut gällande författning, på obestämd tid till arbete vid korrektionsinrättningarne dömde hafva, uppå hemställan af Kongl. styrelsen öfver fängelserne, af Kongl. Maj:t erbållit bestämd tid, hvarefter de skola frigifvas. Då den till allmänt arbete dömde uppför sig felaktigt och ådrager sig bestraffning vid arbetsanstalten, eger nämnde styrelse avt förlänga den ådömda arbetstiden med 6 månader efter det förseelsen skett 2); Det synes väl hårdt att den, som enligt förat gällande försvarslöshetsförfaltnipg varit insatt å korrektionsinrätt!) Se Kongl. styrelsens öfver Fängelserna underd, skrifvelse den 27 Maj 1841 och Kongl. Maj:ts skrifvelse till samma styrelse den 8 Aug. 1842. ?) 59 nyssnämnde Kongl. skrifvelse Kongl. styrelsens öfver Fängelserna und. skrifvelse och förslag lo