TEATER.
Martin och Bamboche eller Barndomsvän-
nerna (efter romanen : En kammartjenares me-
moirer); skådespel i 5 akter och 40 tablåer,
af Eugene Sue.n
Det är således författaren sjelf som drama-
tiserat sin roman; han skall ej kunna förebrå
någon annan att hafva ;skämt bort hans vackra
arbete.
Detta ;skämt bort har citationstecken, ef-
tersom det icke är vårt omdöme, men andras,
som besökt Mindre teatern för att se de i
romanen skildrade karaktererna, kallade till lif,
framstå med sina afgjorda anlag, mest till ondt,
se dem i sorglig och förfärande konseqvens ut-
vecklas till laster och brott, till mord och
blod — — och i stället få göra bekantskap
med några helt andra personer, fast med sam-.
ma namn, se händelserna taga en oförmodadt
lycklig vändning, få höra talas om giftermål
i stället för död. Vi för vår del tycka rätt
så mycket om en glad som en ledsam upplös-
ning på ett skådespel; vi älska icke företrä-
desvis den fatalistiska verldsåsigten, utan bålla
förf. räkning för det han denna gången baft
försyn för deras smak, som tro på det goda
och dess seger. Denna tendens är dramatiskt
rättvis och gudomligt billig.
En annan sak är det — men det kan nä-
stan alltid anmärkas emot dramer, skrifna ef-
ter romaner — att det icke riktigt velat gå
ihop att klämma in 20 häften af Europeiska
följetongen inom ramarne af 40 tablåer. Man
går miste om mycket; annat, som var af vigt
att veta, omtalas blott i förbigående.
Martin, Bamboche och den lilla Basquine
hafva i barndomen varit förenade gerom ge-
mensamma missöden, men sedermera af hän-
delserna förts på olika vägar. Deras tillgif-
venhet för hvarandra är likväl alltid lika varm;
hos Bamboche har ömheten för Basquine öf-
vergått till passion, men han har genom sitt
uppförande förverkat hennes aktning. Martin,
som i god tid blifvit ryckt undan förderfvet,
har under vistandet hos sin ädle uppfostrare,
Claude Gerard, lärt känna och älska en viss
fröken Regina ; afståndet mellan dem var dock
för stort, att ynglingen skulle vågat öfverlemna
sig åt ett djerft bopp, utan vi finna honom till
en början mycket olycklig. Men Regina har
en slägtinge, en utsvälvande ung ädling, vi-
comte Scipio Duriveau, som uppgör elaka pla-
ner för att åtkomma hennes förmögenhet. Hans
handtlanvgare, La Levrasse (lindansaren, handels-
mannen, procentaren) och dennes värdige tje-