s—
(Insändt.)
Huru sanningen behandlas uti Biografiskt lexicon
öfver namnkunnige Svenske mänr.
Uti biografien öfver aflidne generalmajoren m. m.
baron Sixten Sparre, införd uti 45:e bandets 4:a
häfve af ofvannämnde verk och undertecknad med
signaturen —N, förekommer följande tirad, enligt
uppgift ur H. E. grefse Skjöldebrands memoirer:
Baron Sixten Sparre hade i fyllan öfverfallit och
slagit en magister, som helt fredligt passerade på
gatan. Wannquist) dömde lamt. Resultatet blef
intet; hvarefter tillägges att Stjöldebrand, som
den tiden var öfverståthållare, efterskickat Wann-
quist och gifvit honom förebråelser för visad väld.
I händelse denva berättelse har afseende på det.
öfvervåld emot studeranden Rydell och gravören!
Personne, hvarför baron Sparre i Oktober månad!
4812 var tilltalad, så kunde Wannquist så mycket
mindre döma lamt, som han i detta målhvarken
dömde, eller ägde rättighet att döma, lika litet som
det var hans fel om resultatet blef intet. Afpro-
tokollen i saken, såväl hos Örfverståthållare-embetet
för polisärender, som Slottsrätten för Stockholms:
stad, hvilkas tillvaro i tryck icke torde vara obe-
kant för en så bok-kunnig man som sigsaturen —N,
inhemtas, att, efter undersökning af polisen, målet
blifvit till Sloutsrätten öfverlemnadt, san.t att denna;
rätt, hvarest Rydell och Personne, efter skedd för-
likning, återkallat de af dem emot baron Sparre
väckte påståenden, genom den 4 Februari 1815 gil-
vet utslag, som jemväl finnes tryckt, förklarat sig
pobehörig att döma i detta mål, såsom innefattande;
vett af baron Sparre, i egenskap af vakthafvande
pkapten begånget lagstridigt förhållande, hvadan
ytterligare åtgärder med målet öfverlemnades till
Kongl. Maj:ts Krigshofrätt. Genom uts!2g den 23!
April sistnämnde år förklarade Krigshofrätten ba-
ron Sparre skyldig att bita 82 rdr 32 sk. bko samt;
bållas ett år och en månad i fängelse å Waxholms!
fästning, men, efter underdånig nådansökning, för-!
ändrade bkväl Kongl. Moj:t, af gunst och nåd, fän-:
gelsestraffet till tre veckors arrest på högvakt, hvil-
ken bestraffoiog baron Sparie jemväl lärer hafva:
undergått.
?) Dåvarande polismästare.
— Redaktionen har blifvit anmodad lemna
rum åt följande, som innehåller ett bidrag till
erfarepheten om de vexationer, hvartill förmyn-
derskapet i näringsväg leder:
Hemställan till de Fattiges Vänner och
Vederbörande!
På de flesta försäljningsställen, som innehafvas
af första klassen mångleriidkande, hvarest bland
annat, opåtalt öfver 4, års tid, blifvit försåldi öl
och dricka, bar polisen under de sednaste dagarne
låtit anställa en allmän skallgång, uppkallat dessa
fattiga qvinnor tvll:polisen och pliktfällt dem till
3; rår bko för deras dricksförsäljning, samt för-
bjudit dem dermed fortfara.
Då d-ssa månglerirättigheter, inbegripa förytt-
randet af mångfaldiga matvaror: mjölk, bröd, kall
mat m. m., synes det vara den största orättvisa,
att med ansvar belägga försäljningen af öl och dricka,
som utgör-en vigtig del af den arbetande klassens
föda, som den påfordrar vid sina måltider, och
som den på dessa ställen erhållit för mycketjfbil-
ligt pris, och att deremot tvipga dem att besöka
traktörställen och krogar, der frestelsen ofta nog
förleder den fattige att använda sina få styfrar till
bränvin, i stället för en närande och för helsan nyt-
tig dryck.
Enoär nu polisens tolkning af den så välgörande
näringsfrihetsförfattningen skulle, i förevarande fall,
leda till förderfliga och af det sunda vettet icke
anade följder, så hoppas man, att saken måtte å
ort som vederbör med värma beifras, och den fat-
tiges rätt icke gifvas till pris ät polisbetjenternes
sportelsjuka, eller åt traktörernes och krögarnes af-
und och vinningslystnad.