s— (Insändt.) Huru sanningen behandlas uti Biografiskt lexicon öfver namnkunnige Svenske mänr. Uti biografien öfver aflidne generalmajoren m. m. baron Sixten Sparre, införd uti 45:e bandets 4:a häfve af ofvannämnde verk och undertecknad med signaturen —N, förekommer följande tirad, enligt uppgift ur H. E. grefse Skjöldebrands memoirer: Baron Sixten Sparre hade i fyllan öfverfallit och slagit en magister, som helt fredligt passerade på gatan. Wannquist) dömde lamt. Resultatet blef intet; hvarefter tillägges att Stjöldebrand, som den tiden var öfverståthållare, efterskickat Wannquist och gifvit honom förebråelser för visad väld. I händelse denva berättelse har afseende på det. öfvervåld emot studeranden Rydell och gravören! Personne, hvarför baron Sparre i Oktober månad! 4812 var tilltalad, så kunde Wannquist så mycket mindre döma lamt, som han i detta målhvarken dömde, eller ägde rättighet att döma, lika litet som det var hans fel om resultatet blef intet. Afprotokollen i saken, såväl hos Örfverståthållare-embetet för polisärender, som Slottsrätten för Stockholms: stad, hvilkas tillvaro i tryck icke torde vara obekant för en så bok-kunnig man som sigsaturen —N, inhemtas, att, efter undersökning af polisen, målet blifvit till Sloutsrätten öfverlemnadt, san.t att denna; rätt, hvarest Rydell och Personne, efter skedd förlikning, återkallat de af dem emot baron Sparre väckte påståenden, genom den 4 Februari 1815 gilvet utslag, som jemväl finnes tryckt, förklarat sig pobehörig att döma i detta mål, såsom innefattande; vett af baron Sparre, i egenskap af vakthafvande pkapten begånget lagstridigt förhållande, hvadan ytterligare åtgärder med målet öfverlemnades till Kongl. Maj:ts Krigshofrätt. Genom uts!2g den 23! April sistnämnde år förklarade Krigshofrätten baron Sparre skyldig att bita 82 rdr 32 sk. bko samt; bållas ett år och en månad i fängelse å Waxholms! fästning, men, efter underdånig nådansökning, för-! ändrade bkväl Kongl. Moj:t, af gunst och nåd, fän-: gelsestraffet till tre veckors arrest på högvakt, hvilken bestraffoiog baron Sparie jemväl lärer hafva: undergått. ?) Dåvarande polismästare. — Redaktionen har blifvit anmodad lemna rum åt följande, som innehåller ett bidrag till erfarepheten om de vexationer, hvartill förmynderskapet i näringsväg leder: Hemställan till de Fattiges Vänner och Vederbörande! På de flesta försäljningsställen, som innehafvas af första klassen mångleriidkande, hvarest bland annat, opåtalt öfver 4, års tid, blifvit försåldi öl och dricka, bar polisen under de sednaste dagarne låtit anställa en allmän skallgång, uppkallat dessa fattiga qvinnor tvll:polisen och pliktfällt dem till 3; rår bko för deras dricksförsäljning, samt förbjudit dem dermed fortfara. Då d-ssa månglerirättigheter, inbegripa föryttrandet af mångfaldiga matvaror: mjölk, bröd, kall mat m. m., synes det vara den största orättvisa, att med ansvar belägga försäljningen af öl och dricka, som utgör-en vigtig del af den arbetande klassens föda, som den påfordrar vid sina måltider, och som den på dessa ställen erhållit för mycketjfbilligt pris, och att deremot tvipga dem att besöka traktörställen och krogar, der frestelsen ofta nog förleder den fattige att använda sina få styfrar till bränvin, i stället för en närande och för helsan nyttig dryck. Enoär nu polisens tolkning af den så välgörande näringsfrihetsförfattningen skulle, i förevarande fall, leda till förderfliga och af det sunda vettet icke anade följder, så hoppas man, att saken måtte å ort som vederbör med värma beifras, och den fattiges rätt icke gifvas till pris ät polisbetjenternes sportelsjuka, eller åt traktörernes och krögarnes afund och vinningslystnad.