el val Skulle S5almlas på MAalslalletjg 9
mot stadshuset och der fullända attentatet emo!
mig och mina embetsbröder. Derefter skulle deli
marschera mot Blanquis klubb och befria siglt
från denne medtäflare till diktaturen, som täf-
lade med dem om folkets gunst och hindrade
deras. planer.
Jag vidtog på ögonblicket de försvarsålgär-!
der, som förbållandet medgaf. Nationalgardet,
knappt åter sammansatt, hade ännu icke ånyo
varit synligt under vapen. Jag meddelade mig
med några mig tillgifne män af inflytande util;
förstäderna Saint-Antoine och Saint-Marceau. l:
De höllo sig färdiga att sammankella arbetarrej
derstädes, bland hvilka sinnesstämningen var
gerdeles god, och att på första signal hastal
till stadshusets undsättniog. För detta ända-
mål utsatte jag talrika skildtvakter på Greve-
torget; De af mina kolleger, hvilka lksom jag
voro underrättade, vidtogo å sin sida enahan
da mått och steg. Klockan 44, just som jag
slutat des:a förfoganden, emottog jag besök a!
inrikes mivistern, Han sade mig allt hvad jag
redan hade mig bekant om sammansvärjoin-
gen. Hösn tillade, att man tillfogat bonom den
förolämpning, att uppföra hans namn bland
medlemmarnes i vällärdsutskottet, men att hanv
aldrig skulle förråda sina embetsbröder, utan
att han nu ville öfverlägga med mig om de
åtgärder, som borde vidtagas, för att qväsal
upproret. Vi öfverenskommo i få ord, aut han
genast skulle låta slå rappell, medan jag gick!
att ifrån general Duvivier bemta fyra bataljonev!
mobilgarde och låta dem marschera till Greve-
torget. Jag skall åtminstone uti trenne tim
mar försvara stadshuset, sade jag; svarar icke l:
nationalgardet på rappellen, så kommer jag att
der duka under; griper det till vapen och ha-
star till min undsättning, så skall det icke en-
dast hafva värnat styrelsens säte, utan republi-
ken skall, omgifven af en sådan styrka, vara
försäkrad.
Inrikesministern aflägsnade sig och gick sjel!!
att utdela åefallningen att slå rappell. Jag be-
gaf mig till general Duvivier. Generalen var
borta. Hans stabschef, hans sekreterare och jag
utsågo de fyra bataljonerna, skrefvo order och
skickade ordonanserne till kassernerna. I dettal
ögonblick hemkom general Duvivier. Jag med-
delade honom mina anordningar; ban tillade
några närmare bestämmelser. Jag frågade om
truppen hade patroner; sådane fuunos icke.l
Jag åtog mig, alt sjelf gå och förskatfa sådane
från nationslgardets stab. General Courtais dit-
kom på saroma gång med mig. Utan tvekan
utdelade han befallning att slå rappell. Kl.
var nu half 4. Jag skyndade till fots till stads-
huset, för att invänta och ordna trupperna.
Under det jag sålunda vidtog alla åtgärder,
förut blifvit utnämnd till minister i Berlin, an-1
kommit till utrikes ministern, för att rådföra
sig om sina instruktioner. Man hade sagt ho-
nom hvad som var å färde och uppmanat ho- 1
nom att söka mig på stadshuset och attlemna
mig biträdet af en tapper och erfaren man.l:
Jag träffade honom, der han träffade mig, hos
mären i Parvis. Denne embetsman och jag upp-
manade honom att taga befälet öfver den styr-
ka, som vi väntade. Man sade oss att rappell
ännu icke slogs uti alla qvarteren. Vi fruk-
tade att man kunnat utgilva kontraorder, hvar-
före mären i Paris utgaf en ny order. Det
är denna andra order, som general Cbangar-l
nier, på god tro utan tvifvel, ansett såsom den l!
första, hvilken dock tvenne timmar tidigare
var af inrikesministern både utgifven och be-l
fordrad till verkställighet. Mina fyra bataljo-
ner anlände. Generalen ordnade dem, haran
gerade dem, ingaf dem den krigiska eld, hvaraf
han sjelf var lifvad. Den orättvisa, han visat
mig, skall icke förmå mig att vara orättvis mo!
honom. Jag kan icke nog berömma bans if-
ver. Moarrast å sin sida bade uti de omgif-
vande qvarteren med beslutsamhet vidtagit alla
försvarsåtgärder samt de mått och steg, hvilka
erfordrades, för att samla den styrka, hvilken
fanns att tillgå, Stadshuset blef minut efter
minut allt mera befästadt. Jag tillskref legio-
nerna från banlieue att skynda oss till und-
sättning. Elever vid polytekniska skolan fram-
förde mina order. AÅrbetarne från Saint-An-
toine, från Belleville m. fl., hvilka Marrast
sammanköllat, deputationer från skolorna, så-
som den polytekniska, Saint-Cyr, fria konster-
nas, medicinska m. fl. hastade till vårt under-
stöd. Jag uppmuntrade dem. All denna ung-
dom har uti trenne månader utgjort republi-
kens styrka och klokhet, Hop efter bop upp:
fyllde trapporna och salarne. Hela Paris sty-
relse, hela Moniteurens personal var der. Må
de säga, om jag ett ögonblick visade tvekan,
trötthet eller svaghet: om en enda åtgärd ur-
aktläts, om ett enda ord vittnade om oro,
en enda åtbörd om vedslagenhet, ända till det
ögonblick, då nationalgardet på en gång syn-
tes från alla håll och kom att tillförsäkra oss
den vackraste bland segrar, segren utan strid!
Jag älskar öch sktar uniformen; general Ca-
vaignac bär sin med heder, men uniformen
har icke privilegium på att blott bekläda be
bjertade män, ?
Mina embetsbröder, som församlat sig på ett
annat ställe uti Paris, voro å sin sida vittnen
till denna stora, den medborgerliga väpnade
styrkans återuppståndelse. Från dennå dag
hade den allmänna ordningen sin armå. Se der
den 46 April! Hvar der finna underlåtenhet
uti åtgärderne?
Det tillråddes mig verkligen följande dagen
en åtgärd af de otålige, hvilken jag vägrade att
vidtaga. I motsatt fall skulle jag upptändt in-