el val Skulle S5almlas på MAalslalletjg 9 mot stadshuset och der fullända attentatet emo! mig och mina embetsbröder. Derefter skulle deli marschera mot Blanquis klubb och befria siglt från denne medtäflare till diktaturen, som täflade med dem om folkets gunst och hindrade deras. planer. Jag vidtog på ögonblicket de försvarsålgär-! der, som förbållandet medgaf. Nationalgardet, knappt åter sammansatt, hade ännu icke ånyo varit synligt under vapen. Jag meddelade mig med några mig tillgifne män af inflytande util; förstäderna Saint-Antoine och Saint-Marceau. l: De höllo sig färdiga att sammankella arbetarrej derstädes, bland hvilka sinnesstämningen var gerdeles god, och att på första signal hastal till stadshusets undsättniog. För detta ändamål utsatte jag talrika skildtvakter på Grevetorget; De af mina kolleger, hvilka lksom jag voro underrättade, vidtogo å sin sida enahan da mått och steg. Klockan 44, just som jag slutat des:a förfoganden, emottog jag besök a! inrikes mivistern, Han sade mig allt hvad jag redan hade mig bekant om sammansvärjoingen. Hösn tillade, att man tillfogat bonom den förolämpning, att uppföra hans namn bland medlemmarnes i vällärdsutskottet, men att hanv aldrig skulle förråda sina embetsbröder, utan att han nu ville öfverlägga med mig om de åtgärder, som borde vidtagas, för att qväsal upproret. Vi öfverenskommo i få ord, aut han genast skulle låta slå rappell, medan jag gick! att ifrån general Duvivier bemta fyra bataljonev! mobilgarde och låta dem marschera till Grevetorget. Jag skall åtminstone uti trenne tim mar försvara stadshuset, sade jag; svarar icke l: nationalgardet på rappellen, så kommer jag att der duka under; griper det till vapen och hastar till min undsättning, så skall det icke endast hafva värnat styrelsens säte, utan republiken skall, omgifven af en sådan styrka, vara försäkrad. Inrikesministern aflägsnade sig och gick sjel!! att utdela åefallningen att slå rappell. Jag begaf mig till general Duvivier. Generalen var borta. Hans stabschef, hans sekreterare och jag utsågo de fyra bataljonerna, skrefvo order och skickade ordonanserne till kassernerna. I dettal ögonblick hemkom general Duvivier. Jag meddelade honom mina anordningar; ban tillade några närmare bestämmelser. Jag frågade om truppen hade patroner; sådane fuunos icke.l Jag åtog mig, alt sjelf gå och förskatfa sådane från nationslgardets stab. General Courtais ditkom på saroma gång med mig. Utan tvekan utdelade han befallning att slå rappell. Kl. var nu half 4. Jag skyndade till fots till stadshuset, för att invänta och ordna trupperna. Under det jag sålunda vidtog alla åtgärder, förut blifvit utnämnd till minister i Berlin, an-1 kommit till utrikes ministern, för att rådföra sig om sina instruktioner. Man hade sagt honom hvad som var å färde och uppmanat ho1 nom att söka mig på stadshuset och attlemna mig biträdet af en tapper och erfaren man.l: Jag träffade honom, der han träffade mig, hos mären i Parvis. Denne embetsman och jag uppmanade honom att taga befälet öfver den styrka, som vi väntade. Man sade oss att rappell ännu icke slogs uti alla qvarteren. Vi fruktade att man kunnat utgilva kontraorder, hvarföre mären i Paris utgaf en ny order. Det är denna andra order, som general Cbangar-l nier, på god tro utan tvifvel, ansett såsom den l! första, hvilken dock tvenne timmar tidigare var af inrikesministern både utgifven och be-l fordrad till verkställighet. Mina fyra bataljoner anlände. Generalen ordnade dem, haran gerade dem, ingaf dem den krigiska eld, hvaraf han sjelf var lifvad. Den orättvisa, han visat mig, skall icke förmå mig att vara orättvis mo! honom. Jag kan icke nog berömma bans ifver. Moarrast å sin sida bade uti de omgifvande qvarteren med beslutsamhet vidtagit alla försvarsåtgärder samt de mått och steg, hvilka erfordrades, för att samla den styrka, hvilken fanns att tillgå, Stadshuset blef minut efter minut allt mera befästadt. Jag tillskref legionerna från banlieue att skynda oss till undsättning. Elever vid polytekniska skolan framförde mina order. AÅrbetarne från Saint-Antoine, från Belleville m. fl., hvilka Marrast sammanköllat, deputationer från skolorna, såsom den polytekniska, Saint-Cyr, fria konsternas, medicinska m. fl. hastade till vårt understöd. Jag uppmuntrade dem. All denna ungdom har uti trenne månader utgjort republikens styrka och klokhet, Hop efter bop upp: fyllde trapporna och salarne. Hela Paris styrelse, hela Moniteurens personal var der. Må de säga, om jag ett ögonblick visade tvekan, trötthet eller svaghet: om en enda åtgärd uraktläts, om ett enda ord vittnade om oro, en enda åtbörd om vedslagenhet, ända till det ögonblick, då nationalgardet på en gång syntes från alla håll och kom att tillförsäkra oss den vackraste bland segrar, segren utan strid! Jag älskar öch sktar uniformen; general Cavaignac bär sin med heder, men uniformen har icke privilegium på att blott bekläda be bjertade män, ? Mina embetsbröder, som församlat sig på ett annat ställe uti Paris, voro å sin sida vittnen till denna stora, den medborgerliga väpnade styrkans återuppståndelse. Från dennå dag hade den allmänna ordningen sin armå. Se der den 46 April! Hvar der finna underlåtenhet uti åtgärderne? Det tillråddes mig verkligen följande dagen en åtgärd af de otålige, hvilken jag vägrade att vidtaga. I motsatt fall skulle jag upptändt in