valförrättning dessutom; men har han äfven ådagalagt att detta skulle blifva en verklig republikens president, utrustad med förmåga att uppfylla sin vigtiga bestämmelse? Det kan jag icke erinra mig... Hvad önskar man att vi måtte göra? Jo, att vi, genom några rösters öfvervigt,. måtte välja en president, och säga till innehafvaren af denna värdighet, som hemtats ur vår valurna: var lugn, ni eger landets förtroende! .. . Vi skulle göra nästan detsamma som häfderna visa oss att folken göra i sin barndom, när de åt någon sjelfskapad egna sin byllning, och att vi, likasom de, betrakta en bild som en gudomlighet, derföre att de sjelfva utsett den dertill, likaså skulle vi betrakta en man, såsom en af hela landet gillad styresman, derföre att vi sjelfva utnämnt honom. Jag tror att en president, som genom en fjerdedelstimmas val blifvit tillsatt genom en röstmajoritet, icke kan med allvar och sanning kallas hela republikens president. (Afbrott). Besinnen, M. H., att problemet här är grundläggandet af en demokratisk republik. Men hvad förstås väl dermed? Jag vet huru kinkig denna fråga är, och huru olika svar man under loppet af några månader fått derpå. Men i afvaktan på någon mera bestämd förklaring häröfver, tror jag att man icke skall tvista mycket om jag påstår att man om en demokratisk republik menar ett samhällsskick, som är bättre än det sist störtade, och i hvilket hvars och ens rätt och fribet äro mera aktade. Nå väll När vi fått de nya institutioner, som man begärt: när vi fått en ensam valkammare och en president, som är ett uttryck, en spegel, ett verk af denna kammare, och när all myndighet blifvit samlad hos denna kammare och denne president: -— är det sannt då, att vi bekommit mera fria institutioner, klokare sammansatta, mera öfverlägsna, kort sagdt, än dem, som vi störtat? — Vi hafva i alla fall — jag vet det — vunnit mycket genom februarirevolutionen: vi hafva vunnit allmän rösträtt; men allmänna rösträtten är ett medel blott, och icke något ändamål. Man måste väl veta hvad man skall uträtta genom detta medel? Allmänna rösträtten är för öfrigt redan på väg alt afkortas inom sjelfva denna församling, och af dem, som, efter min föreställning, aldraminst borde draga dess ofelbarhet i tvifvel. Under den förra styrelsen hyste man äfven stor fruktan för allmänna rösträtten; sedan man förkunnat folksuveräniteten, sökte man undansnilla dess slutwöljder; nan fästade all sin tillit vid det så kallade lagliga landet,, deråt uppoffrande det verkliga landet. Häraf denna ständiga svaghet, som slutade med elt fall. Men om man förbiser dessa bristfälligheter i vårt förra samhällsskick, så ägde det åtminstone vissa garantier, för hvilka det vore nödigt att republiken icke måtte sakna vederlag. Konuvgamakten var der ett slags garanti mot deputeradekammarens envälde, och till och med i sjelfva pärskammaren höjdes stundom vältaliga och fosterländska röster, som yrkade på nationens undertryckta rätt (Stridiga rörelser). Men under ett sambällsskick notan både konunga-! makt och pärskammare, hvad tryggbet skulle väl komma att finnas, om nationalförsamlingen äfven finge tillsätta republikens president? Hvad annat, än en enda valkammare, som stiftade och tillämpade lagar på samma gång, och med samma allmakt som den fordna styrelsen i Venedig (Afbrott): en samling af tretill fyrahundra aristokrater, tre eller fyrahundra privilegierade, hvilka, en gång väl i besittning af makten, skulle kunna ivrätta den till sin enskilda förmån! Vore väl sådant en demokratisk republik? Om man tror det, så må man åtminstone öga mod att säga det bögt!... Det är, efter min öfvertygelse, otillbörligt att intala nationslförsamlingen misstroende emot folket i att tillråda den en afsöndring inom sig sjelf, för att vinna större makt. Republiken fordrar tvärtom för sin välfärd, att dess lagstiftande och verkställande makt icke undviker något rllfälle tll förstärkning från sjelfva folket, hos hvilket en republiks kraft hvilar. Ofverlåten derföre åt folket bestyret att välja republikens president, och att omedelbart förläna bopom den makt, som han behöfver! — Ett motsatt råd kan icke gifvas af annat än republikens fiender, eller åtminstone af ganska kortsynta vänner. . Efter Fresnau höll mr Grevy ett temligen vidlyftigt tal af föga märkvärdighet. Slutföljden drog han sedan sjelf i några få ord. — Den styrelseformp. — yttrade han — som redan finnes här, sedan tre månader, är den enda som passar för vårt land, enligt min öfvertygelse, Det är den enda, som förmår befästa och frälsa republiken. J hafven varit lyckliga då j påhittat den; varen äfven så kloka att bålla er fast dervid!, (Bifall från venster). . Sedan mr Grevy yttrat sig för amendementet och mr Lastryrie i ett långt tal emot det, föreslog den sednare sjelf att presidenten skulle väljas, genom dubbel omröstning nämligen af valmän tagna utom nationalförsamlivgen, ockeehan rodde att amendementernas anhängare. skulle kunna utan svårighet förena sig med honom om detta förslag, TT Derefter yttrade sig mr Letlom, heli kort, ;mot grundlagskommitteens förslag och för presideptens val gencm nationalförsamlingen ; men an änskade att valet måtte gälla för tre år. Ordföranden: Mr de Lamartine har ordet. Lamartine: Under denna rådplägning som varat i två dagar, har frågan icke blott varit huruvida renublikens nresident oh... aven -— ye — tw VM pm nr — pa (JD