valförrättning dessutom; men har han äfven
ådagalagt att detta skulle blifva en verklig re-
publikens president, utrustad med förmåga att
uppfylla sin vigtiga bestämmelse? Det kan jag
icke erinra mig... Hvad önskar man att vi
måtte göra? Jo, att vi, genom några rösters
öfvervigt,. måtte välja en president, och säga
till innehafvaren af denna värdighet, som hem-
tats ur vår valurna: var lugn, ni eger landets
förtroende! .. . Vi skulle göra nästan detsam-
ma som häfderna visa oss att folken göra i
sin barndom, när de åt någon sjelfskapad egna
sin byllning, och att vi, likasom de, betrakta
en bild som en gudomlighet, derföre att de
sjelfva utsett den dertill, likaså skulle vi be-
trakta en man, såsom en af hela landet gillad
styresman, derföre att vi sjelfva utnämnt ho-
nom. Jag tror att en president, som genom en
fjerdedelstimmas val blifvit tillsatt genom en
röstmajoritet, icke kan med allvar och sanning
kallas hela republikens president. (Afbrott).
Besinnen, M. H., att problemet här är
grundläggandet af en demokratisk republik.
Men hvad förstås väl dermed? Jag vet huru
kinkig denna fråga är, och huru olika svar
man under loppet af några månader fått derpå.
Men i afvaktan på någon mera bestämd för-
klaring häröfver, tror jag att man icke skall
tvista mycket om jag påstår att man om en
demokratisk republik menar ett samhällsskick,
som är bättre än det sist störtade, och i hvil-
ket hvars och ens rätt och fribet äro mera
aktade.
Nå väll När vi fått de nya institutioner,
som man begärt: när vi fått en ensam val-
kammare och en president, som är ett uttryck,
en spegel, ett verk af denna kammare, och när
all myndighet blifvit samlad hos denna kam-
mare och denne president: -— är det sannt
då, att vi bekommit mera fria institutioner,
klokare sammansatta, mera öfverlägsna, kort
sagdt, än dem, som vi störtat? — Vi hafva i
alla fall — jag vet det — vunnit mycket ge-
nom februarirevolutionen: vi hafva vunnit all-
män rösträtt; men allmänna rösträtten är ett
medel blott, och icke något ändamål. Man
måste väl veta hvad man skall uträtta genom
detta medel?
Allmänna rösträtten är för öfrigt redan på
väg alt afkortas inom sjelfva denna församling,
och af dem, som, efter min föreställning, al-
draminst borde draga dess ofelbarhet i tvifvel.
Under den förra styrelsen hyste man äfven
stor fruktan för allmänna rösträtten; sedan
man förkunnat folksuveräniteten, sökte man un-
dansnilla dess slutwöljder; nan fästade all sin
tillit vid det så kallade lagliga landet,, deråt
uppoffrande det verkliga landet. Häraf denna
ständiga svaghet, som slutade med elt fall.
Men om man förbiser dessa bristfälligheter i
vårt förra samhällsskick, så ägde det åtmin-
stone vissa garantier, för hvilka det vore nö-
digt att republiken icke måtte sakna vederlag.
Konuvgamakten var der ett slags garanti mot
deputeradekammarens envälde, och till och med
i sjelfva pärskammaren höjdes stundom välta-
liga och fosterländska röster, som yrkade på
nationens undertryckta rätt (Stridiga rörelser).
Men under ett sambällsskick notan både konunga-!
makt och pärskammare, hvad tryggbet skulle
väl komma att finnas, om nationalförsamlingen
äfven finge tillsätta republikens president?
Hvad annat, än en enda valkammare, som
stiftade och tillämpade lagar på samma gång,
och med samma allmakt som den fordna sty-
relsen i Venedig (Afbrott): en samling af tre-
till fyrahundra aristokrater, tre eller fyrahun-
dra privilegierade, hvilka, en gång väl i be-
sittning af makten, skulle kunna ivrätta den
till sin enskilda förmån! Vore väl sådant en
demokratisk republik? Om man tror det, så
må man åtminstone öga mod att säga det
bögt!...
Det är, efter min öfvertygelse, otillbörligt
att intala nationslförsamlingen misstroende emot
folket i att tillråda den en afsöndring inom sig
sjelf, för att vinna större makt. Republiken
fordrar tvärtom för sin välfärd, att dess lag-
stiftande och verkställande makt icke undviker
något rllfälle tll förstärkning från sjelfva
folket, hos hvilket en republiks kraft hvilar.
Ofverlåten derföre åt folket bestyret att välja
republikens president, och att omedelbart för-
läna bopom den makt, som han behöfver! —
Ett motsatt råd kan icke gifvas af annat än
republikens fiender, eller åtminstone af ganska
kortsynta vänner. .
Efter Fresnau höll mr Grevy ett temligen
vidlyftigt tal af föga märkvärdighet. Slutfölj-
den drog han sedan sjelf i några få ord. —
Den styrelseformp. — yttrade han — som
redan finnes här, sedan tre månader, är den
enda som passar för vårt land, enligt min
öfvertygelse, Det är den enda, som förmår
befästa och frälsa republiken. J hafven varit
lyckliga då j påhittat den; varen äfven så
kloka att bålla er fast dervid!, (Bifall från
venster). .
Sedan mr Grevy yttrat sig för amendemen-
tet och mr Lastryrie i ett långt tal emot det,
föreslog den sednare sjelf att presidenten skulle
väljas, genom dubbel omröstning nämligen af val-
män tagna utom nationalförsamlivgen, ockeehan
rodde att amendementernas anhängare. skulle
kunna utan svårighet förena sig med honom
om detta förslag, TT
Derefter yttrade sig mr Letlom, heli kort,
;mot grundlagskommitteens förslag och för pre-
sideptens val gencm nationalförsamlingen ; men
an änskade att valet måtte gälla för tre år.
Ordföranden: Mr de Lamartine har ordet.
Lamartine: Under denna rådplägning som
varat i två dagar, har frågan icke blott varit
huruvida renublikens nresident oh... aven
-— ye — tw VM pm
nr — - pa (JD