TAR Kan visserngen nalva Sin laxtuska ritlattblj
så vida neml. reg. endast velat begagna den mo-
raliska och intellektuella makt, som består i skäl I
och argumenter. Men reg. har ju inom riddarhu-l!
set äfven den makt, att afsätta de förtroende em-ik
betsmän, som ogilla hennes system, åtminstone S
-offentligen uppträda mot detsamma; hon har den
makten att befalla de förtroende embetsmän, som
vilja understödja henne, att qvarstanna vid riksda-!
gen och icke resa bem, just dä det gäller — (säå-Iv
som t.ex. den eljest så nitiske och beskäftige lands-l1
höfding Kremer, då den hufvudsakligen af konoml,
i Statsutsk genomdrifoa frågan om de indeldta rän-
tornas förvandling till penningeskatt skulle hos!
riksstånden förekomma till afgörande). Hvad pre- l
steståndel angår, har reg. eu ofelbart medel attll
der erbälla majoritet, endast genom den lilla vän-a
liga vavisen,, att, derest presteståndet fortfar i sin s
härdnackerhet, reg. kommer att framlägga en pro-
position om upphäfvande af presteståndets privile- r
gier — ett försiag, som skulle mötas af hela lan-f
dets acklamation, och som, af regeringen väckt, f
näppeligen skulle kunna afslås. Intetdera af dessa!
medel ligger utom regeringens lagliga myndighet,
och de både kunna och böra, ja måste begagnas,!
så vida en regering med anseende i landet, under5
n. Vv. förhållanden, skall blifva möjlig. v
Men, invänder man ytterligare, bondeståndet bar !o
ju vid denna riksdag, i flera frågor, äfven gått de b
konservatives ärender, och hur hjelpa sådant? Vi
medge ait detta är svårare och att konservantismen
hos bondeståndet, oaktadt alla ultraradikala fraser,
är den som säkert längst håller i sig och kostar
den hårdaste strid att besegra; men dels kan bon-
deståndeis nej icke hindra reformer i lagstiftningen,
vare sig den civila, kriminella eller kommerciella ;
dels tro vi icke, att bondeståndet länge kunde stå
ensaml ens i afs. på de politiska reformerna, så
vida de tre andra stånden blefve ense. Landets
opinion skulle blifva alltför stark, äfven mot bon-
deständet, om det alltför länge fortfore att undery
den trasiga rocken skyla sin inre motvilja mot
sådane förbältringar i statsskicket, som den upp- S
lysta delen af nationen fordrar. f
Men vi få väl många gånger tillfälle att åter-h
komma till detta ämne, och afbryta således för da-f
gen med den önskan, att reg. måtte inse den obe-g
stridliga erfarenhetssanninpg, att folket icke rätt tror, l
att en regering med allvar vill främja framåtskri-
dandets sak, si vida bon icke tillika visar sig gagnalY
ala lagliga, för Landen varande, medel att deråt!o
bereda framgång och derigenom ställa sig så, altla
hon äfven kan uträtta, hvad hon, i öfverensstäm-l!,
melse med fo:kets rättvisa önskningar, vill.
Nationens öga blir i detta hänseende i främsta
rummret fästadt vid reg:s verksamhet för att vid v
Nästa riksdag genomföra den af henne föreslagna?
Sepresenlalionsre, ormen, om hvars oundvikliga nöd-Ss
vändighet ingen riksdag tyckes hafva bordt merir
öfvertyga både regering, folk och ständerna, än den
i dag eflysta. För detta ändamål fordras det, å
rteg:s sida, en fullständig brytning med det konser-
vativa partiet, och att i sammanhang dermed det
alltför länge fortsatta konsiderationssystemet med
en hårdnackad och öfvermodig byråkrati upphör,
så att en omsättning sker inom den högre admi-
nistrationspersonalen, serdeles hvad beträffar flera
af länens höfdingar. Framför allt är det nödigt,
att all skymt af inflytande från något annat häll,
än de lagligen ansvarige rådgifvarnes försvinner, så
alt ett rent och oblandadt konstitutionelt styrelse-
system inträder, utan fruktan för någondera sidans
ytuterligheter, men med öppet visir och fast vilja
att gå fram den väg, rättvisan och statsklokheten
utstaka. Under sådana förhållanden skall utan tvif-
vel hvarje uppriktig vän af fosterlandet skynda att
nitiskt understödja regeringens bemödanden för re-
presentationsreformen, utan afseende på vissa me-l2
ninpgsskiljaktigheter i detaljerna; och om reformen is
ändå faller, hvilket vi icke tro, så faller den ät-l1
minstone med heder. o
Bland ofvanstående reflexioner förekomma
några, för hvilka man i vår tanka bör hållaly
Altonposten räkning, och deribland synnerligen b
den, att det framför allt är nödigt, att all
skymt af inflytande från något annat håll, än
de lagligen ansvarige rådgilvarnes försvinner,
så att ett rent och oblandadt konstitutionelt
pstyrelsesystem inträders. Vi skole blott tillåta
oss alt närmare uttala, hvad som härvid troli-
0
f
jort Afi eni ngående be-
gen utgjort Ålionpastens mening ang ö
p
ä
4
t
un
NN On sw
tydelsen af det konstitutionella systemet och
som öfverensstämmer med vår egen; nemligen lä
alt de konstitutionella rådgifvarnes moraliska
inflytande å ena sidan, och deras ansvarighet
å den andra, icke må förminskas derigenrom
att den kungliga personligheten vid vissa bety-
dande tillfällen träder emellan. Man vet väl, lo
alt molsatsen försvaras och lofordas från
hela det parti, som tillbör de fordom såkallade ls
devuerade, och sora nu kalla sig konservativa, si
såsom någonting egendomligt för svenska na-la
tionens bebof o. s. v. och understödjes af al-!s;
lehanda vackra fraser; men det inses å andrak
sidan lätt, satt detta endast utgör en förgyll-Ih
ning åt kamarillaprincipen och en motsatsq
till den konstitutionella. Effekten af ett sådan ,
personligt framträdande blir också ingen an-k
nan, än att de konstitutionella rådgifvarne li-le
kasom försvinna, att ett förhållande uppstår, d
som om de icke funnes till inför nationen, och np
alt folkets hela uppmärksamhet och omdömen, s
antingen dessa innebära missnöje eller loford,
riktas uteslutande åt konungen.
s
n
Att skulden för ett sådant förhållande, derlv
det existerar, egentligen måste ligga hos råd-s
gifvarne sjelfve, som låta sig dermed nöja, ärs
gifvet : i hvad mån det bos oss äger rum, må lä
hvar och en sjelf bedöma. Huru det i sådant
fall skall kunna afbjelpas, blefve för vidlyftigt
att här afhandla, men vi få nog tillfälle att
återkomma dertill. Emedlertid kan utan fara
för misstag anmärkas, att i sådana tider som
dessa, hvarken konung eller folk kan skörda
någon tillfredsställelse deraf på längden.
Ganska pikant och lyckligt funnen förekom-
mer oss äfven den framställning, hvarigenom
Aftonposten visat, att regeringen vid denna
riksdag i ett mål ådagalagt, att då hon verk-
ligen velat göra sin mening gällande, hon icke (
pheller dertill saknat förmågan, nemligen då det 1
gällde att erhålla de två millionerna. Valets
af detta exempel, hvilket Aftonposten samman- l
1
6
l
MM OM mm MN -- ÖV -
håller med det slags verksamhet regeringen
ådagalagt i afseende på vissa reformfrågor, sä-
ger så mycket, alt dervid är intet att tillägga,
Hvad åter beträffar orsaken att ingen enda afl!