VS ff BETER, SVPVESS MVYFESSIUVE SRV MPS ligt och inom få timmar dödade, utan att läkarebjelp något uträitade. Då uppträdde en gammal Indian och återställde bastigt folket genom ett helt enkelt model, nemligen kolpulver, med hagtornssyrup, gjordt till mos, hvaraf gafs teskedtals. Folket ärade den gamle, såsom sin räddare. Oss är medlet naturligtvis icke nytt. Men nu föreskrifva allopatherne här kol öfverallt; på alla apotek äro små kolkakor till finnandes, såsom preservatif. Men äfven här låta apotekarne saken icke gå sig ur händerna. Lindkol måste ensamt brukas och publiken anvistes åter till apoteken. Gud vet huru mycket — lindkol ingått i dessa små ko:kakor! Före kolet var te och tinktur på pepparmynta i svang såsom universalmedel, tillfinnandes i hvarje hus. Många brukade den såsom preservatif; men här och öfverällt der pepparmyntans bruk var gällande, kupgjorde medicinalstyrelsen i Kurland (Mitauecher Amtsblatt AM 61) en varning mot pepparmynts-tinktur och — olja, jemte andra häftigt retande medel, äfvensom mot ett så kalladt kolerabränvin, såsom ganska skadligt. Så har allopatien bedrifvit det ena medlet efter det andra. En tid var Tinct. ferri acetici etherea herrskaremedlet, medan anodra flitigt läto åder och ardra åter brukade ångbad. Somliga åter omvecklades med lakan, indränkta i saltvatten. — Nyligen hörde jag, att il: ewt fali läkare föreskrifvit flere äderlåtningar, koppningar, senapsdegar och klistirer. Sådana fall torde hafva varit flere. År 4834 var de dödas antal 1914 och då för tiden voro mänga flodfartyg (strusen) i hamnen, så att folkmängden var omkring 30,000 menniskor flere än nu. 96 döde på en dag var högsta mortaliteten; i Mitau 106 på dagen, ehuru der ej mer än 40,000 invånare uppehöllo sig. Men den större dödligheten i Mitau fann väl sin grund i mängden af de arma judar, hvilka, i en bedröflig belägenhet, utgöra den lägre befolkningen. 1 alla fall var sjukdomen denna gång värre än 1834, enär många orter, såsom Dorpat, Pernau c., hvilka då alldetes blefvo skonade, nu äro af farsoten hemsökta, och det ej på mildt sätt. Redan 44 dagar före d. 29 Aug. yppade sig på från hvarandra aflägsna orter enskilda sjukdomsfall, tills på en gång sto: men gick lös. Trenne dagars åskväder efter hvarandra ändrade iogenting i sjukantalet, lika litet regn, och, så mycket jag kunnat erfara, visade magoeten icke heller någon förändrad dragniogskraft. Vid Dina tillsjuknade de fleste på fartygen, samt i mös ka, trånga och underjordiska, smutsiga, stinkande boningar, hvadan ock på trånga gator intet enda hus blefly förskonadt. Vatten, serdeles flodvatten, vållade många åkommor och bekom illa. Andra blefvo sjuka, då de gingo öfver Dänabryggan eller Stadsgrafvarne. Så hände det mig, aw jag stapplade på bron, hade stark svindel och måste fatta tag i ledstängerna, kände dragningar i fötterna och en oerhörd mattighet. Andra sporde af vattnet magbuller, och öfverhufvud var väl ingen fri från dylika krämpor. Mauighet, mycken svettning, stark törst, svindel, beklämdhet, utsot, magbuller, dragningar i hand och fot voro de vanliga åkommor, som fortto0:0o 2 å 3 veckor eller hos många försvunno och återkommo. Märkvärdigt var det, att mången, äfven jag, som är mycket känslig för vin, nu utan olägenhet kunde fördraga portvin i ovanlig mängd, ett förhållande, som vid sjukdomens aftagande förändrade sig och återgick i sitt gamla skick — ja, ätskilliga krämpor försvuano först efter portvin. — Mänga drucko derföre ej vatten, utan i dess ställe brödvatten eller uppkokt va:ten med något vin. Före kolerans utbrott grasserade frossor och dessa visa sig nu åter, sedan 44 dagars tid, äfvensom messling, rödsot och diarrheer; mig är bekant, att såväl personer angrepos af koleran, hvilka haft frossa, som ock att många, hviika öfverstått denna sjukdom, blifvit från kolera skonade. Kallt vatten bekom de kolerasjuke illa, trots deras stora längtan derefter. Is ökade likaledes utsot och kräkning; andra åstundade varm mjölk, men åter andra bekom mjöls, blandad ined hett vatten, bäst, eller svagt, varmt the. Mot sagde åkommor hjelpte phosphorspiritus 6—3, ibland passade arsenik 4 bättre, nemligen vid brännkänsla i lifvet, stark törst etc., cupercum met. vid dragningskänslor i lemmarne, beklämning och hjertklappning; Carbo veg. 6 vid oerhörd matighet, bröstklämniog, ångest, utan diarrh; Kampherspiritus passade i början vid kramp, då kräkning och diarrhe voro underordnade, buden kom i svettning; den sjuke fick mjölk med hett vatten, betäcktes och kom så igenom. Förkylningar i detta tillstånd voro ganska skadliga, hvarföre gnidningar ej mycket användes, ty den sjuke blottas dervid för mycket och många händer äro dervid behöfliga; samt desamma egentligen äro nödbjelp, enär den egentliga hjelpen ligger i mediktament. Förr bjelpte tryckning med handen på de af kramp sammandragna ställena. Till och med de, hvi!kas hud var blefven helt och let sårig och blödande, genorn frottering, förlorade ändå ej derigenom krampen. Att någon homöopat brukat varma eller åogbad; är mig icke bekant; detsamma gäller det kalla vattnets utvärtes bruk. Härtill skulle man funnit föga bifall af anhöriga. Man skälle blott i paralytiska formen fått använda kallt vatten. Men der synes mig det kalla vattnet förr egnadt att undertrycka lifvet genom den fysiska förlusten af värme). Ty härför fordras hos den asphyktiske sjuke mera lifsfond och reaktionskraft, än han verkligen besitter; under det Acid. Hydrocyan., carbo veget., kali hydrocyan. etc, drifva hjertats, lungans, bukens nerver och ganglier till reaktion. Af ipecacuanha 4 har jag blott en gång gjort bruk; de öfriva fallen företedde kräkning såsom ett ganska underordnadt symptom. Ars. 4 och Veratr. 4 tjente i kända förhållanden. Mesta bekymren gjorde de asphyktiska fallen. Döden följde oftast vid farsotens början inom 4—6 timmar, sedermerå inom 42—48. Kräkning och diarrhe gäfvo hos somliga med sig, äfvensom krampen, men i stället blef huden kall, blånad under naglarna och på läpparna, samt enskilda kroppsställen; rösten -blef hes, huden lät lyfta sig i qvarstående veck, kallsvett utbröt, pulsen blef föga eller intet kännbar; bröstklämma, kall tunga och and-drägt, stor ångest, tjocka mörka ådror på hvitögat, ögonen indragna, oro, döfhet, ibland sanslöshet, urinstamma. Hos några i detta tillstånd blef huden redan något varm, pulsen blef åter något kännbar, stolgången rormal och urin visade sig; men likaful!t följde döden. Åt sådana gafs acid ) Trots dessa och andra invändningar, har dock kallt vatten, både der det som folkmedel emot kolkran blifvit användt, såsom i Orienten, och der det tillfälligare varit anlitadt, äfvenväl vid aspbyxie (skendöd) af kolera i många fa:l medfört en mera öfverraskande och snar återställelse än något annat hittills kändt medel. Underförra och nu gängse kolerafarsot gick det ej heller de radika!a vattendoktorerna sämre med deras universalmedicin, än den vanliga, med 30 procent döda, af koterasjuka. Örverkänsligheten för vatten och den minskade känsligheten mot vingrycker, som visar sig oe nAaRAaA beAolara Lan Hhalt visat ri (4 sl t PA Et AA MF ALM FF EC ECE FA pm MA Er e MM —v-— mv MM EE