privilegierne, men äfven detta gick ej. Utskottet kunde således hafva godt samvete, ty det var endast en delegation, inga diktatorer. Om talmannen kunde lemna proposition på frågans ogillande och läggande till handlingarne, så finge det gå; men statsregleringen vore ej annat än en sammanfattning af redan tagna beslut. Vice talm. NILS PERSSON bad ståndet noga betänka detblifvande beslutet; för sin del vore han af den tanke, att då statsregleringen blifvit fulländad, dels af alla stånden, dels af 3 stånd eller förstirkt utskott, vore intet vidare att åtgöra. Det vore nog att de 2 stånden handlat grundlagsvidrigt; de torde hafva slagit sig sjelfva, och skola ej i längden få prisa sig lycklige för det de så djupt kränkt hela folket och dess mångåriga klagan. Bondeståndet har gjort, allt på grundlagsenlig väg, och nationen skall ej kunna säga att det försummat dess angelägenheter. OLA MANSSON: Man behöfde ej frukta att statsregleringen hindras genom Bondeståndets beslut, ty enligt 69 Regeringsformen gälla 3 stånds beslut, men att protestera vore ej stridande mot grundlagen. Samma paragrafs innehåll bevisade tillika osanningen af det yttrande, att Statsutskottet gjort allt hvad det kunnat. Men de 2 stånden hafva fått sin vilja fram, och de le i mjugg deröfver. Bondeståndet borde dock ej gå dem till mötes härvid; tvärtom framhärda i ogiliande. SAHLSTRÖM visade det farliga prejudikat som skulle uppkomma i fall ståndet med all möjlig undfallenhet biträdde denna skandal. Man hade sagt att talmannen skulle vägra proposition på memorialets ogillande; tal. vore dock så öfvertygad om talmannens bekantskap med grunålagarne, att han ej förmodade en sådan åtgärd. Bondeståndet måste låta sina medständer förstå, att det ej hitkommit för att jaka till allt. HANS PERSSON ansåg att Statsutskottet gjo:t hvad det kunnat, derom beböfde ej mer ordas. Men om det begått något fel med det hela, så vore det att de första hufvudtitlarne först afgjordes. Man hade i afseende på skatteförenklingen kunnat få ett annat resultat, om den först blifvit företagen; nu blef den en bisak, som sattes tillbaka för större anspråk. Då inga andra hinder kunde läggas, togo de 2 s. k. första stånden sig före att neka proposition. Man borde ej vidare nämna att Bondeståndet ej kan hindra statsregleringen, men då man beslutat att först afgöra skautejemkningen, hemställde han om ståndet kunde ådr:aga sig någon chikan genom att fortsätta sitt nekande. Sven Isaksson från Calmar län var förekommen af de föregående, hvilkas åsigter han delade om ogillande af utgången. Petter Jönsson instämde i allo med Sahlström. Många i Svea land finnas som tro alt skaltejemkningsfrågan ej är afgjord; man skall nästa riksdag återkomma dertill i en mängd motioner och Kongl. Maj:t sjelf skall säkert ihägkomma den. Den försakeise som nu är gjord af de skattdragande är långt större än den de räntetagande skulle lidit; mau skall möjligen, efter hvad det visat sig, medge uppsöägningsrättens bibehållnnde, men frågan i det hela skall otvifvelaktigt gå igenom,. I afseende på memorialet kunde det ej vara ståndets meniog att jäfva sina egna beslut, men alit som vore främmande derför borde med ogillande läggas till bandlingarne. ANDERS PERSSON från Örebro län föreslog att helt enkelt besvara propositionen på bifall med Nej, och sålunda hvsrken sätta talmannen på spetsen, komma i kollision med Konstitutionsutskottet, eller kunna sägas hafva bifallit hvad man aldrig gillat. Petier Jönsson, Ola Månsson och Bengt Gudmundsson vidhöllo hvar för sig deras förr uttalade mening, hvarefter ståndets sekreterare yttrade sig: Han ansåg yrkandet om saxens ogillande och läggande till handlingarne hufvudsakligen vara detsamma som hr Norins i Borgarestådet. Konstitutionsutskottet har deröfver utlåtit sig och på grund deraf tillstyrkte han talmannen att vägra proposi tion. Talmannen anmärkte att memorialet endast innehölle huru frågan blifvit behandlad, och att ingen åtgärd dermed behöfdes. Bondeståndet som bifallit åtskilliga delar af statsregleringen syntes nu vilja rifva fattade beslut. Han beklagade lika mycket som någon den vigtiga frågans utgång, men kunde intet vidare åtgöra. Han ville lemna proposition om ordalagen Dblefve: med ogillande ar de stånds beslut, hvarigenom frågan blifvit oafgjordn. Sekreteraren yttrade ännu en gång: Då ståndet vid Utl. N:o 330 reserverade sig vid sitt eget beslut, förklarade han sig ej kunna instämma deri, hvadan han ock nu måste ogilla skattejemkningsfrågans inblandning med statsregleringen, äfvensom opinionsyttringen emot de 2 första stånden, såsom stridande emot den aktning grundlagen föreskrifver. Saken borde sålunda endast bifaltas eller läggas till handlingarne. Efter ytterligare diskussion om kontrapropositionens form ento;s utan votering det af Hans Persson framställda förslag, hvarigenom memorialet med ogillande lades till handlingarne. Statsutskoitets mem. 338, med uppgift på statsfyilnadssumman och de för riksgäldskontorets utgifter erforderlige belopp, diskuterades af en mängd talare och ansågs med hufvudfrågan äga det sammanhang i afseende på de indeta räntorne m. m., att det borde läggas till handlingarne under enahanda förklaring som vid det föregående. Likaså mem. N:o 339, angående den upprättade nya riksstaten. MM