privilegierne, men äfven detta gick ej. Utskottet
kunde således hafva godt samvete, ty det var en-
dast en delegation, inga diktatorer. Om talman-
nen kunde lemna proposition på frågans ogillande
och läggande till handlingarne, så finge det gå;
men statsregleringen vore ej annat än en samman-
fattning af redan tagna beslut.
Vice talm. NILS PERSSON bad ståndet noga
betänka detblifvande beslutet; för sin del vore han
af den tanke, att då statsregleringen blifvit fullän-
dad, dels af alla stånden, dels af 3 stånd eller för-
stirkt utskott, vore intet vidare att åtgöra. Det
vore nog att de 2 stånden handlat grundlagsvidrigt;
de torde hafva slagit sig sjelfva, och skola ej i läng-
den få prisa sig lycklige för det de så djupt kränkt
hela folket och dess mångåriga klagan. Bonde-
ståndet har gjort, allt på grundlagsenlig väg, och
nationen skall ej kunna säga att det försummat dess
angelägenheter.
OLA MANSSON: Man behöfde ej frukta att
statsregleringen hindras genom Bondeståndets be-
slut, ty enligt 69 Regeringsformen gälla 3 stånds
beslut, men att protestera vore ej stridande mot
grundlagen. Samma paragrafs innehåll bevisade
tillika osanningen af det yttrande, att Statsutskot-
tet gjort allt hvad det kunnat. Men de 2 stånden
hafva fått sin vilja fram, och de le i mjugg der-
öfver. Bondeståndet borde dock ej gå dem till mö-
tes härvid; tvärtom framhärda i ogiliande.
SAHLSTRÖM visade det farliga prejudikat som
skulle uppkomma i fall ståndet med all möjlig und-
fallenhet biträdde denna skandal. Man hade sagt
att talmannen skulle vägra proposition på memo-
rialets ogillande; tal. vore dock så öfvertygad om
talmannens bekantskap med grunålagarne, att han
ej förmodade en sådan åtgärd. Bondeståndet må-
ste låta sina medständer förstå, att det ej hitkom-
mit för att jaka till allt.
HANS PERSSON ansåg att Statsutskottet gjo:t
hvad det kunnat, derom beböfde ej mer ordas. Men
om det begått något fel med det hela, så vore det
att de första hufvudtitlarne först afgjordes. Man
hade i afseende på skatteförenklingen kunnat få
ett annat resultat, om den först blifvit företagen;
nu blef den en bisak, som sattes tillbaka för större
anspråk. Då inga andra hinder kunde läggas,
togo de 2 s. k. första stånden sig före att neka
proposition. Man borde ej vidare nämna att Bon-
deståndet ej kan hindra statsregleringen, men då
man beslutat att först afgöra skautejemkningen, hem-
ställde han om ståndet kunde ådr:aga sig någon
chikan genom att fortsätta sitt nekande.
Sven Isaksson från Calmar län var förekommen
af de föregående, hvilkas åsigter han delade om
ogillande af utgången. Petter Jönsson instämde i
allo med Sahlström. Många i Svea land fin-
nas som tro alt skaltejemkningsfrågan ej är af-
gjord; man skall nästa riksdag återkomma dertill i
en mängd motioner och Kongl. Maj:t sjelf skall
säkert ihägkomma den. Den försakeise som nu är
gjord af de skattdragande är långt större än den
de räntetagande skulle lidit; mau skall möjligen,
efter hvad det visat sig, medge uppsöägningsrättens
bibehållnnde, men frågan i det hela skall otvifvel-
aktigt gå igenom,. I afseende på memorialet kun-
de det ej vara ståndets meniog att jäfva sina eg-
na beslut, men alit som vore främmande derför
borde med ogillande läggas till bandlingarne.
ANDERS PERSSON från Örebro län föreslog
att helt enkelt besvara propositionen på bifall med
Nej, och sålunda hvsrken sätta talmannen på spet-
sen, komma i kollision med Konstitutionsutskottet,
eller kunna sägas hafva bifallit hvad man aldrig
gillat.
Petier Jönsson, Ola Månsson och Bengt Gud-
mundsson vidhöllo hvar för sig deras förr uttala-
de mening, hvarefter ståndets sekreterare yttrade
sig: Han ansåg yrkandet om saxens ogillande och
läggande till handlingarne hufvudsakligen vara det-
samma som hr Norins i Borgarestådet. Konstitu-
tionsutskottet har deröfver utlåtit sig och på grund
deraf tillstyrkte han talmannen att vägra proposi
tion. Talmannen anmärkte att memorialet endast
innehölle huru frågan blifvit behandlad, och att
ingen åtgärd dermed behöfdes. Bondeståndet som
bifallit åtskilliga delar af statsregleringen syntes nu
vilja rifva fattade beslut. Han beklagade lika myc-
ket som någon den vigtiga frågans utgång, men
kunde intet vidare åtgöra. Han ville lemna pro-
position om ordalagen Dblefve: med ogillande ar
de stånds beslut, hvarigenom frågan blifvit oaf-
gjordn. Sekreteraren yttrade ännu en gång: Då
ståndet vid Utl. N:o 330 reserverade sig vid sitt
eget beslut, förklarade han sig ej kunna instämma
deri, hvadan han ock nu måste ogilla skattejemk-
ningsfrågans inblandning med statsregleringen, äf-
vensom opinionsyttringen emot de 2 första stån-
den, såsom stridande emot den aktning grundla-
gen föreskrifver. Saken borde sålunda endast bi-
faltas eller läggas till handlingarne.
Efter ytterligare diskussion om kontrapropositio-
nens form ento;s utan votering det af Hans Pers-
son framställda förslag, hvarigenom memorialet
med ogillande lades till handlingarne.
Statsutskoitets mem. 338, med uppgift på stats-
fyilnadssumman och de för riksgäldskontorets ut-
gifter erforderlige belopp, diskuterades af en mängd
talare och ansågs med hufvudfrågan äga det sam-
manhang i afseende på de indeta räntorne m. m.,
att det borde läggas till handlingarne under ena-
handa förklaring som vid det föregående. Likaså
mem. N:o 339, angående den upprättade nya riks-
staten.
MM