förvissade, att det ingalunda kunnat undfalla Aftonposten, att Aftonbladet redan kortefter Februarirevolutionen;. och nästan i omedelbari sammanbang nmed berättelserna. derom, prisade konungen af Belgien för dess klokhet,--att genom liberala och tidsenliga eftergifter åt den demokratiska principen oafleda de republikanska moln, hvilka i den stunden stodo hotande öfver -Belgien, såsom närmaste granne med Frankrike och delande så många af fransmännens sympatier, mera än ölver något annat land. Att framställa saken så, som om Aftonbladet nu först skulle hafva framhållit Belgiens exempel såsom något efterföljansvärdt, och än mer att gifva detta färgen af ett slags reservation från Åftonbladets sida emot fordns sympatier och af en djerf och kolossal inkonseqvens, som väckt det intrycket, att man nicke vet om man skall skratta eller förargas deröfvers. . Ett sådant försök att misstyda kan knappast avtagas annorlunda, . än såsom härledt af ett behof för Aftonposten sjelf att hjelpa sig ur den obehagliga förlägenbeten af sin egen iråkade -gråhet, genom att tillgripa hvad medel som heldst, somkan finnas till hands, för att få stryka samma färg på Aftonbladet; men beklagligen träffar det: sig, såsom man ser, icke bättre, än att Aftonposten äfven här, troligen emot sin vilja, faller in i de konservatives tonart och trallar deras visa.