förvissade, att det ingalunda kunnat undfalla
Aftonposten, att Aftonbladet redan kortefter
Februarirevolutionen;. och nästan i omedelbari
sammanbang nmed berättelserna. derom, prisade
konungen af Belgien för dess klokhet,--att ge-
nom liberala och tidsenliga eftergifter åt den
demokratiska principen oafleda de republikan-
ska moln, hvilka i den stunden stodo ho-
tande öfver -Belgien, såsom närmaste granne
med Frankrike och delande så många af frans-
männens sympatier, mera än ölver något annat
land. Att framställa saken så, som om Af-
tonbladet nu först skulle hafva framhållit Bel-
giens exempel såsom något efterföljansvärdt,
och än mer att gifva detta färgen af ett slags
reservation från Åftonbladets sida emot fordns
sympatier och af en djerf och kolossal in-
konseqvens, som väckt det intrycket, att man
nicke vet om man skall skratta eller förargas
deröfvers. . Ett sådant försök att misstyda kan
knappast avtagas annorlunda, . än såsom här-
ledt af ett behof för Aftonposten sjelf att hjel-
pa sig ur den obehagliga förlägenbeten af sin
egen iråkade -gråhet, genom att tillgripa hvad
medel som heldst, som- kan finnas till hands,
för att få stryka samma färg på Aftonbladet;
men beklagligen träffar det: sig, såsom man
ser, icke bättre, än att Aftonposten äfven här,
troligen emot sin vilja, faller in i de konser-
vatives tonart och trallar deras visa.