som hufvudsakligen gick ut på att framställa
den åsigten, att namnet republik eller monarki
ingalunda bestämmer hvilkendera af dessa stats-
former är den bästa och lyckligaste för ett
land, emedan sådant beror på samhällsinrätt-
ningarnes beskaffenhet i det hela; att en mo-
narki med republikanska institutioner, d. v.
s. en sådan, der representationen är ett uttryck
af majoritetens tänkesätt och regeringens system
rättar sig elter representationens : åsigter samt
regenten icke äflas att fastbålla allenastyrandet,
är ett vida bättre samhällsskick, än en repu-
blik med monarkiska institutioner, d. v. s. enl
sådan, som, fastän regentens person är vald
för viss lid, likväl bibehåller det förmynderskap
å statens s:da öfver de enskilde eller den stora
apparat a! förvaltniogsmachineri, som det skulle
vara republikens syftemål att afskaffa eller und-
vika. Afionbladet yttrade likväl tillika, att re-
publiken troligen mångenstädes blifver en. följd
af den blindhet och det halsstarriga fasthål-
lande vid det konservativa å ena sidan, samt
den obenägenhet att gå folkens önskningar till
mötes med billiga eftergifter å den andra, som
dynastierna tyckas visa; men att man icke der-
före får anse alt en sådan förändring vidtages
i följd af folkets förkärlek för det republikan-i
ska systemet, utan förändringen fast heldre
måste an:vs såsom ett nödtvång,, ett pis allerp,
som folken gerna hade mwndvikit, om depå
annat sätt fått sina anspråk tillfredsställda.
Hela detta räsonnemang står i närmaste öf-
verensstäm melse både med de grundsatser som
Aftonbladet allt sedan sin första början försva-
rat och med händelsernas vittnesbörd. Vi tro
knappt att i bela Europa finnes någon, som
tilltror sig kunna påstå, att någon revolution
eller republik hade kommit i fråga i Frank-
rike, om icke konung Ludvig Filip och hans
minister CGuizot, förblindade af denna inbitna
och vådliga sjeliklokhet, som, ty värr, så ofta
håller makiegande furstar i den beklagliga fö-
reställnipgen, att de begripa samhällets väl
bättre än nationerna sjelfva, hade gjort sig
alldeles döfva för franska folkets anspråk på
reformer ; oaktadt dessa anspråk i sanning voro
till den grad modererade, att man snarare kan
förundra sig öfver deras obetydlighet. Lika
litet lärer någon tro eller påstå, att revolutio-
ner hade kommit i fråga!i Preussen och än min-
dre bland österrikarne, hvilka af de konserva-
tive alltid biifvit framställde såsom ett mönster
af lojalitet och belåtenhet, så framt icke ko-
nungen af Preussen gevom sitt bekanta patent
och dertili börande inledning, samt för öfrigt,
genom hela sitt regeringssystem hade så attlh
säga rent af hånat de heligaste fosterlands-!
känslor inom en så stor och upplyst nation,l
som den tyska.
Alla dessa förhållanden äro så kända, attl
det nästan är ölfverflödigt alt upprepa dem.l
Lika bekant är, att det just varit ett utmär-!
i
4
SS tfffttn njpnjpjnb nbn1nnn!))S!m—— Ht Et, GG
kande drag bos de ultra konservativa uti den li
taktik, hvarmed de sökt motarbeta framskri-
dandets sak, alt vanställa nyssnämnda förhål-
lande och söka stärka regenterna i den före-:
ställningen, att de, som yrka på politiska re-
former och ett fullt representativt samhällsskick
sämt på sllenastyrandets och kamarillainflytel-
sernas upphörande, i sjelfva verket hafva repu-
bliken till sitt hemliga syftemål. Detta är en
jargon, som. sedan länge varit mycket gängse l:
uti den egentliga hofsocieteten och öfver bufvud
bland dem, som förnämligast hoppas på gun-
stens väg för befordrandet af siva interessen.
Emedlertid har en ödets Iek nu så fogat,!
att dessa kotterier, utan tvifvel till sin öfver-:
svinneliga glädje, fått sig en kraftig bundsför-
förvandt i Aftonposten.
Såsom i början nämndes, har ÅA. P. för i
går aftryckt en afdelning af Aftonbladets ons-l
dagsartikel. Härom är intet att säga. . Men
Aftonposten har äfven, såsom det vill synas,
sökt göra sig grön hos vissa vederbörande, så-
ledes denna gången icketgrå, genom att fram-
ställa Aftonbladets artikel, hvars innehåll och
syftning vi här ofvan i korthet resumerat, så-
som en reservation: mot Aftonbladets fordna
republikanska sympatier. Till yttermera visso
förekommer efter aftryckningen af Aftonblads-
artikeln följande stycke, hveruti Aftonposten
utgjuter sitt bjertelag:
Läsaren finner, att hela källan för de glädjetå-
rar, som ÅA. B. i våras så ymnigt gjöt öfver till-
komsten af den franska republiken, nu är helt
och hållet uttorkad, ja, förvandlad till sorgens och
bedröfvelsens,! Förmodligen skulle, i konseqvens
härmed, cliampagnekorkarne nu få springa, om
fransmännen i stället ville bilda en monarki med
republikanska institutioner, såsom t. ex. Belgien (!!!)
hvilket i samma A. B:s artikel bredvid Norrige fram-
- ställes som en mönsterstat. Skall man skratta el-
ler förargas öfver en så djerf och kolossal inkonse-
qvens ?
Vi bedja om ursäkt om vi icke kunna fatta
hvad Aftonposten här syftat på, med uttrycket
om champagnekorkarnen; men deremot ser det
nästan ut, som om en eller annan champagne-
kork nyss skulle bafva sprungit för Aftonpo:
stens räkning, då dess redaktion läst Afton.
bladets ifrågavarande onsdagsartikel och ned-
skrifvit de bär införda reflexionerna. Vi an;
taga detta såsom den lindrigare: förklaringen;
ty annars skulle vi nödgas se en stor brist på
ärlighet (hvilket dock, såsom manvet, är en huf-
vudegenskaphos-Aftonposten) uti försöket att
framställa ifräögavarande artikel såsom en re-
servation emot våra forådna sym atier. Detta
omdöme omAftonposteris handlingssätt stärkes
än mera, dä man läser de här citerade slut-
reflexionernå. Det kån, vara ursäktligt, om
Aktonposten förbisett eller icke fästat sig, vid
att Aftonbladet uti en ledande artikel senast