Inot Nvarann, som dag Iran dag Skulle goöral
machinen - overksammare och sämte? Hvad!!
skulle hända? Jö, följden blefve, att utanför
oss de förfärligaste konflikter skulle uppkom-
ma, och, till exempel, Italien uppslukas af
Norden ; inom oss, åter, skulle de värsta, de
farligaste -faktioner stäl!a sig på barrikaderna,
under det att de två komrarne uppbjöde alla
sina krafter för alt förena sig om en gemen-
sam tanke. Nej, M. H., man måste veta, att
som revolutionära statsmän — låtom oss ut-
tala detta ord i dess goda och aktningsvärda
betydelse — jag vill säga, som personer, dömde
att tänka, tala och handla under en revolutions-
epok, och att der i samhällets mest storartade,
mest uppräithållande form göra revolutionen
sjelf gällande; man måste, säger jag, då veta
att lemna minnena; man måstese framför, och
ej bakom sig.
För den konstitutionella maktens trehet be-
höfves det visserligen tvenne kamrar ; men hvar-
est befinner sig suveräneteten nu? Den är host
er, eller ingenstädes! Devna suveränetet har
framför allt behof af att koncentreras, för att
kunna möta dagens eller morgondagens faror.
Om ingen kan neka nödvändigheten af suve-
ränetetens verkliga närvaro och befintlighet i
nationalrepresentationen, hvem skall då våga
påstå, alt denna suveränelet bör sönderstyckas
i tvenne kamrar?
Jag skulle kunna utbreda mig mycket öfver
denna fråga; jag kunde besvara en mängd ar-
gumenter; men jag må endast uppehålla mig
vid ett, det, som angår den ena eller de tven-
ne kamrarnes förhållande till exekutiva makten.
Jag förutsätter, och jag har skäl att förut-
sätta, det utskottets förslag antages; nåväl, baf-
ven j genom detta förslag (och ännu en gång
förutsätter jag, att utskouets visa föreställningar
gillas af församlingen), bafven j gifvit republi-
kens president rätt att upplösa församlingen?
Nej. Nå: han skulle alltså med armarne i
kors, vanmäktig och utan vapen, befinna sig
midt framför striden emellan de begge kamrar-
ne. Om j inrätten tvenne kamrar, skulle han
nödsakas stå orörlig framför svårigheterna; han
skulle endast vara der för att åskåda huru
opinionerna upphetsade och sökte förgifta hvar-
andra.
M. H., jog stennar, Likväl innan jag slu-
tar, bör jag ännu avföra ett par betänklighe-
ter. Man vill utovämnpa tvenne kamrar genom
en enda och samma klass valmän. Jag med-
gifver alt man ej haft i tankarna att bilda tven-
ne valmansklasser. Man säger oss: elektorerna
skola utse andra kammaren, såsom de valt den
första. Godt; se då den frågan jag uppstäl-
ler; på hvilket tecken skall. man upptäcka de
parsoner här i landet, som böra sitta i den
ena eller andra af de två kamrarne? På hvil-
ket märke skall man urskilja landets politiska
män, så att man kan säga åt somlige: du,
du skall sitta i senaten; du, du skall intaga
plats i representantkammaren? (olika rörelse)
Hvarvid bade man att fästa sig? och hvad
skulle man uppställa till kännetecken för den
ena eller andra medborgarekategorien? Månne
yrket? Man skulle t. ex. säga åt institutets
ledamöter, åt vetenskapsidkarne: j, j hafven att
vara i öfre kammaren ; men åt folk som röra
sig i den yttre verksamheten (hommes dac-
tionn): j, j skolen sitta i kommunernas kam-
mare!
Hr Taschereau ywrar till talaren några ord
midt under bullret.
Hr Lamartine. Den hedervärde hr Tasche-
reau afbryter mig med ett ord, som jag ge-
nast upptager. Han säger: valmännen sjellva
skola afgöra detta efter instinkt, efter...
Flere röster. Det har man icke sagt!
Hr Lamartine. Jag lemnar afbrottet åsido?
och jag forifar att. fråga, till följe af hvilkals
kännemärken valmännen godtyckligt skulle af-
göra, att jag är passande att sitta i den ena,
eller andra kammaren? Skulle man rätta sig
efter förmögenheten ?. Landet skulle ej vilja veta
af denna grofva och råa särskillnad. (Cette
distinction grossiere et brutalen). (Afbrott).
Presid. Jag ber represeotanterne ej sam-
tala på bänkarne, och ej hindra talaren höras.
Hr Lamartine. Skullen j taga åldern?
viljen j till bestämmelsegrund använda en blind
tillfällighet? Tagen j åldern, så gören j något
abnormalt och revolterande. — På ena sidan
skullen i i en senat, i ett de äldres råd, in-
sätta blott män af traditionen, med afgjord!k
upplysning, vunnen erfarenhet och gifven auk-li
toritet, om j dit inkastaden de gråa håren if
massa (afbrott). Å andra sidan, deremot, skal-
len j i andra kammaren då ej hafva annat änn
en ungdom, utan erfarenhet, utan myndighet, ld
utan mognad; och j skullen således der gå iu
mistning om allt det majestät, all den aukto-d
ritet Gud och naturen fästat vid ålderdomen. k
Sålunda ser jag här i tankarne, på höjden 2
af dessa bänkar, hvarest jag med tillfredsstäl-t
Yv
U
på
l
S
I
l
ä
1
f
ce Ulm AA - -— LÄ vv An ÖR AW Fm me NA mm MM DD MM me MM ÅA me mm - -— ÅA - -—-—— VA - -r ÅA ÖH AR -— MV -
Ö mmn—-— om ÅA MÖR mm Ah mm - ÅA -— m -— — RR MR ÅR -—- MA O— —— AA — f—
nn VU re mm Ö Rn -— mm -
- ÖH mm - TT
lelse upptäcker en man, hvars namn för oss
utgör en makt för vördnad och beundran: jag
ser denna man bortskickad ur denna försam- lt
ling, och till en annan! J skullen. söga åt
Franklin och Royer Colard, om de vore här:
gån bort och sätten er i den andra kamma-
ren ... (Afbrott. -Leende;) — Za (Forts.)
—
BTOOKAOLNKL
De märkvärdiga, nyheterna från : Österrike,
för hvilka vi, oaktadt postens; sena ankomst,
ansågo oss företrädesvis böra egna utrymmet i
gårdagens tidning,sföranledde att åtskilliga eljest !t
rält vigtiga underrättelser om-franska och preus-!!
sicka atinnalföresmlingarnese haeclat måste: nteslu-!