Inot Nvarann, som dag Iran dag Skulle goöral machinen overksammare och sämte? Hvad!! skulle hända? Jö, följden blefve, att utanför oss de förfärligaste konflikter skulle uppkomma, och, till exempel, Italien uppslukas af Norden ; inom oss, åter, skulle de värsta, de farligaste -faktioner stäl!a sig på barrikaderna, under det att de två komrarne uppbjöde alla sina krafter för alt förena sig om en gemensam tanke. Nej, M. H., man måste veta, att som revolutionära statsmän — låtom oss uttala detta ord i dess goda och aktningsvärda betydelse — jag vill säga, som personer, dömde att tänka, tala och handla under en revolutionsepok, och att der i samhällets mest storartade, mest uppräithållande form göra revolutionen sjelf gällande; man måste, säger jag, då veta att lemna minnena; man måstese framför, och ej bakom sig. För den konstitutionella maktens trehet behöfves det visserligen tvenne kamrar ; men hvarest befinner sig suveräneteten nu? Den är host er, eller ingenstädes! Devna suveränetet har framför allt behof af att koncentreras, för att kunna möta dagens eller morgondagens faror. Om ingen kan neka nödvändigheten af suveränetetens verkliga närvaro och befintlighet i nationalrepresentationen, hvem skall då våga påstå, alt denna suveränelet bör sönderstyckas i tvenne kamrar? Jag skulle kunna utbreda mig mycket öfver denna fråga; jag kunde besvara en mängd argumenter; men jag må endast uppehålla mig vid ett, det, som angår den ena eller de tvenne kamrarnes förhållande till exekutiva makten. Jag förutsätter, och jag har skäl att förutsätta, det utskottets förslag antages; nåväl, bafven j genom detta förslag (och ännu en gång förutsätter jag, att utskouets visa föreställningar gillas af församlingen), bafven j gifvit republikens president rätt att upplösa församlingen? Nej. Nå: han skulle alltså med armarne i kors, vanmäktig och utan vapen, befinna sig midt framför striden emellan de begge kamrarne. Om j inrätten tvenne kamrar, skulle han nödsakas stå orörlig framför svårigheterna; han skulle endast vara der för att åskåda huru opinionerna upphetsade och sökte förgifta hvarandra. M. H., jog stennar, Likväl innan jag slutar, bör jag ännu avföra ett par betänkligheter. Man vill utovämnpa tvenne kamrar genom en enda och samma klass valmän. Jag medgifver alt man ej haft i tankarna att bilda tvenne valmansklasser. Man säger oss: elektorerna skola utse andra kammaren, såsom de valt den första. Godt; se då den frågan jag uppställer; på hvilket tecken skall. man upptäcka de parsoner här i landet, som böra sitta i den ena eller andra af de två kamrarne? På hvilket märke skall man urskilja landets politiska män, så att man kan säga åt somlige: du, du skall sitta i senaten; du, du skall intaga plats i representantkammaren? (olika rörelse) Hvarvid bade man att fästa sig? och hvad skulle man uppställa till kännetecken för den ena eller andra medborgarekategorien? Månne yrket? Man skulle t. ex. säga åt institutets ledamöter, åt vetenskapsidkarne: j, j hafven att vara i öfre kammaren ; men åt folk som röra sig i den yttre verksamheten (hommes dactionn): j, j skolen sitta i kommunernas kammare! Hr Taschereau ywrar till talaren några ord midt under bullret. Hr Lamartine. Den hedervärde hr Taschereau afbryter mig med ett ord, som jag genast upptager. Han säger: valmännen sjellva skola afgöra detta efter instinkt, efter... Flere röster. Det har man icke sagt! Hr Lamartine. Jag lemnar afbrottet åsido? och jag forifar att. fråga, till följe af hvilkals kännemärken valmännen godtyckligt skulle afgöra, att jag är passande att sitta i den ena, eller andra kammaren? Skulle man rätta sig efter förmögenheten ?. Landet skulle ej vilja veta af denna grofva och råa särskillnad. (Cette distinction grossiere et brutalen). (Afbrott). Presid. Jag ber represeotanterne ej samtala på bänkarne, och ej hindra talaren höras. Hr Lamartine. Skullen j taga åldern? viljen j till bestämmelsegrund använda en blind tillfällighet? Tagen j åldern, så gören j något abnormalt och revolterande. — På ena sidan skullen i i en senat, i ett de äldres råd, insätta blott män af traditionen, med afgjord!k upplysning, vunnen erfarenhet och gifven auk-li toritet, om j dit inkastaden de gråa håren if massa (afbrott). Å andra sidan, deremot, skallen j i andra kammaren då ej hafva annat änn en ungdom, utan erfarenhet, utan myndighet, ld utan mognad; och j skullen således der gå iu mistning om allt det majestät, all den aukto-d ritet Gud och naturen fästat vid ålderdomen. k Sålunda ser jag här i tankarne, på höjden 2 af dessa bänkar, hvarest jag med tillfredsstäl-t Yv U på l S I l ä 1 f ce Ulm AA -— LÄ vv An ÖR AW Fm me NA mm MM DD MM me MM ÅA me mm -— ÅA -—-—— VA -r ÅA ÖH AR -— MV Ö mmn—-— om ÅA MÖR mm Ah mm ÅA -— m -— — RR MR ÅR -—MA O— —— AA — f— nn VU re mm Ö Rn -— mm ÖH mm TT lelse upptäcker en man, hvars namn för oss utgör en makt för vördnad och beundran: jag ser denna man bortskickad ur denna församlt ling, och till en annan! J skullen. söga åt Franklin och Royer Colard, om de vore här: gån bort och sätten er i den andra kammaren ... (Afbrott. -Leende;) — Za (Forts.) — BTOOKAOLNKL De märkvärdiga, nyheterna från : Österrike, för hvilka vi, oaktadt postens; sena ankomst, ansågo oss företrädesvis böra egna utrymmet i gårdagens tidning,sföranledde att åtskilliga eljest !t rält vigtiga underrättelser om-franska och preus-!! sicka atinnalföresmlingarnese haeclat måste: nteslu-!