BLANDADE ÄMNEN: EtTT BERGTAGET BARN I VÅR TID. Å 4841 hände sig uti en by vid namn Walla i T socken nära hufvudstaden, att dottren till härads domaren G. J. uti ofyannämnde by, 3 år gammal fått löfte af föräldrarne att gå med arbetsfolket et stycke utom byn. Men derunder var barnet lem nadt åt sig sjelft, och saknades slutligen helt och hållet. Arbetsfolket sökte öfverallt deromkring men fruktlöst, och måste begifva sig bem för ati der berätta händelsen, till stor sorg för föräldrarne Der blef naturligtvis en uppståndelse i hela byr och ett sökande likt och olikt; äfven föranstaltades en ordentlig skallgång, anförd af länsmannen. Men ifrån första stund hade vissa gamla gummor dragit misstankar om att osynliga makter voro med i spelet. När nu skallgången fruktlöst aflupit, proklamerade man högt att barnet var bergtaget, och att det icke kunde återfås med vanliga medel; detta vann gehör hos allmogen, synnerligen efter skallgången, vid hvilken skallfolket olyckligtvis kommit att gå förbi just den buske, der barnet hade tagit sin plats. Asigten att barnet var bergtaget framställdes äfven för församlingens komminister, hvilken lika som klockaren instämde uti samma förmodan som den öfriga allmogen, samt beslöt att göra allt hvad på honom kunde bero för att lösa förtrollniogen. De båda klerkerne öfverenskommo att begagna den talisman som anstode dem, kyrkans tjenare, nemligen kyrknoycklarna. Berget, hvaruti barnet befann sig, ansågs af alla nogsamt bekant så att ingen dervid fruktade att misstaga sig. Hvar och en som kände något hexeri började nu att trolla på sitt håll. Klockaren och presten begåfvo sig till det förtrollade berget, der de började läsa böner, och vid de mest betydelsefulla ställena slog man med de medhafde kyrknycklarna i berget. Men förtrollningen var för stark, berget öppnade sig icke, och barnet syntes icke hyarken när eller fjerran. Vid sökandet trodde man sig se fjät efter barnet på marken; dessa föreslog en klok gumma att man skulle taga upp, så att man toge den -jordtorfva deruti spåret var och sedan lägga densamma uti barnets vagga och vagga den. Rådet följdes punktligt, men olyckligtvis strandade äfven detta mot förtrollningen. En annan klok gumma föreslog att man skulle göra en docka samt äfven anskaffa hvetebullar och lägga i en korg samt dermed förfoga sig till berget och ropa flickans namn, under löfte alt rariteterne skulle skänkas henne om hon ville komma ut. Alla möjliga vidskepelser försöktes med största bifall, deribland också att alla som deltogo i undersökningen skulle bära stål på sig, för att icke sjelfve blifva bergtagna. Det är nedslående när man tänker, på dessa händelser, som föreföllo för icke längre än 7 år tillbaka. Men det kan icke vara annorlunda då kyrkans tjenare deltaga uti dylikt, och söka på allt sätt bibehålla, till och med stegra, dessa mörka föreställningar hos det enfaldiga folket. Det här omnämnda barnet påträffades efter 2:ne dagar i en buske, der det låg så förskrämdt, att det icke vågade sig fram under folkets bullersamma sökande. (D. A) —— ooo,