BLANDADE ÄMNEN:
EtTT BERGTAGET BARN I VÅR TID. Å
4841 hände sig uti en by vid namn Walla i T
socken nära hufvudstaden, att dottren till härads
domaren G. J. uti ofyannämnde by, 3 år gammal
fått löfte af föräldrarne att gå med arbetsfolket et
stycke utom byn. Men derunder var barnet lem
nadt åt sig sjelft, och saknades slutligen helt och
hållet. Arbetsfolket sökte öfverallt deromkring
men fruktlöst, och måste begifva sig bem för ati
der berätta händelsen, till stor sorg för föräldrarne
Der blef naturligtvis en uppståndelse i hela byr
och ett sökande likt och olikt; äfven föranstaltades
en ordentlig skallgång, anförd af länsmannen. Men
ifrån första stund hade vissa gamla gummor dragit
misstankar om att osynliga makter voro med i spe-
let. När nu skallgången fruktlöst aflupit, prokla-
merade man högt att barnet var bergtaget, och
att det icke kunde återfås med vanliga medel;
detta vann gehör hos allmogen, synnerligen efter
skallgången, vid hvilken skallfolket olyckligtvis kom-
mit att gå förbi just den buske, der barnet hade ta-
git sin plats. Asigten att barnet var bergtaget
framställdes äfven för församlingens komminister,
hvilken lika som klockaren instämde uti samma
förmodan som den öfriga allmogen, samt beslöt att
göra allt hvad på honom kunde bero för att lösa
förtrollniogen. De båda klerkerne öfverenskommo
att begagna den talisman som anstode dem, kyr-
kans tjenare, nemligen kyrknoycklarna. Berget, hvar-
uti barnet befann sig, ansågs af alla nogsamt be-
kant så att ingen dervid fruktade att misstaga sig.
Hvar och en som kände något hexeri började nu
att trolla på sitt håll. Klockaren och presten be-
gåfvo sig till det förtrollade berget, der de började
läsa böner, och vid de mest betydelsefulla ställena
slog man med de medhafde kyrknycklarna i ber-
get. Men förtrollningen var för stark, berget öpp-
nade sig icke, och barnet syntes icke hyarken när
eller fjerran. Vid sökandet trodde man sig se fjät
efter barnet på marken; dessa föreslog en klok
gumma att man skulle taga upp, så att man toge
den -jordtorfva deruti spåret var och sedan lägga
densamma uti barnets vagga och vagga den. Rådet
följdes punktligt, men olyckligtvis strandade äfven
detta mot förtrollningen. En annan klok gumma
föreslog att man skulle göra en docka samt äfven
anskaffa hvetebullar och lägga i en korg samt der-
med förfoga sig till berget och ropa flickans namn,
under löfte alt rariteterne skulle skänkas henne om
hon ville komma ut. Alla möjliga vidskepelser för-
söktes med största bifall, deribland också att alla
som deltogo i undersökningen skulle bära stål på
sig, för att icke sjelfve blifva bergtagna.
Det är nedslående när man tänker, på dessa
händelser, som föreföllo för icke längre än 7 år till-
baka. Men det kan icke vara annorlunda då kyr-
kans tjenare deltaga uti dylikt, och söka på allt
sätt bibehålla, till och med stegra, dessa mörka fö-
reställningar hos det enfaldiga folket.
Det här omnämnda barnet påträffades efter 2:ne
dagar i en buske, der det låg så förskrämdt, att
det icke vågade sig fram under folkets bullersam-
ma sökande. (D. A)
—— ooo,