en Itörtjent uppmarksamnet at nr Danlqviste I MM—— — — — Konstitutionsutskottets utlåtande i an. ledning af borgareståndets talmans vägran al proposition på hr Norins motion, att ståndel måtte förblifva vid det af tre stånd fattade beslut i afseende på statsregleringsfrågans beroende af slutet på skatteförenklingsfrågan, är :nu utdeladt och äfven tryckt i ett par andra : blad. Vi meddela här det resonnemang, hvarigenom utskottet, efter -reciten om sjelfva målets : gång, gillat talmannens åsigt. Det intressants af denna handling är, alt utskottet nödgats uttryckligen-medgifva, att grundlagen icke innehåller något ställe, som förbjuder framställandet a! den af hr Norin begärda proposition (hvilket i öfrigt är .ejelfklart, nemligen att det ej kan vara grundlegsvidrigt att förblifva vid ett beslut, hvarå alla talmännen en gång förut gjor! proposition och som tre stånd fattat). Dtskottet har således äfven indirekt, men tydligen, erkänt att talmannen saknat rätt till sin vägran; men så långt hafva vinu kommit, att utskottet icke destomindre genom analogier advocerar sig till ett gillande af berörde vägran, hvarigenom --således, i-fall denna oerhörda method satt gå tillväga skulle viona :häfd, talmännen skulle -upphöjas till särskilda beslutande makteri representationen. Så ser.man huru den ena vid-underligheten föder den andra, och huru ve.derbörande -göra allt för att inveckla -sakerna rvärre ock värre. Utskottet yttrar sig som följer: Vidkommande sedan frågan, huruvida rörande skyldigheten för rikets ständer att å hvarje riksdag iogå i ny reglering af riksstaten något grundlagsDud finn eg, mot hvars bokstafiga lydelse hr Nerins ifrågavarande förslag kunde visas strida, så må medgifvas,. ati uti grundlagen ej förekommer något stadgande, som i kategoriska ord innehölle, att riksstaten skall å hvarje riksdag å nyo regleras. Men .den bokstafliga strid mot grundlagens lydelse, hvsrom 55 riksdagsordningen, eller tillämpning efter ordai ydelsen, hvarom 83 .S regeringsformen talar, arko.mmer ej derpå, att en bokstaf eller sats ji lagen icke finnes, utan derpå, att en bokstaf eller sats der finnes, ur hvilken den mening, man uppställer, f.ramsprioger såsom ett nödvändigt logiskt resultat, eller som gör den mening, man vill uppställa, till ett omöjligt logiskt resultat. Nu förpligtar regericgsformen uti.58 och 59 G konungen att, vid hvarje riksdag, för det statsutskoti, rikets ständer utvalt, låta uppvisa statsverkets tillstånd i alla dess delar tillinkomster och utgifter, .och att till utskottets öfverläggning framstälva hvad staten kan tarfva utöfver Ge ordinarie inkomsterna, och hvilka behof genom -bevillningar böra fyllas. Derpå förekommer i 62 -4 följande bestämn)eg: Sedan statsverkets bshof blifvit af stats utskott et uppgifaa och af rikets ständer pröfvade, ankomruer det på rikets ständer att en deremot sv.2rande bevillning sig åtaga, samt att tillika fastställa, buru särskilda summor deraf skola till särskilda ändamål anvärdas och under bestämda hufvudtitla v Uti riksstaten anslåsp. Den 70.8 åläg ger bevilln,ags-utskottet att opåmint uppgifva de allmänna grunderna för den blifvende bevillningens fördelni!Bg, och att, sedan riksstånden fastställt summar s belopp, tillämpa dessa grunder vid den antegna beviilningens uppgörande. Den 403 S slutligen fastst.iller, att, derest konungen fuane godt begagna sir grundlagsenliga rätt att upplösa riksdagen innan allt detta hunnit för sig gå, den förra bevillningen sko fortfara till nästa riksdag. Ar dessa paragrafore bokstafliga lydelse och ordagranna tillämpning uppstå ovedersägligen följande Postulater, .sksom nödvändiga logiska resultater: att vid hvarje riksdag ett statsförsleg öfver tillgång och behof till ständerna skall inlemnas: att det ar steatsutskotiet först skall bandläggas: att statsverkets behof, utöfver de ordinarie inkorsterna, skola al sistsulskottet inför stånden uppgifvas: att dessa behof af stånden skola pröfvas:; att det sedan befor .cch ankommer på stånden, i följd af deras på 57 grurdade sjelfbeskattningsrätt, att då pröfvade statsuchofven genom bevillningar fylla och om de bevijade summornas användande besluta: och att endast uti det i 409 6 förutsatia fall, den gamla Dbeviliningen utan omgörelse skall fortfara. Men alls dessa momenter? tillsammans utgöra det, som benämnes statsreglering. Aiitså är häraf klart, att, enligt grundlegens ej ade, utsn ock ordalydelse, det är piksständens pligt likaväl som deras rättighet, att vid hvarje riksöög, med undantsg af den i 469 G föresseda hände:se, uppgöra ny statsreglering, ehved nya bevillnivgar egt rum eller ej, och ehvad deana uppgörelse kommer att bestå i en blott omgörelse ar den förra, el:er att Uppstöllas på förändrade grunder.p — -— ee RR — Den i Malmö utkommanrde tidningen Snällpostenn (et med omsorg redigeradt landsortsblad, för öfrigt med mivisteriella tendenser i politiken) har den 9 denncs, uti ett särskildt ä oktav tryckt bibang meddelat sförslag till vägarnes förhåälirind och framtida underhållp,l