en Itörtjent uppmarksamnet at nr Danlqviste
I MM—— — —
— Konstitutionsutskottets utlåtande i an.
ledning af borgareståndets talmans vägran al
proposition på hr Norins motion, att ståndel
- måtte förblifva vid det af tre stånd fattade be-
slut i afseende på statsregleringsfrågans bero-
ende af slutet på skatteförenklingsfrågan, är
:nu utdeladt och äfven tryckt i ett par andra
: blad. Vi meddela här det resonnemang, hvar-
igenom utskottet, efter -reciten om sjelfva målets
: gång, gillat talmannens åsigt. Det intressants
af denna handling är, alt utskottet nödgats ut-
tryckligen-medgifva, att grundlagen icke innehål-
ler något ställe, som förbjuder framställandet a!
den af hr Norin begärda proposition (hvilket
i öfrigt är .ejelfklart, nemligen att det ej kan
vara grundlegsvidrigt att förblifva vid ett be-
slut, hvarå alla talmännen en gång förut gjor!
proposition och som tre stånd fattat). Dtskot-
tet har således äfven indirekt, men tydligen, er-
känt att talmannen saknat rätt till sin vägran;
men så långt hafva vinu kommit, att utskottet
icke destomindre genom analogier advocerar sig
till ett gillande af berörde vägran, hvarigenom
--således, i-fall denna oerhörda method satt gå
tillväga skulle viona :häfd, talmännen skulle
-upphöjas till särskilda beslutande makteri re-
presentationen. Så ser.man huru den ena vid-
-underligheten föder den andra, och huru ve-
.derbörande -göra allt för att inveckla -sakerna
rvärre ock värre. Utskottet yttrar sig som följer:
Vidkommande sedan frågan, huruvida rörande
skyldigheten för rikets ständer att å hvarje riksdag
iogå i ny reglering af riksstaten något grundlags-
Dud finn eg, mot hvars bokstafiga lydelse hr Nerins
ifrågavarande förslag kunde visas strida, så må
medgifvas,. ati uti grundlagen ej förekommer något
stadgande, som i kategoriska ord innehölle, att
riksstaten skall å hvarje riksdag å nyo regleras.
Men .den bokstafliga strid mot grundlagens lydelse,
hvsrom 55 riksdagsordningen, eller tillämpning
efter ordai ydelsen, hvarom 83 .S regeringsformen
talar, arko.mmer ej derpå, att en bokstaf eller sats
ji lagen icke finnes, utan derpå, att en bokstaf el-
ler sats der finnes, ur hvilken den mening, man
uppställer, f.ramsprioger såsom ett nödvändigt logiskt
resultat, eller som gör den mening, man vill upp-
ställa, till ett omöjligt logiskt resultat.
Nu förpligtar regericgsformen uti.58 och 59 G
konungen att, vid hvarje riksdag, för det stats-
utskoti, rikets ständer utvalt, låta uppvisa stats-
verkets tillstånd i alla dess delar tillinkomster och
utgifter, .och att till utskottets öfverläggning fram-
stälva hvad staten kan tarfva utöfver Ge ordinarie
inkomsterna, och hvilka behof genom -bevillningar
böra fyllas. Derpå förekommer i 62 -4 följande be-
stämn)eg: Sedan statsverkets bshof blifvit af stats
utskott et uppgifaa och af rikets ständer pröfvade,
ankomruer det på rikets ständer att en der-
emot sv.2rande bevillning sig åtaga, samt att tillika
fastställa, buru särskilda summor deraf skola till
särskilda ändamål anvärdas och under bestämda
hufvudtitla v Uti riksstaten anslåsp. Den 70.8 åläg
ger bevilln,ags-utskottet att opåmint uppgifva de
allmänna grunderna för den blifvende bevillnin-
gens fördelni!Bg, och att, sedan riksstånden fast-
ställt summar s belopp, tillämpa dessa grunder vid
den antegna beviilningens uppgörande. Den 403 S
slutligen fastst.iller, att, derest konungen fuane
godt begagna sir grundlagsenliga rätt att upplösa
riksdagen innan allt detta hunnit för sig gå, den
förra bevillningen sko fortfara till nästa riksdag.
Ar dessa paragrafore bokstafliga lydelse och orda-
granna tillämpning uppstå ovedersägligen följande
Postulater, .sksom nödvändiga logiska resultater: att
vid hvarje riksdag ett statsförsleg öfver tillgång
och behof till ständerna skall inlemnas: att det ar
steatsutskotiet först skall bandläggas: att statsver-
kets behof, utöfver de ordinarie inkorsterna, skola
al sistsulskottet inför stånden uppgifvas: att dessa
behof af stånden skola pröfvas:; att det sedan be-
for .cch ankommer på stånden, i följd af deras på
57 grurdade sjelfbeskattningsrätt, att då pröfvade
statsuchofven genom bevillningar fylla och om de
bevijade summornas användande besluta: och att
endast uti det i 409 6 förutsatia fall, den gamla
Dbeviliningen utan omgörelse skall fortfara. Men
alls dessa momenter? tillsammans utgöra det, som
benämnes statsreglering.
Aiitså är häraf klart, att, enligt grundlegens ej
ade, utsn ock ordalydelse, det är piksstän-
dens pligt likaväl som deras rättighet, att vid hvarje
riksöög, med undantsg af den i 469 G föresseda
hände:se, uppgöra ny statsreglering, ehved nya be-
villnivgar egt rum eller ej, och ehvad deana upp-
görelse kommer att bestå i en blott omgörelse ar
den förra, el:er att Uppstöllas på förändrade grun-
der.p — -— ee
RR
— Den i Malmö utkommanrde tidningen
Snällpostenn (et med omsorg redigeradt lands-
ortsblad, för öfrigt med mivisteriella tendenser i
politiken) har den 9 denncs, uti ett särskildt
ä oktav tryckt bibang meddelat sförslag till vä-
garnes förhåälirind och framtida underhållp,l