I öfrigt kan det icke nekas, att äfven Marsrevolutionen i Danmark närmast utgick från ett parti, som har mycket gemensamt med tyska enhetspartiet, och att äfven här den rätta besinningen i början brast. Det var nemligen i synnerhet Skandinaverna, som visade sig verksamma såsom folkledare. Och Skandinavismen, sådan som den hal varit uppfattad i Danmark, är ännu för omogen och af den natur, att den icke rätt kan vinna den öfriga Nordens förtroende. Annu hafva nemliger danskarne icke så alldeles besegrat den fåfänga, som utgör ett hufvuddrag hos nationen och i synnerhet hos Köpenhamnarne, att anspråket uppä al! blifva JM 4 i föreningen, om än icke till makt så likväl med afseende på bildning och yttre anseende, kan hållas undan. Den sticker fram, äfven hos de mest välmenande, vid många tillfällen, och det är detta, som i Norge och Sverige gjort de skandinaviska tendenserna till och med mera misstänkta än de förtjenade; det är detta som, mer än billigt varit, afkylt sympatierna för Danmark under dess strid mot öfvermakten, så att det till och med icke sällan, och vi kunna icke neka det, med ett sken af rätt, blifvit yttradt, att Danmarks skandinavism icke vore att tro, förr än det blifvit så förödmjukadt och nedtryckt, att allt dess hopp om supremati kunde anses uppryckt med roten. Man gör emedlertid visserligen det danska folket orätt, om man i denna sak icke noga skiljer mellan Köpenhamn och det öf.iga Danmark. Det är från Köpenhamn som Skandinavismen utgått; det ir ock der som idten att vara Nordens första folk egentligen har sitt hem. Men Köpenhamn är icke Danmark, liksom Paris icke är Frankrike. Alldeles som franska revolutionerna vanligen utgått från Paris, så har den danska revolutionen gått ut från Köpenhamn; men liksom det öfriga Frankrike nu börjat få öfvertaget öfver Paris, så skall väl, måhända redan vid den förestående riksförsamlingen. det egentliga danska folket få ordet. Intill dess öre vi de:före återhålla vår dom öfver folket, i sin relhet.