PARTIERNAS STÄLLNING I NORGE. (Ur Morgonbladet.) (Slut fr. gårdagsbl.) Det från oppositionen utgångna förslag alt genom en adress till konungen utverka en ministerförändring af det slag som aldrig hos oss funnits till, nemligen. med hänseende till sjelfva regeringssystemet, visar tydligt nog att oppositionen känner det mål som bör eftersträfvas, och att den uppfattat sanningen deraf att en verkligt folklig basis för ärendernas gång, i detta land, icke kan komma till stånd, förr än ministerens anda, sådan den hittillsdags uppenbarat sig, blifvit förändrad. Den har nu insett och förklarat: alt de principer, för hvilkas realiserande den arbetar, icke kunna genomföras, förr än de motståndare blifvit aflägsnade, hvilka kunna lägga hinder i vägen för densamma emedan de äro utrustade med makfen. I sjelfva verket anses det i alla konstitutionella länder som en kardinalprincip, att en regering, som i nationalförsamlingen befinner sig i en absolut minoritet, ej längre står i spetsen för landets angelägenheter tvärtemot den stora majoritetens önskan. Uti så beskaffade fall pläga ministrarna i alla andra länder, till och med i Sverige, antaga såsom regel att draga sig tillbaka. Hos oss deremot faller man ej på denna tanke. Här blifver man sittande orubbligt på sin plats, i det man småler aåt nationalförsamlingens majoritet, måhända derföre att man ej har något att lefva af, utan pension, så framt man droge sig tillbaka. Det var oppositionen sjelf som långsamt tog lifvet af detta ursprungligen väl motiverade förslag. Man saknade courage de son opinion, som beklagligtvis ej tröt moståndarne. Hvad man hade mod till var att sända saken utan premisser till en kommitt, men hvad denna kommitte icke hade mod till, var att få saken så tidigt färdig, att den på nytt kunde behandlas i storthinget. Man gaf sig min af att vilja afvakta protokollskommitteens verk, som i och för sig icke har det minsta att beställa med frågan om adressen till konungen. Men följden blef då den, att saken, då den slutligen var färdig, icke kunde försvaras, emedan det var lidet för . nära storthingets slut, och att sjelfva protokollskommitteens verk icke blef försvaradt, emedan oppositionen öfverhufvud icke har sin styrka i sjelfförsvar ): Under behandlingen af denna sak hade man föröfrigt god anledning vill att kasta en lärorik blick på partiernas ställning. Oaktadt öfverlägsen i antal, låg oppositionen dock betydligt under i debatten, något som dock måhända kunde vara framkalladt genom den dåvarande presidentens oförlåtliga långmodighet och lojhet, att icke hålla debatten inom sina tillbörliga gränser. Både i och utom thinget läto de ministeriella sitt grofva artilleri spela fritt; men mellan kanonaden röntes deremot ogement stor brist på logik och räson. 1 denna riktning slog man oförskräckt omkring sig med grundlagens bokstaf. Man menade att det ingenstädes stod föreskrifvet att regeringen här i landet skall gå ut af folkviljan (skomme ud af Almeenvillien). Men om än deras gyldene regel vid detta tillfälle visade sig både verksum och ggnande, i det att bokstafven för den gången verkligen slog ihjedn den lättskrämda oppositionen, så borde de dock icke glömma att den sednare hälften af sentensen bokstafven dödar, men anden gör lefvanden, är lika betydelsefull ) Hela denna episod af norska storthingets historia, liknar på ett hår taktiken af våra kopser. vativa, vid behandlingen af kriminallagförslaget