PARTIERNAS STÄLLNING I NORGE.
(Ur Morgonbladet.)
(Slut fr. gårdagsbl.)
Det från oppositionen utgångna förslag alt
genom en adress till konungen utverka en mi-
nisterförändring af det slag som aldrig hos oss
funnits till, nemligen. med hänseende till sjelfva
regeringssystemet, visar tydligt nog att oppo-
sitionen känner det mål som bör eftersträfvas,
och att den uppfattat sanningen deraf att en verk-
ligt folklig basis för ärendernas gång, i detta
land, icke kan komma till stånd, förr än mi-
nisterens anda, sådan den hittillsdags uppenba-
rat sig, blifvit förändrad. Den har nu insett
och förklarat: alt de principer, för hvilkas
realiserande den arbetar, icke kunna genom-
föras, förr än de motståndare blifvit aflägs-
nade, hvilka kunna lägga hinder i vägen för
densamma emedan de äro utrustade med mak-
fen. I sjelfva verket anses det i alla konstitu-
tionella länder som en kardinalprincip, att en
regering, som i nationalförsamlingen befinner
sig i en absolut minoritet, ej längre står i
spetsen för landets angelägenheter tvärtemot
den stora majoritetens önskan. Uti så beskaf-
fade fall pläga ministrarna i alla andra länder,
till och med i Sverige, antaga såsom regel att
draga sig tillbaka. Hos oss deremot faller man
ej på denna tanke. Här blifver man sittande
orubbligt på sin plats, i det man småler aåt
nationalförsamlingens majoritet, måhända der-
före att man ej har något att lefva af, utan
pension, så framt man droge sig tillbaka.
Det var oppositionen sjelf som långsamt tog
lifvet af detta ursprungligen väl motiverade
förslag. Man saknade courage de son opinion,
som beklagligtvis ej tröt moståndarne. Hvad
man hade mod till var att sända saken utan
premisser till en kommitt, men hvad denna
kommitte icke hade mod till, var att få saken
så tidigt färdig, att den på nytt kunde behand-
las i storthinget. Man gaf sig min af att vilja
afvakta protokollskommitteens verk, som i och
för sig icke har det minsta att beställa med
frågan om adressen till konungen. Men följ-
den blef då den, att saken, då den slutligen
var färdig, icke kunde försvaras, emedan det
var lidet för . nära storthingets slut, och att
sjelfva protokollskommitteens verk icke blef för-
svaradt, emedan oppositionen öfverhufvud icke
har sin styrka i sjelfförsvar ):
Under behandlingen af denna sak hade man
föröfrigt god anledning vill att kasta en läro-
rik blick på partiernas ställning. Oaktadt öf-
verlägsen i antal, låg oppositionen dock betyd-
ligt under i debatten, något som dock måhän-
da kunde vara framkalladt genom den dåva-
rande presidentens oförlåtliga långmodighet och
lojhet, att icke hålla debatten inom sina tillbörliga
gränser. Både i och utom thinget läto de mi-
nisteriella sitt grofva artilleri spela fritt; men
mellan kanonaden röntes deremot ogement stor
brist på logik och räson. 1 denna riktning slog
man oförskräckt omkring sig med grundlagens
bokstaf. Man menade att det ingenstädes stod
föreskrifvet att regeringen här i landet skall
gå ut af folkviljan (skomme ud af Almeen-
villien). Men om än deras gyldene regel vid
detta tillfälle visade sig både verksum och gg-
nande, i det att bokstafven för den gången
verkligen slog ihjedn den lättskrämda opposi-
tionen, så borde de dock icke glömma att den
sednare hälften af sentensen bokstafven dödar,
men anden gör lefvanden, är lika betydelsefull
) Hela denna episod af norska storthingets histo-
ria, liknar på ett hår taktiken af våra kopser.
vativa, vid behandlingen af kriminallagförslaget