dem. Hopens anförare sätter sig emot återtåget;
han går i spetsen, bär en Turnerfana med inskrift
Bornheim; och är beväpnad med en pik. De
måste vara här! ropar han, vi måste slå sönder
allting i huset för att bringa fram dem! Man for-
drar ljus; den förskräckta hustrun vill ej lemna så-
dant; men förgäfves är all undflygt; man tränger
upp till vinden, och drar fram v. Auerswald bak-
om en hög bräder. En annan stiger ännu en gång
ned i källaren, lyser emellan ett par fat, upptäcker
en hatt och derpå dess egare, furst Lichnowsky.
De släpa general v. Auerswald trappan utföre, slå
honom med kolfvarne och rycka honom fram vid
trädgårdsporten, hvarest en bred sten ligger. Här
lägga de honom ned och slå honom som en
hund till döds med påkarne. Men för att
vara säker på att han verkligen aflidit, framträder
ännu en och jagar en kula genom hans hufvud,
Derpå kommer ordningen till Lichnowsky att slag-
tas, till honom, som tusen kulor skonat i striden,
till honom, den tappraste af de tappre, men som
nu står obeväpnad framför bofvarne. Dock nej —
han har ännu ordets svärd, detta svärd, som han
så ofta och hvarje gång segrande fört i Frankfur-
terparlamentet och i Berlin : också jag är Tysk!
utropar han, också jag glöder för friheten, hvad
vill pi mig? Jag har alltid fäktat för Tysklands ära,
och det just i den sista frågan. Allt tal är för-
gäfves af den unga hjelten midt i kretsen af den
sammanrotade bopen. Förrädare! skrika de emot
honom: nu är du i vårt våld; vi skola visa dig
det! Lichnowsky svarar: så behållen mig då som
fånge; j skolen bekomma en dryg lösepenning.
Skurkarne synas obeslutsamme; de föra honom bort
till Auerswalds lik, som föraktligt blifvit kastadt i
ett dike, halfväges till Bornbeim. Trädgårdsfolket
stod och börde och såg genom en springa på plan-
ket hela det gräsliga uppträde, som nu följde. Då
mördarne släpade Lichnowsky bort, stötte de ho-
nom med spetsiga vapen i ryggen. Han ropade att
han ej uthärdade längre, utan bad dem hellre skjuta
honom till döds. Nu anlände tåget till skogen:
skarans beslut syntes på en gång förändradt. Skur-
karne fruktade att ej kunna behålla Lichnowsky
som fånge, bundo derföre med en hvit duk hans
händer på ryggen, och derpå började målskjutnin-
gen. En kula borttar hens tumme: två kulor träf-
fa honom i ryggen: blodhundarne uppjsga den till
marken nedsjunkne; han tumlar några steg framåt
och söker undkomma. I detta ögonblick synes nå-
gon hafva med en lie måttat åt hufvudet; men Lich-
nowsky afvärjde hugget med ena armen. Annor-
Junda kan man svåriigen förklara armens sönder-
skärande och köttets bortskalande derifrån ända in-
till benknotorna, såsom man efteråt sett på den
döda. Armen är formligen sågad. Derpå jagade
mördarne ännu en kula genom underlifvet på sitt
offer. Detta skott ensamt var dödande, och då
Lichnowsky nu låg bjelplös på marken, slogo de
honom med gevärskolfvarne. Det ser ut som om
hvar och en ville hafva sin andel i den olycklige
furstens mord; två långa, djupa hål i hufvudskålen
betogo honom all sans; bloden flöt ur hans sår så
ymnigt, att det trängde tumsdjupt ned i marken
Slutligen trampade mördarne honom med fötterna
och spottade honom oaflåtligt och under rysliga för-
bannelser i ansigtet. Derpå läto de honom ligga
och begåfvo sig bort. Emellertid utbreder sig i
staden ryktet, att Auerswald och Lichnowsky blif.
vit omringade och fångne; öfverste Deetz, äfver
medlem af nationalförsamlingen, sände hundra man
att uppsöka och befria dem. V. Delly går, åtföljc
af fyra man, i spetsen; han omsusas af några ku
lor från de upproriske, kommer till trädgården, se:
stenen, hvarpå general Auerswalds blod klibbar
och upptäcker slutligen hans lik i mörkret kl. vid
pass åtta på aftonen. Lichnowsky har redan föru
blifvit funnen af furst vy. Hohenlohe, som bringa
sin vän till ett hospital. Här uppvaknar Lichnow:
sky ännu en gång, och ur hans mun erfar mar
Auerswalds öde. Hohenlohe antecknade Lichnow-
skys sista vilja. Man ilar genom gatorna för at
finna en läkare; alla dörrar och fönster äro till
slutna; ty i detta ögonblick stormas barrikaderna
På räddning kan alltså icke tänkas; Lichnowsky
uppgaf andan kl. 44. Sådant är det omständliga
officielt upptecknade förloppet af en bland de rys
ligaste händelser i historien,
EEE SENSE NESSER