gerat för er syster i Bota Fogo. Han sade det vara
en homlighet, men aw han kände verkliga förhål-
-andet.n
- Och ni trodde då genast denna berät:elce, och
tror sannolikt på den ännu?
Nej ... nej, Robert! Vid allt hvad heligt är,
jag tror icke au nå älskar denna varelse ... som
dessutom ... står för högt ... att jag ... någonsin
... Saullo vera värd att lyfta mina ögon till henna
e.. Om ni hade ansett henne för något avnat än
er syster.n
Hoa talade de sista orden med en viss muskel-
ryckniag i siut ansigte och stora tårar rullade i hast
ned öfver hesn2s kinder.
Roert skakades på nytt och greps af det djupa-
sto vemod, såval till föjd af dessa ord som af sj Iva
f rälarioger, svm röjde för honom den olycksaliga
benägenoet till svartsjuka, som rådde i djupet a
hennes själ.
Gsacia! Gracia! Jag begriper er icke, och hvem
kaa någonsin berömma sig a, att han förstår en
qvinaa? Får jag nu lägga framför er en parallel
mellan kr Cosiogs och train karakter, sådana nisjelt
uppdragit den? Får jog förklara skälen för min
vedervilj. 2.
Fala iexe om honsm! Nämn icke hans samn!
ropade den stackars qvinnen hastigt och med bäf-
tighet. Jag besvär er, tig med honom! — tig
med honom!
Nå3, jag vill tiga med honom; men den känsla,
som ni bekräftat och helgat hos mig, villicke tiga;
den vill för alltid tala högt i min själ! Kommer
ni ihåg edra ord — för evigt ?
Jag bar en gång stgt demn, återtog Gracias mad
bestämdhet, och återkallar dem icke... änskönt jag
känner, tillada hon med samma vemod som nyss
och: med tårar, änskönt jag känner, att ni aldrig
... Skulle halva närmat er mig ... om icie detta
olyckliga bjerta först hade uppdagat för er sina
kin:or
aGoda bhimlarb utropada Rabort, fattande hennes
, händer, hvad är det som ailtid plågor er med tvif-
vel på min kärlek till ee? Ni gör mig nästan ur-
snnig, ju mer pi uppenbarar ert bjerta. Om tror
på kärlek saknas hos er, så älskar ni icke; ty tro
och kärlek äro ett. Om Pi icke är i stånd awt tänka
e!ler begripa, att min verelse upplöser sig i med-