13 8. Har någon, genom döfvande eller annat
medel, uppsåtligen försatt qvinna i yrsel, sömnlå
eller: vanmakt, så att hon saknat bruket af fri vilja
eller varit ur stånd att sig värja, och har han med l!
henne i den belägenhet otukt öfvat; vare lag somi:
i 42 stadgas. Ra BED
14 g. Har man, i uppsåt, som i 42 eller 43
omtalas, våld, hot eller list, som der sägs, mot
qvinna brukat, utan att uppsåtet fullbordadt blef;
varde straffad efter de grunder,som i 3 kap. stadgas.
45 S. Har någon öfvat otukt med qvinna, den
der, honom veterligen, befanns i yrsel, sömn eller
vanmakt, så att hon saknade bruket af fri vilja
eller var ur stånd att sig värja, och hade han ej i
det tillstånd henne försatt; dömes till straffarbete
från fyra till och med sex år. Fick qvinnan svår
kroppstada; Vare straffet straffarbete från åtta tilll.
och med tio år. :
46 8. Brott, som i 42, 13, 44 eller 45 sagdt i.
är, må ej åtalas af allmän åklagare, der ej q innan
af brottet död ljutit, eller det af henne eller hennes
målsman till sådant ätal angilfvet varder.
47 S. Den, som tager och bortförer eller i sitt)
väld qvarbåller qvinna, mot hennes vilja, i uppsåt l:
att henne till giftermål eller otukt förmå; dömes
till straffarbete från två till och med fyra år.
48 . Bortförer man omyndig qvinna, med hen-
nes vilja, från fader eller moder eller dem, som il
deras ställe äro, i sådtant uppsåt, som i 17 sägs; !
dönes, om qvinnan ej fyllt femton år, till fängelse
eller straffarbete på högst två år, och om hon nd
femton år, till böter eller fäsgelse.
49 8. Brott, som i 147 sägs, må ej åtalas al
allmän åklagare, der ej qvinnan eller hennes måls-
man det till sådant åtal angifver: ej heller må brott,
som i48 S sägs, åtalas af annan, än qvinnans måls-
man. Har i något af dessa fall den, som brottet
begick eller deri delaktig var, gift sig med qvinnan;
då äge ej åtal rum, der ej till återgång af gifter-
målet dömdåt blifvit.
20 8. Fader eller moder, som med våld eller
hot tvingar dotter till giftermål, straffes med fån-
gelse. Gör det annan giftoman; dömes till fän-
gelse eller straffarbete på högst två år.
Brott, som nu sagdt är, må ej till bestraffning
åtalas, der ej för det våld eller hot, som emot qvin-
pan föröfvadt är, till giftermålets återgång dömdi
blifvit.
214 S. Hotar man annan, muntligen eller skrift-
ligen, med grof misshandel eller brottslig gerning,
och sker det på sådant sätt eller under sådana om-
ständigheter, att anledning är att befara, det hotet
verkställas skall; dömes, der ej det bot såsom för-
sök elier eljest med särskildt straff belagdt är, till
böter eller fängelse
22 . Ej må brott, som i 21 sägs, åtalas af
annan, än milsägande.
23 S. Den, som till straff efter 4, 3, 5, 42 eller
43 8 dömes; vare ock förfallen till den påföljd,
som i 2 kap. 25 utsatt är.
49 Kap. Om falsk angifvelse; så ock om
annan ärekränkning.
1 S. Den, som falskeligen för brott annan vid
domstol titltalar, eller genom falsk engifvelse åtal
vid domstol mot annan åstadkommer, dömes:
4. om det åtalade eller angifna brottet kunnat med-
föra dödsstraff elier straffarbete på lifstid, till
straffarbete från två till och med sex år;
2. om straffarbete från två till och med tio år eller
afsattning från embete å brottet fö!ja kunnat, till
straffarbete på högst två år eller fängelse; och
3. i andra fall, til fångelse eller böter.
2 S. Har någon, för att ådraga annan straff,
emot honom fa!skeligen förebragt besvärande om-
ständigheter, så att åtal vid domstol derå följt, el-
ler i afsigt att komma tilltalad person på straff
emot hosom förebragt sådana omständigheter, eller
updanröjt bevis för hans oskuld; varde såsom falsk
angivare straffad efter 4 G.
3 S. Ble den tillta!ade till straff fälld, och straf-
fet till fulio eller till någon del verkstäldt: dömes
angifvaren. om det var dödsstraff eller straffarbeie
på Jifstid, vill samma straff; om det var straffarbete
på viss tid, till enahanda straff på lika tid, eller
till och med två år utöfver den som för den till-
talade bestämd blifvit, dock ej öfver tio år; om det
var afsättning från embete, till straffarbete från två
til och med sex är; om det var mistning af em-
bete, till straffarbete på högst fyra år: och i andra
fall till fängelse eller böter.
48. Pröfvas ätal eller angifvelse hafva af obe-
tänksamhet och utan argt uppsåt skett, eller har
någon gjort angifvelse, men den återkallat innan
åtal derå följde; vare straffet, för det fall som i
första punkten af 18 ssgdt är, straffarbete på högst
två år eller fängelse; för det, somi andra punkten
sägs, fångelse eller böter: och för öfriga fall böter.
35 S. Ar någon förfallen till straff för åtal eller
angifvelse, efter ty som nu sagdt är, och har åtalet
eller angifvelsen förorsakat, att den tilltalade eller
angifne häktad blef; då må ej i något fall straffet
sältas lägre, än till fängelse.
6 . Finnes den, som ätal eller angifvelse gjor-
de, hafva sannolika skäl dertill haft; vare från
straff fri.
7 S. Hvar som, muntligen eller i skrift, den
han utsprider eller utsprida låter, bs!juger annan,
i ty att han af arghet pådiktar honom bestämdt
brott eller visst slag af brott; dömes, om dödsstraff,
straffarbete på längre tid än två är eller afsättning
från embete å det pådiktade brottet följa kunnat,
till straffarbete på högst två är eller fängelse, och
i annat fall. till fängelse eller böter.
Lag samma vare om den, som af arghet utspri-
der sådan ärekränkande dikt, eller ock vid straff-
bar gerning tillägger sig annans namn, eller eljest,
vid eller efter straffbar gerning, som af honom el-
ler annan begås, så förfar, att den, som oskyldig
är, må för skyldig hållas.
8 S. Pröfvas brott, som i 7 S sagdt är, hafva
af obetänksamhet skett; vare straffet böter eller
fängelse.
9 g. Pådiktar man annan, såsom i 7 sägs,
gerning eller last, som ej efter lag straffbar, men
eljest för hans ära, goda Bzamn och rykte, medbor-
gerliga enseende, yrke, näring eller fortkomst men-
lig är, eller utsprider man af arghet sådan dikt;
straffes med fängelse eller böter.
40 . Förolämpar man annan med smädligt yt-
trande i tal eller skiift. eller med hotelse eller an-
nan gerning, som missfirmlig är, och sker det å
— ———