BLANDADE ÄMNEN: I N SJÄLS HESPERIA. t 208 iand, mia längtans himmel, Der tjost min blick så garna hvilar sig, När får, från jordens stofi, från menskors hvimmat, ng min ande komma hem till dig? 2, du Diktens kara skära himmel, bef du skapad för att villa mig. En bägriog endest, som min syn hedörer, Du vore icse vari min känslas törar. O nej. du sviker ej min sålla aning, Jag gerna tror dig, ty du stämpeln bär Utef des mästerns vcupphasna daning, Som öfver olt mig sår til mötes här Ja, sjunk min Aftwosol — dina stilla manir Jog följer garna; hvad den innebär Jag nog förstår; — så gerna gig jag skidar, Ty du ett bättre li! mig herrligi bådar. Men när min lefnads sista stund är inne, O finga då jag skåda denna trakt, Som skönast innesluter — ack! ett min2e, Förklaradt der i himlarodnans prakt, Och känna med det rena barnasinne, Som Gud uti mitt väsens sjä: har lagt, Hur, pär i afiosstunden döden nalkas, Min panna ljuft af vesterus ljussind svalkas! IH. HENNES KYSS OCH HENNES BLICK. Hvad är !jufvare än doftet Från or2nrger, från citroner, Som i ljusa månstensnatter, Smekt af näktergalens toner, Sväfvar öfver Lidos vatten? Hvad är finare än softet Der på fjärilns lätta vingsr, När han öfver anemoner Yr och lågande sig sviogar? Hennes blick, när hon vid tjusa, Är väl ljufvare ån doftet. Som vårt sinne vällust bringar. Hennes kyss när hon vill 1usa, Är väl lenare än stotet Der på fjärilns låtta vingar. Salig den en gång. som fick Hennes kyss och Hennes biick! TI. FATTA MOD! Försoningens ande, som sväfvar så skön På lätta hvitglånsinde vingar, Som lyser sin frid öfver brusande sjön, Harmoniskt i tonerna klingar, Sig sänke hit ned från sio himmelska verld, Öfver susande skog, öfver mörknande järd, Öfver hjertan som klappa af oro. Skönarmade flicka, du öknens Almeg! Din skald in i framtiden skådar: En gång skall ock Du uti solstrålar ie: Vår midnatt en ljusning bebådar. Som stje nan framblickar ur glesnande sky, Som en blomkropp siår ut, som en morgon ses gry, För vår kärlek en dag ock skall randas. J. I. H-—r. Rn RAR Rättelse: I reieratet af Bondeständets lördagsplenum och riksdagsfullmäktigeo Husbergs anförande (se gårdagsbladet) är följande förvillande trycktel, som våra läsare behagade observera: Tredje sidan, 3:dje spalten, 4:de raden ifrån anförandets slut står: ökas, läs: okas. nn