ligt är, och pröfvas han bafva det af obetänksamhet gjort; st:affes med böter eller fängelse. ö 6. Har bekännare af lära, hvari edgång ej! tillåten är, på annat, i stoliet för ed, vedertaget sätt, bekräftat falskt vitresbörd eller annan falsk utsaga, eller har någon vitnar falskt inför rätta, då ed honom eftergifven varit; varde så ansedd, som hade han ed gått. 6 S. Den, som till straff efter 4 eller 2 dömes, vare cck förfallen wil den påföljd, som i 2 kap. 25 utsatt är, så ock oskicklig att ed aflägga. 46 Kap. Om spridande af pest eller annan för menniskor smillosam sjukdom; så ock om allmänt farlig förgiftning. 4 S. Sprider någon uppsåtligen ut pest eller annan sådan, alimänt för mecniskor smittosam och farlig sjukdom; vare förfallen tll straffarbete på Nifstid. Jjuter nägon af den sjukdom döden; miste gerningsmannen lifvet. Gör någon försök till brott, som nu är sagdt; varde straffad efter de grunder. som i 3 kap. stadgas 2 S. Nu har någon veteiligen, men utan sådant uppsät, som i 4 sägs, brutit mot föreskrift, som gifven är till afvärjande af pest eller annan sädan smittosam och faslig sjukdom: var faran af gerningen stor och uppenba:; dömes, cm sjukdom deref kom, till straffarbete från ätta til och med tio år. och i annat fatl till straffarbete från fyra till och med sex är var faran mindre; dömes, om sjukdom ändå orsakad blef, till straffarbete från två till och med fyra är, och i annat fall sill sex månaders straffarbete eller fångelse: var ingen fara för handen; då skall till böter domas, efter ty som derom särskildt stadgadt finnes. 36 Brukar någon våld till verkställande af brott, som i 2 sags; då skall, i det fall, der gerningen, efter samma . kan med straffarbete på tio år beliggas, till straffarbete på lifstid dömas, och då siraflarbe.e på annan viss tid kan äga rum, strafftiden ökas till och med två år utöfser den, som i bvarje fall högst utsatt är, samt när: brottet mes böter belagdtär, fång. lse äläggas. Varder han i d.n gerning dödad; ligge ogild. Försöker någon utan väld sådant brott verkställa, och varder han warnad, men afsgtår ej derifsån; då må ock emot honom drt våla brukas, som till gerningens hindrande nödigt är. I fall, der förbränning a! fartyg eller annan egendom till a-varjande af pest eller annan sådan smittosam sjukdom nödig är, gällehvad dercm särskildt stadgss. t 4 . Förgiftar någon, i uppsåt att skada menDiskor til! lif elier helsa, varor, som till allmän salu hållas, eller hvad avnat som helst, så att allmän fara för menniskors lif eller helsa deraf kommer; domes till straffarbete frän åva tilloch med tio år. Får någon af den lörgiftning svär kroppsskada; verse suaffet straffa:bere på litstid. Ljuter någon ceraf doden; miste gerningsmannen lifvet. 5 6. Har någon, utan uppsåt, orsakat. förgitning, som i 4 sägs, och soker ej, ändå att han det varse blilvit, ati faran deraf, så vidt ske kan, genast afvärja; straffes med fängelse eller straffarbete på högst två är. Fick någon af förgiftninpgen svår kroppsskada; da skall till straffarbete från fyra till och med sex år domas. Ljuter någon dera: döden; straffes gerningsmannen med straffarbete från åtta til och med tio år. 6 . Bryter den, som berättigad är att gift sälja, mot föreskrift, som till förekommande af missbruk eller skada deraf gifven är, eller säljer eller utlemnar den gift, som derill oberättigad är; böte till tvåbundra riksdaler. Får någon af giftet döden eller svår hroppsskada; då dömes, i förra fallet, till straffarbete på bögst tre är, och isednare fallet, till f ängelse eler sex månaders straffarbete. Om olofligt innebafvande af arsenik och ansvar derföre, gälle hvad särshbildt stadgadt är. 7 SDen, som till swaffarbete efter 4 eller 4 S dömes, vare ock förfallen till -.den påföljd, som i 2 kap. 25 utsatt är. 47 Kap. Om mord och dråp; så ock om annan misshandling å person. 41 8. Den som, med berådt mod och i uppsåt. att döda, beröfvar någon lifvet, miste, för mord, if sitt. Gör man försök till brott, som nu är sagdt; straffes e!ter de grunder, som i 3 kap. stadgas. 2 6 Her någon gifvit annan gift eller annat lifsfarligt ämne, ej i uppsåt att döda, utan endast: att skada honom, och dör han ändä deraf; miste gernivgsmannen iifvet. 3 6. Den som, af hastigt mod, med vilja beröfvar nagon lifvet, dömes, för dråp, till straffarbete på lifstid. Var gerningsmannen, utan egen skuld, genom svär förolämpning eller synnerlig misshandel, af den dräppe till vrede retad; dömes till straffarbete från sex till och med tiv är, 4 8. Hår någon, genom uppsåtlig misshandel, dödat annan, den har ej dräpa ville, och skedde den misshandel med berädt mod; dömes dråparen till straffarbete på lifstid eller på tio år. 5 S.; Varder någon dräpen såsom i 4 S sägs, och skedde missbandeln al hastigt mod; dömes drå Paren till straffarbete från sex till och med tio år Var han, utan egen skuld, af den dräpne till vrede retad, såsom i 3 sägs, eller var misshandeln af den beskaffenhet, att döden, såsom sannolik verkan deraf ej väntas kunde; dömes till straffarbete från två till och med sex år. 6 S. Begår någon dråp, som i 3 eller 4 sägs, ä maka, skyldeman i rätt uppstigande led, stjuleller svärföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, husbonde, lärare eller annan, under hvars lydnad man står; miste lifvet... Den som, ä någon af nu nämnda personer, begår dråp, som i 5 sägs; dömes till straffarbete på tio är eller på lifstid; och må, i dessa fall, mildring i stwaffet ej äga rum efter ty i 5 eller 5 sägs. . 7 8. Begår lifstidsfånge dråp, som i 3 sägs, utan ve mildrande omständigheter, som der nämnda äro, eiler begår han dråp, som-i 4 S sägs; miste lifvet. — AASE