ligt är, och pröfvas han bafva det af obetänksam-
het gjort; st:affes med böter eller fängelse.
ö 6. Har bekännare af lära, hvari edgång ej!
tillåten är, på annat, i stoliet för ed, vedertaget
sätt, bekräftat falskt vitresbörd eller annan falsk
utsaga, eller har någon vitnar falskt inför rätta, då
ed honom eftergifven varit; varde så ansedd, som
hade han ed gått.
6 S. Den, som till straff efter 4 eller 2 dö-
mes, vare cck förfallen wil den påföljd, som i 2
kap. 25 utsatt är, så ock oskicklig att ed af-
lägga.
46 Kap. Om spridande af pest eller annan
för menniskor smillosam sjukdom; så ock
om allmänt farlig förgiftning.
4 S. Sprider någon uppsåtligen ut pest eller an-
nan sådan, alimänt för mecniskor smittosam och
farlig sjukdom; vare förfallen tll straffarbete på
Nifstid. Jjuter nägon af den sjukdom döden; mi-
ste gerningsmannen lifvet. Gör någon försök till
brott, som nu är sagdt; varde straffad efter de
grunder. som i 3 kap. stadgas
2 S. Nu har någon veteiligen, men utan sådant
uppsät, som i 4 sägs, brutit mot föreskrift, som
gifven är till afvärjande af pest eller annan sädan
smittosam och faslig sjukdom: var faran af gernin-
gen stor och uppenba:; dömes, cm sjukdom deref
kom, till straffarbete från ätta til och med tio år.
och i annat fatl till straffarbete från fyra till och
med sex är var faran mindre; dömes, om sjukdom
ändå orsakad blef, till straffarbete från två till och
med fyra är, och i annat fall sill sex månaders
straffarbete eller fångelse: var ingen fara för han-
den; då skall till böter domas, efter ty som derom
särskildt stadgadt finnes.
36 Brukar någon våld till verkställande af
brott, som i 2 sags; då skall, i det fall, der ger-
ningen, efter samma . kan med straffarbete på tio
år beliggas, till straffarbete på lifstid dömas, och
då siraflarbe.e på annan viss tid kan äga rum,
strafftiden ökas till och med två år utöfser den,
som i bvarje fall högst utsatt är, samt när: brottet
mes böter belagdtär, fång. lse äläggas. Varder han
i d.n gerning dödad; ligge ogild. Försöker någon
utan väld sådant brott verkställa, och varder han
warnad, men afsgtår ej derifsån; då må ock emot
honom drt våla brukas, som till gerningens hin-
drande nödigt är.
I fall, der förbränning a! fartyg eller annan e-
gendom till a-varjande af pest eller annan sådan
smittosam sjukdom nödig är, gällehvad dercm sär-
skildt stadgss. t
4 . Förgiftar någon, i uppsåt att skada men-
Diskor til! lif elier helsa, varor, som till allmän
salu hållas, eller hvad avnat som helst, så att all-
män fara för menniskors lif eller helsa deraf kom-
mer; domes till straffarbete frän åva tilloch med tio
år. Får någon af den lörgiftning svär kroppsska-
da; verse suaffet straffa:bere på litstid. Ljuter nå-
gon ceraf doden; miste gerningsmannen lifvet.
5 6. Har någon, utan uppsåt, orsakat. förgit-
ning, som i 4 sägs, och soker ej, ändå att han
det varse blilvit, ati faran deraf, så vidt ske kan,
genast afvärja; straffes med fängelse eller straffar-
bete på högst två är. Fick någon af förgiftninpgen
svår kroppsskada; da skall till straffarbete från fyra
till och med sex år domas. Ljuter någon dera:
döden; straffes gerningsmannen med straffarbete
från åtta til och med tio år.
6 . Bryter den, som berättigad är att gift sälja,
mot föreskrift, som till förekommande af missbruk
eller skada deraf gifven är, eller säljer eller utlem-
nar den gift, som derill oberättigad är; böte till
tvåbundra riksdaler. Får någon af giftet döden el-
ler svår hroppsskada; då dömes, i förra fallet, till
straffarbete på bögst tre är, och isednare fallet, till
f ängelse eler sex månaders straffarbete. Om olof-
ligt innebafvande af arsenik och ansvar derföre,
gälle hvad särshbildt stadgadt är.
7 S- Den, som till swaffarbete efter 4 eller 4
S dömes, vare ock förfallen till -.den påföljd, som i
2 kap. 25 utsatt är.
47 Kap. Om mord och dråp; så ock om
annan misshandling å person.
41 8. Den som, med berådt mod och i uppsåt.
att döda, beröfvar någon lifvet, miste, för mord,
if sitt. Gör man försök till brott, som nu är sagdt;
straffes e!ter de grunder, som i 3 kap. stadgas.
2 6 Her någon gifvit annan gift eller annat
lifsfarligt ämne, ej i uppsåt att döda, utan endast:
att skada honom, och dör han ändä deraf; miste
gernivgsmannen iifvet.
3 6. Den som, af hastigt mod, med vilja beröf-
var nagon lifvet, dömes, för dråp, till straffarbete
på lifstid.
Var gerningsmannen, utan egen skuld, genom
svär förolämpning eller synnerlig misshandel, af den
dräppe till vrede retad; dömes till straffarbete från
sex till och med tiv är,
4 8. Hår någon, genom uppsåtlig misshandel,
dödat annan, den har ej dräpa ville, och skedde
den misshandel med berädt mod; dömes dråparen
till straffarbete på lifstid eller på tio år.
5 S.; Varder någon dräpen såsom i 4 S sägs,
och skedde missbandeln al hastigt mod; dömes drå
Paren till straffarbete från sex till och med tio år
Var han, utan egen skuld, af den dräpne till
vrede retad, såsom i 3 sägs, eller var misshandeln
af den beskaffenhet, att döden, såsom sannolik ver-
kan deraf ej väntas kunde; dömes till straffarbete
från två till och med sex år.
6 S. Begår någon dråp, som i 3 eller 4 sägs,
ä maka, skyldeman i rätt uppstigande led, stjul-
eller svärföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, hus-
bonde, lärare eller annan, under hvars lydnad man
står; miste lifvet... Den som, ä någon af nu nämnda
personer, begår dråp, som i 5 sägs; dömes till
straffarbete på tio är eller på lifstid; och må, i
dessa fall, mildring i stwaffet ej äga rum efter ty i
5 eller 5 sägs. . -
7 8. Begår lifstidsfånge dråp, som i 3 sägs,
utan ve mildrande omständigheter, som der nämnda
äro, eiler begår han dråp, som-i 4 S sägs; miste
lifvet.
— AASE