oss vara hotande eller beskyddande? — Jag vill ej besvara frågan med de rykten som derom hviskas; men jag kan ej undgå att finna, det den bar sina sidor. — För yttre våld behöfva vi ej rädas, och för inre förtryck ha vi åtminstone ej ännu begärt bjelp af bajonetterna. Skola de deremot såsom hot inverka på behandlingen af riksdagsgöromålen, så böra vi ej fördraga det. Förhållandet må vara hvilket kom helst; De betraktelser, det föranleder, kunna emedlertid bli både allvarsamma och bedröfliga, och jag utesluter dem derföre, och inskränker mig helt enkelt till att underställa ståndsbrödernes mognare bepröfvande, huruvida vi ej böra i en skrifvelse till Kongl. Maj:t i underdånvighet anhålla, att regementet genast må få aflägsnas från Riddarholmen, och återvända till rotarne, samt att intet annat krigsfolx i dess ställe förlägges här. 3 Talmannen bad Husberg återtaga anförandet, på det han ej enligt Regeringsformens 14 måtte nödgas vägra proposition derå. — Husberg förklarade sig redan före inlemnandet hafva insett det obehagliga i frågan, men han ansåg sig, utan att vilja göra någon anmärkning emot Hans Maj:t Konungens rätt att förlägga armöens regementen hvar han behagar, skyldig att fortfarande önska frågans betraktande af ståndet. — Härefter uppstod en animerad diskussion. Bengt Gudmundsson, Hans Persson och Ola Månsson talade isynnerhet för frågans remiss till ståadets enskilda utskott, enär den ingalunda kunde anses såsom ett ingrepp i Kgl. Maj:ts prerogativer, endast såsom eo underdånig supplik. Den kunde anses till någon del befogad, då man sammanställde diskussionerna nästan sagdt under bajonetterna med den indirekta befallningen att afgöra statsregleringen innan man finge åtskiljas, — utan att ett ord blifvit nämndt om skattejemkningen. — Strindlund, v. talm. Nils Persson m. fl. ansågo ståndet ej ha att göra med regementets härvaro; vid frågan om revision af den hufvudtitel, hvarunder kostnaderne för truppens underhåll hänföres, blefve det tid att möjligen göra anmärkningar. Talmannen förklarade sig slutligen, enligt 55 Regeringsformen, jemförd med 148 i samma grundlag, pligtig att vägra proposition på remiss, och sekreteraren understödde denna mening. Häröfver begärdes votering, och med 30 röster emot 29 segrade de som önskade remiss till enskilda utskottet. Konstitutionsutskottet skall sålunda döma i tvisten. Emot beslutet reserverade sig Strindlund, v. talman, förre v. talman, Christen Persson m. fl.