13 Kap. On fridsbrott.
1 S. Gör man våldsgerning å den, som bevistar
Gudstjenst eller annan religionsförrättning; dömes
till straffarbete på högst två år. Var våldet ringa,
och kom ej deraf synnerlig förargelse; då må till
fängelse eller böter dömas.
Sker dervid dråp; miste dråparen lif.et.
2 6. Störer man Gudstjenst eller annan reli-
gionsförrättning, genom svordom eller oljud, eller
kommer dervid eljest förargelse ästad; straffes med
böter eller fängelse.
3 S- Hvad i 4 och 2 SS stadgadt är, gälle ock,
om sädana brott föröfvas vid Gudstjenst eller an-
nan religionsförrättning, som dem tillåten är, hvilka
till främmande lära sig bekänna. Åstadkommer
man hos dem, vid annat tillfälle, förargelse genom
gäckeri med deras troslära; straffes med böter till
femtio riksdaler.
4 S- Störer man griftefrid, i ty att man olofli-
gen upptager eller e!jest misshandlar lik, som i
graf lagdt är; dömes till fängelse eller straffarbete
på sex månader. Misshandlar man obegrafvet lik;
straffes med böter eller fängelse.
3 S. Gör man vildsgerning å annan inom Ko-
nungens .slott i hufvudstaden eller annorstädes i
slott, hus eller gård, der Konungen vistas, eller å
rum, der Rikets Ständer eller deras afdelningar
eller Utskott församlade äro, eller inför sittande
rätt, Konungens befallningshafvande eller annat
allmänt embetsverk; vare lag som i 4 och 2 mom.
af 2, 8 sägs.
6 S. Åstadkommer man, å ställe som i 5
sagdt är, förargelse genom svordom eller oljud, eller
annorledes; straffes med böter eller fängelse.
7 8. Gör man väldsgerning å annan, för det
han i sak inför rätta, hos Konungens befallnings-
hafvande eller vid annat embetsverk sin eller an-
nans talan fört, eller vittnesmål aflagt, eller för att
honom från sakens utförande eller vittnesmålets af-
läggande hindra; dömes till straffarbete på högst
två år eller fängelse.
8 g. Gör man våldsgerning å annan vid val-
förrättning, uppbörds- eller sockenstämma, läsför-
hör, landtmäteriförrättning eller annan sådan offent-
lig sammankomst, eller då allmänt ärende eljest
förehafves; straffes med böter eller fängelse. För
svordom, oljud eller annan förargelse vid sådant
tillfälle, vare bot till tjugofem riksdaler.
9 S. Bryter man annans hemfrid, i ty att man
med våld, eller eljest mot hans vilja, intränger i
hans hemvist, vare sig gård, hus eler fartyg, eller
vägrar att derifrån, efter tillsägelse, sig begifva,
eller ock dit sig insmyger eller der gömmer sig
undan, utan att kunna skälig anledning dertill visa;
straffes med böter eller fängelse. Begår någon så-
dant bemfridsbrott i uppsåt att annan våldföra; då
må hen, ändå att han uppsåtet ej fullbordar, till
straffarbete på högst ett år dömas. Gör han, i
uppsåt, som sist sagdt är, försök att med våld in-
tränga i annans hemvist, men gitter det ej; straffes
med böter eller fängelse.
10 S. Brytes hemfrid genom husransakan af obe-
hörig person eller i claga ordning; vare straffet
böter eller fängelse.
11 S. Bryter man hemfrid, i ty att man, af
ondska eller öfverdåd, slår in fönster i annans bus,
eller kastar i annans bus, gård eller fartyg in sten
eller annat; straffes med böter till tjugofem riks-
daler. Sker det af okynne; vare bot till tio riks-
daler.
12 . Brott, som i 9, 10 eller 414 sagdt är,
må ej åtalas al allmän åklagare, der det ej af måls-
ägande till sådart åtal angilves.
13 . Har man, utan sådant hemfridsbrott, som
i 9, 40 eller 41 sägs, gjort våld å annen, i hus
eller gård, der han sitt hemvist hade, eller dit han
i fara tillflykt tog, eller å fartyg, ehvad han till
besättningen hörde eller e!jest hade lof eller lega
för sig, eller ute å mark, då han sitt arbete för-
rättade; varde den omständighet, vid straffets mä-
tande för våldet, såsom försvårande ansedd.
14 S. Gör man oljud eller oväsende, eller far
öfverdädigt frem, så att annan deraf skadas kan,
eller kommer eljest förargelse åstad, ä allmän väg,
gata eller torgplats, eller der allmän marknad hål-
les; böte till tjugo riksdaler. Våldförer man an-
nan å sådant ställe, som nu sagdt är, dä skall den
omständighet, vid straffets mätande för våldet, så-
som försvårande anses. I 70