delat några småsedlar och slantar, så tyckas berättelserna utvisa, att han dervid stått alldeles isolerad och att hans bandlingssätt för öfrigt mera härledt sig af kittslighet och okynne; än af någon sorts förutfattad plan. Detta kan äfven någorlunda slutas deraf, att Lenholm reste ifrån staden om söndagen, medan uppträdet ännu räckte, samt att ban hvarken förut eller efteråt synes bafva sammanträffat med några andra personer, än sina vanliga umgängesbekanta. För öfrigt lärer icke heller någon af de arresterade funnits innehafva penningar, mer än hvad de i allt fall kunde förmodas orka med för egen räkning. Hvad åter beträffar våld emot militär och polis, så är en och annan af de anklagade ji det afseendet besvärad, och det beror på pröfningen af de särskilda omständigheterna vid bandlingen att afgöra, i hvad mån skäl deruti finnes, alt qvarhålla dem i häkte. Men flere återstå likväl; hvilka blifvit gripne på den grund, att de deltagit i oljudet eller kastat sten mot fönsterrutor ; dock utan att något vidare är lagdt dem till last. Afven en sådan förbrytelse, begången vid större folksamlingar, der passionerna lättare kunna föranleda till vilda utbrott, kan under vissa förhållanden vara rätt betydande, hvilket beror på omständigheterna; men man bör dock icke förbise, att om de, för sådan förbrytelse anklagade äfven befinnas skyldige, så kunna de icke fällas till annat än böter. Det återstår derföre såsom något, hvilket måste tåla vid närmare förklaring från domstolens sida, emedan man icke kan upptäcka någon anledning dertill i sjelfva sakens beskaffenhet, hvarföre personer, emot hvilka icke något vidare förekommer, skola ännu längre qvarbållas i häkte. Detärsannt att uppträdena vid flera tillfällen hade en svårare karakter; men här är nu frågan om dem, hvilka icke bevisligen gjort sig skyldiga till någon förbrytelse af urbota beskaffenhet. Om desse nu, utom det af lagen föreskrifna ansvar, skola undergå den särskilda bestraffningen, att i många månader hållas häktade, blott för att statuera exempel till varning för annan gång, så kan detta väl vara en politisk beräkning, öfver hvars mer eller mindre värde visuspendera vårt omdöme; men det blir i alla fall ett sätt att straffa den ene, som man råkat taga i högen, för något som en annan begått. Det blir till en viss grad sagan om smeden och bagarn. En ökad anledning till tvifvel, hvad som kunnat föranleda kämnersrättens synbara obenägenbet att lösgifva dem af svaranderna, hvilka befinna sig i den sednast omnämnda kategorien, företer sig särskildt i afseende på flera, som erbjudit borgen. Det torde ock vara all anledning förmoda att hofrätten, när saken der förekommer till pröfning, ändrar kämnersrättens beslut.