Skåden tillbaka till medeltiden; betrakten Österländerna... (Afbrott på yttersta vensterp). En ledamot afyttersta venstern: Jag begär ordet. Thiers: Gån till osterlänaerna; hvad skåden j? Välståndet öfverallt rättande sig efter den ringa aktning rman der egnar eganderärten. Jordens odlicg värdslösas, emedan jordens aftastning är den egendom, som lattast kan åtkommeas af envåldsmaktens roflystnad. Handeln föredrages, derföre att den lättere kan undansvyga sig enväldets försök. Stundom äro köpmannens varor icke mera betryggade än landtmannens skördar och hjordar; man ser då denna klass, som man vill frånröfva sina skatter, sin rikedom, hämna sig; — genom hvad? Gezom ockret. Eganderätten är sålunda samhällets första grundval. Utan den ingen trygghet åt arbetet, ingen samhelligher möjlig. (Allmänt bifall.) Simhällets andra grundval är friheten; icke den mecborgerliga friheten, men friheten att använtla sin förmåga efter sitt bästa förstånd. Samhället — det gamla samhället, som man kallar det — säger åt mennisken: Arbeta, men på eget bevåg; i mån som du arbetar väl eller illa skall du bli rik eller faltig; det tillkommer dig sjeif att bestämma ditt öde, det lyckliga som det olyckliga. Samhället fortgår alltjemnt; bland dess medlemmar lyckas somliga, derföre att Gud beskärt dem förmåga dertill; andra misslyckas, af motsatt orsak. Det händer att somliga hafva framgång i början och motgång efteråt, derföre att de, fastän utrustade med förstånd, sakna försigtighet. Denna lifliga scen, som vi hafva framför oss alla dsgar och kalla verldens skådespel: denna scen, der den fattige blir rik och den rike fattig, det är den menskliga frihetens skådespel. Det är menniskan som på vinst och förlust utövar sin af naturen förlängde arbets förmåga (Afbrott). Den tredje grundvalen, hvarpå allt samhälle hvilar, är konkurrensen — eller snarare, och för att åt densamma återställa dess rätta namn — täflan. När samhället sade åt menniskan: Arbeta! Arbeta på vinst och förlust!, så tillade det: och sök att arbeta bättre än grannen! Gif akt på huru han gör; begagna samma förfarande; och om det som du frambringar är bättre än hvad han frambringar, så skall köparen vända sig till digi stället för till honom; i synnerhet sker det om du kan lemna din vara för bättre pris,. Det är denna konkurrens, denna täflan, som vi hafva att tacka för alla de framsteg industrien gjort. Hvilka under af fulländning och af billigt pris hafva vi ej sett under de sistförflutna femtio åren! Varor säljas nu för hälften, tredjedelen, fjerdedelen af hvad de kostade förr. Män af min ärder hafva i sin ungdom sett bomullsgarn hitföras ifrån Indien; och nu — pris vare machinerna och taflan! — skicka vi bomullsgarn till Indien och finna der köpare för detsamma. Ar det sannt, frågar jag nu, att folket får betala denna konkurrens? Tillåten mig att i detta hanseende anföra några siffeschelopp. Kännen j arbeiarens lott? (Afbrott från yttersta venstern.) När j drifven honom till förtviflan, medgifven åt mig att försöka trösta honom, derigenom att jag, från den bana han tillryggalagt, hänvisar till det ljusare mål, som väntar bonom. (Bra! Bra!) Från den täflan, som man angriper så hätskt, hemtar arbetaren två förmåner: han får bättre bevaldt och lefser för billigare pris. Han får bättre betaldt, emedan machinerna nu mera ombesörja de ökedagsverken, som fordom måste uträttas af honom sjelf, så att han kan sysselsätta sig med göromål, som mera fordra förstånd och eftertanka, än kroppsansträngning. Hans lefnadskostnad är billigare (Motsägelser) — ja, hans lefnadskostnad är billigare; icke i hvarje hänseende, men i det hela (Buller från yttersta venstern.) För lång tid sedan begynte jag anställa forskningar öfver de arbetande klassernas belägenhet, och jag kan försäkra, att om nationalförsamliogen ville låta anställa en undersökning i denna riktning, en alltomfattande och opartisk undersökning, så skulle man upptäcka att osanningar blifvit hopade med flit om dessa nedslående frågor, som kunna hvälfva upp och ned på sambhällena (Rörelse). Jag skall här granska förhållandet med åtskilliga näringsyrken; ett i sänder. Låtom oss begynna med jordbruket. Närmast i grannskapet af Paris förtjenade en jordarbetare, före 4789, emellan 20 och 24 sous i daglön; 1814 förtjente han 30 sous; nu förtjenar hsn 40,... (Afbrott.) En röst från yttersta venstern: Men haus lefnadskostnad är större. Thiers: Vänta! Jag kan ej hinna säga allt på samma gång. Ordföranden: Stör ej talaren i hvart ögonblick! Thiers: Unnen mig åtminstone friheten att framlägga facta; hvad jag har att säga angår blotta facta, men oafvisliga facta. Vi behandla i detta ögonblick den allvarsammaste fråga, som kan komma under vår granskning; men för att behandla den med nytta, måste man skärskåda facta. Inskränka vi oss till uppställningen, å ömse sidor, af allmänna äsigter, oföreniga sinsemellan, så komma vi aldrig till någon slutföljd (Allmänt bifall.) Granskom alltså facta först, sedan skola vi återkomma till de allmänna åsigterna. Jag har sagt att jordbruksarbetaren i grannskapet af Paris, hvilken före 4789 förtjente 20 sous om dagen, nu förtjenar 40. Väfvaren, icke blott i och kring Paris, men i Rouen, Lille, 0. s. v., som då förtjente 30 sous, förtjenar nu 40 sous och 3 francs... (Afbrott från yttersta venstern.) Viljen j höra sanningen, eller viljen jicke?... Behagar er blott skildringen af eländet? ... (Ofverraskning. Rätt! Ganska bra!) Jag förnekar icke eländets tillvaro, ingen af oss förnekar den. Men allt i vårt närvarande samhälle är icke elånde. Begripen j hvad j gören, när j aldrig talen till folket om annat än om dess nöd? J bringen det till misströstan, förtviflan, drifven det till uppror! (Sannt! Sannt!) Förlidet år, omkring samma tid som nu, var jag ledamot af en kommittå, som skulle granska eu tullförfattningsförslag. Jag påyrkade oupphörligt hos mina kolleger att en undersökning måtte anställas om de särskilda näringsyrkena, och de vid dem sysselsatta arbetarnes tillstånd. Sedermera bar jag sjelf fortsatt insamlingen af facta i detta ämne; jag besitter redan en mängd upplysande urkunder derom. Må man vederlägga mina sifferuppgifter, jag skall då rätta dem; men må man icke hindra mig ifrån att uppgifva dem; ty på dem beror hela frågan. (Sannt! Sannt!) — Jag fortsätter alltså, I afseende på metallverkstäderna skolen J förvånas, när jag nämner hvilka förändringar, som arbetslönerna i dem undergått. Till följd af det storartade i dessa inrättningar, af förbättringar i machinerna, och af konkurrensen, bafva arbetslönerna der fördubblats och till och med tredubblats inom femtio år. Sålunda förtjente jernsvarfyarne 3 francs om dagen före 1789, nu förtjena de 6; gjutarne förtjena 8 till 40 francs. Paann LA avt sar Änckar mad dacca atttfurannsgsif