Skåden tillbaka till medeltiden; betrakten Öster-
länderna... (Afbrott på yttersta vensterp).
En ledamot afyttersta venstern: Jag begär ordet.
Thiers: Gån till osterlänaerna; hvad skåden j?
Välståndet öfverallt rättande sig efter den ringa akt-
ning rman der egnar eganderärten. Jordens odlicg
värdslösas, emedan jordens aftastning är den egen-
dom, som lattast kan åtkommeas af envåldsmaktens
roflystnad. Handeln föredrages, derföre att den
lättere kan undansvyga sig enväldets försök. Stund-
om äro köpmannens varor icke mera betryggade
än landtmannens skördar och hjordar; man ser då
denna klass, som man vill frånröfva sina skatter,
sin rikedom, hämna sig; — genom hvad? Gezom
ockret.
Eganderätten är sålunda samhällets första grund-
val. Utan den ingen trygghet åt arbetet, ingen
samhelligher möjlig. (Allmänt bifall.)
Simhällets andra grundval är friheten; icke den
mecborgerliga friheten, men friheten att använtla
sin förmåga efter sitt bästa förstånd. Samhället —
det gamla samhället, som man kallar det — säger
åt mennisken: Arbeta, men på eget bevåg; i mån
som du arbetar väl eller illa skall du bli rik el-
ler faltig; det tillkommer dig sjeif att bestämma
ditt öde, det lyckliga som det olyckliga. Sam-
hället fortgår alltjemnt; bland dess medlemmar lyc-
kas somliga, derföre att Gud beskärt dem förmåga
dertill; andra misslyckas, af motsatt orsak. Det
händer att somliga hafva framgång i början och
motgång efteråt, derföre att de, fastän utrustade
med förstånd, sakna försigtighet. Denna lifliga scen,
som vi hafva framför oss alla dsgar och kalla verl-
dens skådespel: denna scen, der den fattige blir
rik och den rike fattig, det är den menskliga fri-
hetens skådespel. Det är menniskan som på vinst
och förlust utövar sin af naturen förlängde arbets
förmåga (Afbrott).
Den tredje grundvalen, hvarpå allt samhälle
hvilar, är konkurrensen — eller snarare, och för
att åt densamma återställa dess rätta namn — täf-
lan. När samhället sade åt menniskan: Arbeta!
Arbeta på vinst och förlust!, så tillade det: och
sök att arbeta bättre än grannen! Gif akt på huru
han gör; begagna samma förfarande; och om det
som du frambringar är bättre än hvad han fram-
bringar, så skall köparen vända sig till digi stäl-
let för till honom; i synnerhet sker det om du
kan lemna din vara för bättre pris,.
Det är denna konkurrens, denna täflan, som vi
hafva att tacka för alla de framsteg industrien
gjort. Hvilka under af fulländning och af billigt
pris hafva vi ej sett under de sistförflutna femtio
åren! Varor säljas nu för hälften, tredjedelen,
fjerdedelen af hvad de kostade förr. Män af min
ärder hafva i sin ungdom sett bomullsgarn hitföras
ifrån Indien; och nu — pris vare machinerna och
taflan! — skicka vi bomullsgarn till Indien och finna
der köpare för detsamma.
Ar det sannt, frågar jag nu, att folket får be-
tala denna konkurrens? Tillåten mig att i detta
hanseende anföra några siffeschelopp. Kännen j ar-
beiarens lott? (Afbrott från yttersta venstern.)
När j drifven honom till förtviflan, medgifven åt
mig att försöka trösta honom, derigenom att jag,
från den bana han tillryggalagt, hänvisar till det
ljusare mål, som väntar bonom. (Bra! Bra!)
Från den täflan, som man angriper så hätskt,
hemtar arbetaren två förmåner: han får bättre be-
valdt och lefser för billigare pris. Han får bättre
betaldt, emedan machinerna nu mera ombesörja de
ökedagsverken, som fordom måste uträttas af ho-
nom sjelf, så att han kan sysselsätta sig med gö-
romål, som mera fordra förstånd och eftertanka, än
kroppsansträngning. Hans lefnadskostnad är bil-
ligare (Motsägelser) — ja, hans lefnadskostnad är
billigare; icke i hvarje hänseende, men i det hela
(Buller från yttersta venstern.)
För lång tid sedan begynte jag anställa forsk-
ningar öfver de arbetande klassernas belägenhet,
och jag kan försäkra, att om nationalförsamliogen
ville låta anställa en undersökning i denna rikt-
ning, en alltomfattande och opartisk undersökning,
så skulle man upptäcka att osanningar blifvit ho-
pade med flit om dessa nedslående frågor, som
kunna hvälfva upp och ned på sambhällena (Rö-
relse).
Jag skall här granska förhållandet med åtskil-
liga näringsyrken; ett i sänder. Låtom oss begyn-
na med jordbruket. Närmast i grannskapet af
Paris förtjenade en jordarbetare, före 4789, emel-
lan 20 och 24 sous i daglön; 1814 förtjente han
30 sous; nu förtjenar hsn 40,... (Afbrott.)
En röst från yttersta venstern: Men haus lef-
nadskostnad är större.
Thiers: Vänta! Jag kan ej hinna säga allt på
samma gång.
Ordföranden: Stör ej talaren i hvart ögonblick!
Thiers: Unnen mig åtminstone friheten att fram-
lägga facta; hvad jag har att säga angår blotta
facta, men oafvisliga facta. Vi behandla i detta ö-
gonblick den allvarsammaste fråga, som kan kom-
ma under vår granskning; men för att behandla
den med nytta, måste man skärskåda facta. In-
skränka vi oss till uppställningen, å ömse sidor,
af allmänna äsigter, oföreniga sinsemellan, så kom-
ma vi aldrig till någon slutföljd (Allmänt bifall.)
Granskom alltså facta först, sedan skola vi åter-
komma till de allmänna åsigterna.
Jag har sagt att jordbruksarbetaren i grannska-
pet af Paris, hvilken före 4789 förtjente 20 sous
om dagen, nu förtjenar 40.
Väfvaren, icke blott i och kring Paris, men i
Rouen, Lille, 0. s. v., som då förtjente 30 sous,
förtjenar nu 40 sous och 3 francs... (Afbrott
från yttersta venstern.)
Viljen j höra sanningen, eller viljen jicke?...
Behagar er blott skildringen af eländet? ... (Ofver-
raskning. Rätt! Ganska bra!) Jag förnekar icke
eländets tillvaro, ingen af oss förnekar den. Men
allt i vårt närvarande samhälle är icke elånde. Be-
gripen j hvad j gören, när j aldrig talen till fol-
ket om annat än om dess nöd? J bringen det till
misströstan, förtviflan, drifven det till uppror!
(Sannt! Sannt!)
Förlidet år, omkring samma tid som nu, var
jag ledamot af en kommittå, som skulle granska
eu tullförfattningsförslag. Jag påyrkade oupphör-
ligt hos mina kolleger att en undersökning måtte
anställas om de särskilda näringsyrkena, och de vid
dem sysselsatta arbetarnes tillstånd. Sedermera bar
jag sjelf fortsatt insamlingen af facta i detta ämne;
jag besitter redan en mängd upplysande urkunder
derom. Må man vederlägga mina sifferuppgifter,
jag skall då rätta dem; men må man icke hindra
mig ifrån att uppgifva dem; ty på dem beror hela
frågan. (Sannt! Sannt!)
— Jag fortsätter alltså, I afseende på metallverk-
städerna skolen J förvånas, när jag nämner hvilka
förändringar, som arbetslönerna i dem undergått.
Till följd af det storartade i dessa inrättningar, af
förbättringar i machinerna, och af konkurrensen,
bafva arbetslönerna der fördubblats och till och
med tredubblats inom femtio år. Sålunda förtjente
jernsvarfyarne 3 francs om dagen före 1789, nu
förtjena de 6; gjutarne förtjena 8 till 40 francs.
Paann LA avt sar Änckar mad dacca atttfurannsgsif