nare var till viss grad en naturlig följd deraf,
att de första debatterna förnämligast angingo
personliga frågor och att församlingarna till en
stor del bestå af nya individer, hvilka ännu
icke af vanan fått tillräcklig förmåga att be-
herrska temperamentets värma, som lätt ölver-
går till hetta i sådana frågor, eller i dem,
som angå utländsk politik, emedan känslan
gerna i dylika frågor vill spela bufvudrollen
och hvar och en tror sig begripa dem.
Äfven hos oss har man derföre sett buru
illa de förutnämnda nationalförsamlingarna ställt
sig hos en del af pressen. Tiden och alla
dess medbjelpare hafva haft händerna fulla med
arbete nästan hela detta år, hufvudsakligen för
att stärka de konservativas tro genom försäk-
riogar, att demokratien både i Tyskland och
Frankrike nu en gång för alla är oduglig ; och
sjelfva den grå-liberala Aftonposten har nu
förkunnat, att nationalförsamlingen i Fraukrike
icke begriper hvad en republik vill säga.
För oss, och många andra, som icke älska
revolutionen för revolutionens skull, men som
hoppas att en klar dag för Europas folk snart
nog skall följa på de stormar och bältiga e-
lektriska urladdningar, som nyligen föregått
och ännu för en liten tid torde vara att vänta
den politiska atmosferen, kan det icke vara
annat än angenämt att erfara, det talarne i
nationalförsamliogen i Frankrike, vid öfverlägg-
ningen om den ömtåligaste af tidens frågor,
gifvit prof på ett allvar, en djupsinnighet och
en stalsmannablick, samt en klarhet och styrka
i framställningen, hvilka man sällan inom nå-
gon rådplägande församling sett öfverträffade.
Vi bafva derföre trott, att det utrymme, som
egnas åt denna debatt, om det ock kommer
att blifva betydligt, af flera skäl icke skall vara
förgäfves användt, och förmoda att läsaren re-
dan sjelf gjort denna anmärkning vid inhem-
landet af den bekante och utmärkte hr de
Focquevilles i gårdagsbladet införda framställ-
ning.
För öfrigt är det att märka, att den ifrå-
savarande diskussionen är den första, som de-
at nationalförsamlingen i två bestämda partier;
det ena, som uteslutande håller sig till natio-
nalekonomiens stränga konseqvens; det andra,
som söker att utfinna en teori, hvarigenom det
må kunna fastställas såsom gifvet, att folket
såväl i moraliskt och materielt, som politiskt
fseende, skall hafva vunnit något genom re-
volutionen. Det som gifver ett på visst sätt
örfärande intresse åt argumenterna på båda
;idor, är, att hvardera partiet vädjar till olika
classer af befolkningen och valmännen; den
na till egendomsinnehafvarne, den andra till
oroletärerna. Då dessa båda klasser nyss fäk-
at med hvarandra en blodig kamp, en af de
örfärligaste, som den nyare historien har att
uppvisa, så kan man på visst sätt anse den
häftiga striden genom den omtalta debatten in-
lyttad på ett annat område, fastän der fort-
att med ordets vapen, i stället för svärdet.
Det blir i allt fall slutligen på den förra vä-
sen, eller med andans makt, som den stora
ifsfrågan för nutidens politik måste lösas;
ch de menivgar, som Frankrikes utmärktaste
nän, sådane som en Thiers, Lamartine, Toc-
jueville, Dufaure, m. fl. uttryckt öfver frågan,
kunna anses uttalade icke allenast för Frank-
ike, utan äfven för alla andra länder. Ja,
len mera aflägsne åskådaren eller åhöraren har
sanske ännu större skäl till erkänsla för de
bemödanden, som desse män göra sig att upp-
öka en ledande tråd genom labyrinten af de
ociala hypotheser, som tiden uppkastat, i
samma mån som han kan genom erfarenheten
draga fördel af dessa bemödanden uten att
jelf hafva behöft deltaga i uppoffringen för
de första experimenterna.