RK KV VFF NIONDE KAPITLET. ENVÄÅLDET. Lorenzo visade sig till häst i den drägt, t hvilker vi redan hafva satt honom 1 Patagonien, åtföljd af officerare för olika troppafdelningar, alla i dessa provinsers pittoresta kostymer, som skulla erbjuda artisten ett outtömligt ämne för genreteflor. Freuntimmer till häst, i slaa mörka nationala kappor, med spetsga, svaria, bredbrämade hattar af pelsverk, och långa svarta lockar; andra 1 svarta mantillor, med sina små fötter i stegbyglar af oxborn, med tyglar cch sadlar rikt beslagna med silfver, tjocka långulliga fårskinn, färgade i indigo, till sadeltäcken; andra med sadeltäcken af tigerhudar, hvilkas lifliga färger kontrasterade mot derss mörka drägter och deras glänsande hvita hästar; vidare landtfolk i sistfö flatna århundradets kostym, ett slags rockar med ga!oner och knappar af halfva och fjerdedels spanska piestrar, samt skor med breda silfverspännen; bredvid dom innebyggare från Minas Geraes i sina vanliga ponchos, dels gjorda at landets produkter, i likhet med patagoniernas, dels a? ljusblå färg med gläasande rödt foder cch med höga bockskiazsstöflar, som räckte långt öfver knäet och bildade en ficka, ur hvilken silfverhandtaget på en dolk stack fram; för öfrigt med silfversporrar och silfverstegbyglar af öfser ett skålpunds vigt, samt höga breda halmhattar. Bandade med dessa såg man dels St. Paooboerna med sina bredbrämade polsverkshattar, dels halfvilda bergsboer, med olika hy, 1 sina särskilda stammars drägt, och beväpnade med båga och pi!ar. Danna brokiga skara bildade i pittoresk gruppsring omgifningen af kullen, fån hyilken man hada en förtjusanda utsigt öfver blomstrande fält och ängar, ända bort till de j tteberg, som genomlöpa Rio Grande i alta riktningar. Mellan de gigantiska jakarandaträden på kullens spats v!sade sig höfdingen till häst, med Csleste och snedan Wartling vid ein sida, samt åtföljd af en esxort, som bildade ett slags stib eller bestyrande kommit å. Smeden gjord? den anmärkaingen, att ett tel till en stor menighet i öppna luften bättre skulle höras och förstås, om talaren stode lägre än folket, emedan ljudet stiger uppåt och i annat fall skulle förJoras i luften ofvan menigheten.