RK KV VFF
NIONDE KAPITLET.
ENVÄÅLDET.
Lorenzo visade sig till häst i den drägt, t hvilker
vi redan hafva satt honom 1 Patagonien, åtföljd af
officerare för olika troppafdelningar, alla i dessa pro-
vinsers pittoresta kostymer, som skulla erbjuda ar-
tisten ett outtömligt ämne för genreteflor.
Freuntimmer till häst, i slaa mörka nationala kap-
por, med spetsga, svaria, bredbrämade hattar af
pelsverk, och långa svarta lockar; andra 1 svarta
mantillor, med sina små fötter i stegbyglar af ox-
born, med tyglar cch sadlar rikt beslagna med silf-
ver, tjocka långulliga fårskinn, färgade i indigo, till
sadeltäcken; andra med sadeltäcken af tigerhudar,
hvilkas lifliga färger kontrasterade mot derss mörka
drägter och deras glänsande hvita hästar; vidare
landtfolk i sistfö flatna århundradets kostym, ett
slags rockar med ga!oner och knappar af halfva och
fjerdedels spanska piestrar, samt skor med breda
silfverspännen; bredvid dom innebyggare från Minas
Geraes i sina vanliga ponchos, dels gjorda at lan-
dets produkter, i likhet med patagoniernas, dels a?
ljusblå färg med gläasande rödt foder cch med höga
bockskiazsstöflar, som räckte långt öfver knäet och
bildade en ficka, ur hvilken silfverhandtaget på en
dolk stack fram; för öfrigt med silfversporrar och
silfverstegbyglar af öfser ett skålpunds vigt, samt
höga breda halmhattar. Bandade med dessa såg man
dels St. Paooboerna med sina bredbrämade pols-
verkshattar, dels halfvilda bergsboer, med olika hy,
1 sina särskilda stammars drägt, och beväpnade med
båga och pi!ar. Danna brokiga skara bildade i pit-
toresk gruppsring omgifningen af kullen, fån hyil-
ken man hada en förtjusanda utsigt öfver blom-
strande fält och ängar, ända bort till de j tteberg,
som genomlöpa Rio Grande i alta riktningar.
Mellan de gigantiska jakarandaträden på kullens
spats v!sade sig höfdingen till häst, med Csleste och
snedan Wartling vid ein sida, samt åtföljd af en
esxort, som bildade ett slags stib eller bestyrande
kommit å.
Smeden gjord? den anmärkaingen, att ett tel till
en stor menighet i öppna luften bättre skulle höras
och förstås, om talaren stode lägre än folket, eme-
dan ljudet stiger uppåt och i annat fall skulle för-
Joras i luften ofvan menigheten.