Article Image
ståren bar skänkt oss denna angelägenhet, hvaraf vi länge komma att hafva mehn. Detta var ett dåligt arf för hans efterföljare i ministeren. vi Mon har i dag berättat oss, att detta vapen-te stillestånd blott kommer att medföra en fred K af 6 veckor; jag är fast öfvertygad att vapenlic stilleståndet skall fortfara i 7 månader och lta verklig fred följa derpå. Man har här talat fö om adresser; hvar och en vet hvad vigt kanS fästas vid dylika; men om j ären i behof af lat adresser, så kunna vi åstadkomma högtals deraf. se Ar Blum har sagt att den preussiska national-lre församlingen vore lika sinnad i denna angelä M genbhet, som venstern här; men motsatsen kan bevisas med bref från medlemmer af densamma. Vidare göra sig många herrar rätt komi-s! ska begrepp om ära: det måtte ej kunna kränka b Tysklands ära, att söka komma till en skyndb sam och fredlig lösning af frågan.n ir Derefter intogs tribunen af Simon, som tslade f för utskottsmajoritetens betänkande och spostroferade flera föregående talare, samt slutade med eitir skarpt utfell mot rissministåriet, som alltid taladelt om sitt mos; men diplomatiska knep och slughetr vore låvgt ifrån mod. k Nu börjar i församlingen en tumultuarisk sc np. Kyrkhvalfven genljuia af ropen: Til! slut! slutf Presidenten: Innan jag kan låta skrida till omröstning, måste jag gifva hr Max v. Gagern samt ministrarse ordet, till försvar empt de många mo! dem riktade anfallen, D Oerhördt larm och rop af: Nej, nej! Slut, sluil!s Presidenten: Jag nödgas således låta genom om-s röstning afgöra om försemlingen skall skrida till u omröstning ? d Furst Lichnowski förklarar att den anfallne Max , von Geagern ickäe kan vägras ordet. D Ny storm och rop af: Nej! Ja! Hela venstern, är på benen; man tränger sig till tribunen; presis depten begagnar förgäfves klockan, r Vinke yrkar att de interpellerade ministrarse dock mätte få yttra sig; man nekar ju icke en möru date att försvara sig. a (oNej! Nej! Största förvirring och tumult herrskar i salen.) k Eisenmann påstår äfven att ministrarne mittel, blifva börde. b Presidenten förklarar, att votering kommer att ske, huruvida Max v. Gagern och ministrarne få ordet. (Nitt larm och vildt skrik.) Presidenten: Ministrarne hafva rätt, så länge de äro ministrar (eventuelt, sä länge vi ännu ej hafva några andra) att försvara sig när de blifvit angripne! En representant. Presidenten har ej rätt att deltaga i debatten ! (Många röster ropa till presidenten: Upp på tribunen !) Efter en lång stunds ytterligt larm och tumult, lyckas presidenten att äterkalla till ordningen, hvarefter votering företages om huruvida ministrarne skola få ordet eller ej. Centern och högra sidan uppstå. Voteringen har således utfallit till ministrarnes fördel. Presidenten. Villnationalförsamlingen gifva Max Vv. Gagern ordet? ä Hela huset uppstår mangrannt. Marz v. Gagern bestiger tribunen för att afgifval! berättelse om sin sändning af centralstyrelsen. Han ; 1 framställer de svårigheter som mött fredsunderhandlingarne och yttrar, att han rönt hvad det vill säga att piskas af den allmänna opinionens svallvågor; men han fruktade dock icke derför, hanl, bäfvade icke tillbaka för dessa vägor, äfven om de I skummande bröto sig mot Paulskyrkans portar! Heckscher uppträder på tribunen. Buller och II r d rop: Till slut! Slut! Talaren kan ej få ordet för ett döfyande larm. Mina, herrar! Ministeren har afslutat vapen-lr stilleståndet; men detsamma är en nagel i ögat pål! vensterply — — — Vid dessa ord vexer oväsendet till en betänklig höjd. Sedan man skrikit sig hes, trummar man l med knytnäfvarne på bänkarne, ; Ändtligen lyckas det presidenten att vinna geil hör och för ett ögonblick nedtysta larmet. Heckscher fortsätter: Det gifs eu parti, soml: planmessigt lägger an på att utkasta tvedrägtensl! brandfackla i vårt fädernesland., I Nu urladdar sig på nytt ett äskväder af harml, och partibätskhet. Många medlemmar springa upp : från sina platser, skrika högljudt om hvarandra och : deklamera vildt samt slå med armarna. I Presidenten v. Gagern till talaren: Om ni syfIr tat med detta yttrande på medlemmar af detta hus, 1 så måste jag kalla er till ordning. (Sorl och buller)! Heckscher: Visserligen var detta min mening! Presidenten: Hr Heckscher! jeg måste då kalla I er till ordning! C Heckscher: Och jag måste underkasta mig eder1 kallelse. (Hela venstra siden är i rase:i. Manl, tränger sig fram till tribunen. Många röster ropa:l, phr Heckscher måste afstä från ordet!) 1! Heckscher (fortfarande med orubbligt luga): Jag hade ieke trott att så ringa rättvisa och billighet! herrskade i de:ta hus. i Presidenten: IJsg har gjort mig all möjlig möda att uppsärthålla husets ordånicg; jeg s all läta vot tering ske derom, huruvida br Beckscher skallfor-. lora ordet eller ej (Minoriteten uppreser sig). Hr! Heckscher bebåller ordet. c Heckscher åte tager ordet och håller ett oför-t skräckt och lysande föred:ag, hvaruti han veder-l1 lägger sina motståndare och rättfärdigar sin politik. !. Han klandrar Arnimska ministerens förfarande, att utan betänkande och förutseende kasta sig i ett ! krig, som, längre fo tsatt, skulle föra Tyskland till! branten af förderfvet. Talaren yrkade medifver på j vapenstilleståndets antagande; dermed vore ej fredl, afslutad, ingenting kunde förloras derpå, allraminst l äran. Ett motsatt förfarande skulle leda till betänkliga följker, skulie ruinera handel och sjöfart ! c. (Talaren afbrytes af rop: Till slut! Fleral! representanter yrka på votering öfver betänkandena.) . Sedan en ädress från Lauenburgs ständer, uttalande ett ogilianze af vapenstilleståndet, bliflc vit af Riesser uppläst, företogs voteringen, förl hvars utgång vi förut redogjort. I måndags-!t bladet omnämndes det oerhörda tumult, som js uppstod inom församlingen i anledring af va-ll penstilleståndets antagande, samt vensterns rådPlägningar öfver försleget att utgå ur riksför-s samlingen och bilda ett särskildt parlament, f 1 understödt af de demokratiska klubbarna. Enlig i går med cxua lägenhet till regeringen ankomne underrättelser bafva ofvaromnämnde scener, i och utanför Paulskyrkan, endast varit förespelet till den vwvtrerst hedröfliga tragedi,!(l -—

27 september 1848, sida 2

Thumbnail