der hela rättegängen. — Den 48 Mars infann sig
m:r Peacock åter i Bow Street Police Office och
anmälde at Ady svikit sitt löfte awvt godvilligt er-
lägga de sednast ådömde 46 : att en utmätnings-
order då erhållits, men att, när denna skulle verk-
ställas, Joseph förevisat ett qvitto, innehållande att
all honom tillbörig lösegendom blifvit öfverlåten på
hans syster. Mr Peacock anhöll derföre nu om ett
bysättningsutslag, för att söka på sådant sätt, om
möjligt, bota Ady för den skrifkläda (cacoethes scri-
bendi) hvarmed han fortfarande vore behäftad, så
alt ännu dagligen otaliga af hans bref passera ge-
nom posten. Polismästaren förklarade sig vilja an-
vända alla lagliga medel att hejda Adys vidare
framfart och utfärdade genast befallning om hans
gripande.
RIESDAGEN.
RIDDERSKAPET OCH ADELNS DISKUSSIO-
NER ÖFVER FÖRSLAGEN TILL VOTE:
RINGSPROPOSITIONER OM SKATTEFÖOR-
ENKLINGEN. -
(Slut fr. gårdagsbl.)
Grefve Lagerbjelke upptog och vederlade utför-
ligt de gjorda inkasten. Man bade anfört till be-
vis att detta icke vore någon statsregleringsfråga
den omständigheten, att konungens sanktion derå
erfordras; men detta hörde icke hit. Ett vore att
afgöra formen för ständernas arbeten, ett annat att
bestämma hvad som sedan erfordrades för att skaffa
elt beslut laga kraft, I förra afseendet säger 75
R. O.,, att när två stånd stanna emot två, skall
frågan förfalla, derest den är af natur att kunna
förfalla; och till sådana räknas de, som 69 om-
talar, nemligen statsregleringsfrågor. Det ligger i
begreppet om detta ords betydelse, att statsreglerin-
gen omfattar statsverkets inkomster, och talaren
trodde att frågan huruvida det rörer statens inkom-
ster, om de utgå i spannmäl eller penningar, ej
kunde på mer än ett sätt besvaras.
En sådan delning af propositionen, som br von
Hartmansdorff ansett nödig, hade ej kunnat göras.
Enär talman ej är berättigad att vägra framställa
de propositioner som äskas, skulle hvarje ledamot
på samma grund kunna sönderrycka alla beslut
genom att begära särskild proposition å hvart ord
i en mening. Likaså, om argumentet att ingen öf-
verläggning egt rum öfver sednare delen af propo-
sitionen och att röstning deröfver fördenskull ej
kunde ske, sku:le ett stånd kunna tillintetgöra alla
beslut af de andra genom att låta en del af en
fråga förfalla. (Vid ett annat tillfälle androg hr
grefven ytterligare mot denna invändning, att be-
slut öfver äfven sednare delen måste vara fattadt,
ty enligt grundlagen måste en fråga afgöras sedan
hon varit två gånger bordlagd; beslutet om den
nämnda delens förfallande måste följaktligen anses
innebära förkastande deraf.) En reservants an-
märkning, att om de nu under öfverläggning varande
ärenderna hörde till statsregleringen, kunde äfven
dit hänföras böters och riksdagsmanna-arfvodes be-
stämmande, som annars hörer till allmänna lagen
eller grundlagen, besvarades så, att de sednast
nämnda ämnena alltid måste skiljas i två: en lag-
stiftnings- och en statsregleringsfråga; man hade
haft ett exempel derå när departementalstyrelsen
infördes, hvilket hade skett genom alla fyra stån-
dens beslut och konungens sanktion, hyaretter stats-
utskottet bade ipkommit med särskildt betänkande
rörande aflöningen. Om frågan icke hade inver-
kan på 4848 års statsreglering, så hade det förr
händt att ständerna fattat beslut i statsreglerings-
frågor, hvilka inverkat på en sednare statsreglerings-
fråga, t. ex. att anslaget till nationalmuseum skulle
utgå med 50,000 rdr om året i 40 år. Dessutom,
om en dubbel beräkning i riksstaten blefve upp-
gjord, så att den kan gälla antingen för det gamla
skattesystemet eller för det nya, i fall detta blir an-
taget och af konungen sanktioneradt, så kan saken
inverka på 1848 års statsreglering. Tal. visade vå-
dan af att neka votering, hyarigenom statsreglerin-
gen skulle blifva oafgjord.
Deremot ansåg grefve L. förslaget olagligt i hvad
det rörde presterskapets rentor, i hvilka, enligt
detta ständs privilegier, ingen ändring fär göras
utan alla fyra ståndens beslut och konungens sank-
tion de:å. För att få denna del afskiljd från det
öfriga, önskade gre:ve L. älerremiss af utskottets
förslag.
Hr von Hartmansdor, ö å p -
verkställighetsåtgärderna verkligen kunna skiljas.
Meningen med talet om riksdagens sönderbrytning
lärer väl vara, sade hr von H., att man, när riks-
dagen nu varat så lång tid, ej mer vill gå lagli-
gen till väga, utan öfverger detta när man får
brådtom och möter invändningar. Behofyet af ko.
nungens sanktion visar att frågan ej rörer statsre.
gleringen, ty denna måste vara afgjord förrän stän.
derna skiljas, men konungen kan gifva sin sank-
tion å skatteregleringsfrågan efteråt, och ett sådant
förslag som grefve Lagerbjelkes (om dubbel beräk-
ning) Kar man : väl icke hört maken till. Enligt
motsidans deduktion skulle frågan om minskadt an-
tal ledamöter i hofrätterna kunna gå till förstärkt
statsutskott, emedan det minskade antalet verkar på
löneanslagets belopp och således på stalsreglerin-
gen; men frågan är likväl af grundlagsnatur. 698
R. F. handlar om statens reglerande, ej om sla-
ters; följaktligen kan derunder icke innefattas frå-
gor, som röra framtiden. Anslaget till national-
musgum var en skuld, som föregående ständer åta-
git sig, men för hvilken de lemnat åt efterkom-
mande ständer att uppgöra betalningssättet. I af-
secnde på sutliga utgången har man cet nrejndi.