der hela rättegängen. — Den 48 Mars infann sig m:r Peacock åter i Bow Street Police Office och anmälde at Ady svikit sitt löfte awvt godvilligt erlägga de sednast ådömde 46 : att en utmätningsorder då erhållits, men att, när denna skulle verkställas, Joseph förevisat ett qvitto, innehållande att all honom tillbörig lösegendom blifvit öfverlåten på hans syster. Mr Peacock anhöll derföre nu om ett bysättningsutslag, för att söka på sådant sätt, om möjligt, bota Ady för den skrifkläda (cacoethes scribendi) hvarmed han fortfarande vore behäftad, så alt ännu dagligen otaliga af hans bref passera genom posten. Polismästaren förklarade sig vilja använda alla lagliga medel att hejda Adys vidare framfart och utfärdade genast befallning om hans gripande. RIESDAGEN. RIDDERSKAPET OCH ADELNS DISKUSSIONER ÖFVER FÖRSLAGEN TILL VOTE: RINGSPROPOSITIONER OM SKATTEFÖORENKLINGEN. (Slut fr. gårdagsbl.) Grefve Lagerbjelke upptog och vederlade utförligt de gjorda inkasten. Man bade anfört till bevis att detta icke vore någon statsregleringsfråga den omständigheten, att konungens sanktion derå erfordras; men detta hörde icke hit. Ett vore att afgöra formen för ständernas arbeten, ett annat att bestämma hvad som sedan erfordrades för att skaffa elt beslut laga kraft, I förra afseendet säger 75 R. O.,, att när två stånd stanna emot två, skall frågan förfalla, derest den är af natur att kunna förfalla; och till sådana räknas de, som 69 omtalar, nemligen statsregleringsfrågor. Det ligger i begreppet om detta ords betydelse, att statsregleringen omfattar statsverkets inkomster, och talaren trodde att frågan huruvida det rörer statens inkomster, om de utgå i spannmäl eller penningar, ej kunde på mer än ett sätt besvaras. En sådan delning af propositionen, som br von Hartmansdorff ansett nödig, hade ej kunnat göras. Enär talman ej är berättigad att vägra framställa de propositioner som äskas, skulle hvarje ledamot på samma grund kunna sönderrycka alla beslut genom att begära särskild proposition å hvart ord i en mening. Likaså, om argumentet att ingen öfverläggning egt rum öfver sednare delen af propositionen och att röstning deröfver fördenskull ej kunde ske, sku:le ett stånd kunna tillintetgöra alla beslut af de andra genom att låta en del af en fråga förfalla. (Vid ett annat tillfälle androg hr grefven ytterligare mot denna invändning, att beslut öfver äfven sednare delen måste vara fattadt, ty enligt grundlagen måste en fråga afgöras sedan hon varit två gånger bordlagd; beslutet om den nämnda delens förfallande måste följaktligen anses innebära förkastande deraf.) En reservants anmärkning, att om de nu under öfverläggning varande ärenderna hörde till statsregleringen, kunde äfven dit hänföras böters och riksdagsmanna-arfvodes bestämmande, som annars hörer till allmänna lagen eller grundlagen, besvarades så, att de sednast nämnda ämnena alltid måste skiljas i två: en lagstiftningsoch en statsregleringsfråga; man hade haft ett exempel derå när departementalstyrelsen infördes, hvilket hade skett genom alla fyra ståndens beslut och konungens sanktion, hyaretter statsutskottet bade ipkommit med särskildt betänkande rörande aflöningen. Om frågan icke hade inverkan på 4848 års statsreglering, så hade det förr händt att ständerna fattat beslut i statsregleringsfrågor, hvilka inverkat på en sednare statsregleringsfråga, t. ex. att anslaget till nationalmuseum skulle utgå med 50,000 rdr om året i 40 år. Dessutom, om en dubbel beräkning i riksstaten blefve uppgjord, så att den kan gälla antingen för det gamla skattesystemet eller för det nya, i fall detta blir antaget och af konungen sanktioneradt, så kan saken inverka på 1848 års statsreglering. Tal. visade vådan af att neka votering, hyarigenom statsregleringen skulle blifva oafgjord. Deremot ansåg grefve L. förslaget olagligt i hvad det rörde presterskapets rentor, i hvilka, enligt detta ständs privilegier, ingen ändring fär göras utan alla fyra ståndens beslut och konungens sanktion de:å. För att få denna del afskiljd från det öfriga, önskade gre:ve L. älerremiss af utskottets förslag. Hr von Hartmansdor, ö å p verkställighetsåtgärderna verkligen kunna skiljas. Meningen med talet om riksdagens sönderbrytning lärer väl vara, sade hr von H., att man, när riksdagen nu varat så lång tid, ej mer vill gå lagligen till väga, utan öfverger detta när man får brådtom och möter invändningar. Behofyet af ko. nungens sanktion visar att frågan ej rörer statsre. gleringen, ty denna måste vara afgjord förrän stän. derna skiljas, men konungen kan gifva sin sanktion å skatteregleringsfrågan efteråt, och ett sådant förslag som grefve Lagerbjelkes (om dubbel beräkning) Kar man : väl icke hört maken till. Enligt motsidans deduktion skulle frågan om minskadt antal ledamöter i hofrätterna kunna gå till förstärkt statsutskott, emedan det minskade antalet verkar på löneanslagets belopp och således på stalsregleringen; men frågan är likväl af grundlagsnatur. 698 R. F. handlar om statens reglerande, ej om slaters; följaktligen kan derunder icke innefattas frågor, som röra framtiden. Anslaget till nationalmusgum var en skuld, som föregående ständer åtagit sig, men för hvilken de lemnat åt efterkommande ständer att uppgöra betalningssättet. I afsecnde på sutliga utgången har man cet nrejndi.