Joseph Ady, en namnkunnig Bedragare, har, un-
der loppet af flere år, många gånger varit plikt-
fälld för det att hån skrifvit bref till personer i
England och andra länder, falskligen uppgifvande
att han hade sig bekant något för dem högst för-
delaktigt, som han ville yppa mot betalning af 4
f. Sedan Ady och hans knep börjat blifva på detta
sält allt mer och mer kända, har det fallit sig svå-
rare för honom att få någon i fällan och han har
derföre måst utvidga sin korrespondens. Men, för
att bespara porto, sänder han brefven ofrankerade.
Efter pennypostens införande lösas sådane sällan. En
stor mängd af Adys bref äterkommo derföre och
lemnades till The Dead letter office, der de öppna-
des. — Till förekommande af dylikt ofog i stor
skala, stadgades att en afsändare skulle kunna åläg-
gas att betala porto för ofrankerade bref, som
emottagaren ej ville lösa. Denna lag är känd un-
der namn af Adys Act. — Den 7 Januari 1848
var han sjelf föremål för dess tillämpning i Bow
Street Police-Office, dit Postverkets Solicitor, m:r
Peacock, låtit kalla Ady, med påstående att betala
42 9 sh. 2 d. utgörande dubbelt porto för 1463
ofrankerade bref, underteckpade med hans namn
och försedde med hans adress, men ej löste af
emvuttagarne och derföre aflemnade till The dead
letter office. Då målet skulle förekomma, anmäl-
des att Ady godvilligt erlagt beloppet, jemte yrkad
rättegångskostnad. Ännu återstod likväl ett nytt
parti af 4550 bref från samma outtröttlige korre-
spondent, likaledes försedde med hans namn samt
adress och för hvilka postverket skulle komma att
fordra ersättning med 43 415 sh. Man förmodade
att än flere voro att förvänta. — Denna förmodan
bekräftades snart; ty den 40 Febr. var Ady ånyo
inkallad- till poliskammaren. Beloppet hade då
ökats till 46 40: 6. — Hans advokat, m:r Pel-
ham, förklarade att Ady nu beslutat för alltid upp-
höra med en rörelse, som så länge ådragit honom
allmän uppmärksamhet, och utsatt honom för alla
deledsamheter, som varit en följd af den nya par-
lamentsakten. Vidare yttrede m:r Pelham, aut
Ady erkände sig fullkomligen och rättmätigt be-
segrad, samt ångrat sitt uppförande och fattat en
bestämd föresats att icke vidare befatta sig med
dylikt. M:r Pelham hoppades derföre att polis-
kammaren skulle, i betraktande af Adys fram-
skridna ålder och då han redan betalt omkring 15
vid föregående tillfällen, anse dessa omständighe-
ter verka till ett lindrigt bedömande af saken. —
M:r Peacock åter erinrade, att alla de nu ifråga
varande brefven blifvit skrifna och retournerade
sedan den förra stämningen uttogs. Under de få
veckor som derefter förflutit hade ej mindre än
1983 nya bref, skrifna af Ady, återkommit till
postkontoret, hvaraf syntes att svaranden icke låtit
afskräcka sig. Emellertid ville m:r Peacock gifva
Ady en veckas anstånd med betalningen. Polismä-
staren ansåg svaranden icke berättigad till något
öfverseende, helst ban förra gången blifvit varnad
alt icke fortsätta den skamliga rörelsen. Dessutom
vore här icke fråga om böter, utan om en skuld
till postverket, som hade rättighet att fordra dub-
belt porto för ofrankerade bref. Ady dömdes att
betala bela summan jemte rättegångskostnad. Hans
utseende var förändradt. Man fann honom allde-
les handfallen och han yttrade ej ett enda ord un-
der hela rättegången. — Den 48 Mars infann sig
m:r Peacock åter i Bow Street Police Office och
anmälde at Ady svikit sitt löfte awvt godvilligt er-
lägga de sednast ådömde 146 : att en utmätnings-
order då erhållits, men att, när denna skulle verk-
ställas, Joseph förevisat ett qvitto, innehållande att
all honom tillbörig lösegendom blifvit öfverlåten på
hans syster. Mr Peacock anhöll derföre pu om ett
bysättningsutslag, för att söka på sådant sätt, om
möjligt, bota Ady för den skrifkläda (cacoethes scri-
bendi) hvarmed han fortfarande vore behäftad, så
alt ännu dagligen otaliga af hans bref passera ge-
nom posten. Polismästaren förklarade sig vilja an-
vända alla lagliga medel att hejda Adys vidare
framfart och utfärdade genast befallning om hans
gripande.
— -——