Joseph Ady, en namnkunnig Bedragare, har, under loppet af flere år, många gånger varit pliktfälld för det att hån skrifvit bref till personer i England och andra länder, falskligen uppgifvande att han hade sig bekant något för dem högst fördelaktigt, som han ville yppa mot betalning af 4 f. Sedan Ady och hans knep börjat blifva på detta sält allt mer och mer kända, har det fallit sig svårare för honom att få någon i fällan och han har derföre måst utvidga sin korrespondens. Men, för att bespara porto, sänder han brefven ofrankerade. Efter pennypostens införande lösas sådane sällan. En stor mängd af Adys bref äterkommo derföre och lemnades till The Dead letter office, der de öppnades. — Till förekommande af dylikt ofog i stor skala, stadgades att en afsändare skulle kunna åläggas att betala porto för ofrankerade bref, som emottagaren ej ville lösa. Denna lag är känd under namn af Adys Act. — Den 7 Januari 1848 var han sjelf föremål för dess tillämpning i Bow Street Police-Office, dit Postverkets Solicitor, m:r Peacock, låtit kalla Ady, med påstående att betala 42 9 sh. 2 d. utgörande dubbelt porto för 1463 ofrankerade bref, underteckpade med hans namn och försedde med hans adress, men ej löste af emvuttagarne och derföre aflemnade till The dead letter office. Då målet skulle förekomma, anmäldes att Ady godvilligt erlagt beloppet, jemte yrkad rättegångskostnad. Ännu återstod likväl ett nytt parti af 4550 bref från samma outtröttlige korrespondent, likaledes försedde med hans namn samt adress och för hvilka postverket skulle komma att fordra ersättning med 43 415 sh. Man förmodade att än flere voro att förvänta. — Denna förmodan bekräftades snart; ty den 40 Febr. var Ady ånyo inkalladtill poliskammaren. Beloppet hade då ökats till 46 40: 6. — Hans advokat, m:r Pelham, förklarade att Ady nu beslutat för alltid upphöra med en rörelse, som så länge ådragit honom allmän uppmärksamhet, och utsatt honom för alla deledsamheter, som varit en följd af den nya parlamentsakten. Vidare yttrede m:r Pelham, aut Ady erkände sig fullkomligen och rättmätigt besegrad, samt ångrat sitt uppförande och fattat en bestämd föresats att icke vidare befatta sig med dylikt. M:r Pelham hoppades derföre att poliskammaren skulle, i betraktande af Adys framskridna ålder och då han redan betalt omkring 15 vid föregående tillfällen, anse dessa omständigheter verka till ett lindrigt bedömande af saken. — M:r Peacock åter erinrade, att alla de nu ifråga varande brefven blifvit skrifna och retournerade sedan den förra stämningen uttogs. Under de få veckor som derefter förflutit hade ej mindre än 1983 nya bref, skrifna af Ady, återkommit till postkontoret, hvaraf syntes att svaranden icke låtit afskräcka sig. Emellertid ville m:r Peacock gifva Ady en veckas anstånd med betalningen. Polismästaren ansåg svaranden icke berättigad till något öfverseende, helst ban förra gången blifvit varnad alt icke fortsätta den skamliga rörelsen. Dessutom vore här icke fråga om böter, utan om en skuld till postverket, som hade rättighet att fordra dubbelt porto för ofrankerade bref. Ady dömdes att betala bela summan jemte rättegångskostnad. Hans utseende var förändradt. Man fann honom alldeles handfallen och han yttrade ej ett enda ord under hela rättegången. — Den 48 Mars infann sig m:r Peacock åter i Bow Street Police Office och anmälde at Ady svikit sitt löfte awvt godvilligt erlägga de sednast ådömde 146 : att en utmätningsorder då erhållits, men att, när denna skulle verkställas, Joseph förevisat ett qvitto, innehållande att all honom tillbörig lösegendom blifvit öfverlåten på hans syster. Mr Peacock anhöll derföre pu om ett bysättningsutslag, för att söka på sådant sätt, om möjligt, bota Ady för den skrifkläda (cacoethes scribendi) hvarmed han fortfarande vore behäftad, så alt ännu dagligen otaliga af hans bref passera genom posten. Polismästaren förklarade sig vilja använda alla lagliga medel att hejda Adys vidare framfart och utfärdade genast befallning om hans gripande. — -——