TLANDADE ÄMNEN:
ROMANSKRIFVAREN KAPTEN MARRYAT. Denne
utmärkte skriftställare, hvars dödsfall icke längese-
dan omnämndes i tidningarna, var 56 år gammal.
Han var son af en bankir i London. Han hade
från barndomen mycken smak för sjölifvet och in-
trädde afyven tidigt deri. Såsom midshipman del-
tog han i en expedition till Spanien och en affår
ombord på fregatten Imperieuse, år 1809. Seder-
mera deltog han i expeditionen till Walcheren och
visade prof på mycken duglighet och tapperhet. I
Burmesiska kriget kommenderade han fregatten
Ariadne och var för nägon tid den äldste officern
på den stationen. Kapten Marryat började redan
Under det han var i tjenst sin bana såsom förfat-
tare, hvaråt han på de sista 42 eller 43 åren helt
och hållet egnade sig. Han var en tid hufvudre-
daktör af en af de engelska månadsskrifterna, the
Metropolitan Magazine. Uwvi konsten att berätta
stod han kanske främst bland samtida skriftställare,
hvilket, likasom hans lefvande, trefliga och oför-
argliga humor är kändt äfven för svenska läsare,
genom hans här öfversatta arbeten. Några bland
dessa, såsom Peter Simple, Jacob Faithful (Jacob
Ärlig), Midsbipman Easy, äro sjöroveller, hvilkas
popularitet knappt upphunnits af någon annan för-
fattare i samma genre, icke eps af amerikanaren
Cooper. På de sista åren utgaf Marryat äfven flere
böcker för ungdomen, å la Robinson, hvilka läsas
med stor begärlighet. Han dog till följe af några
blodkärls sönderbristande.
— Uti Newcastle i England bar ett skepp på
4600 tons eller 800 lästers drägtighet gått af sta-
peln. Det är ämnadt till fart på Ostindien. Detta
är det största handelsskepp, som blifvit bygdt i Eu-
ropa, 208 fot långt och 43 fot bredt. Det är kon-
strueradt så att det med lätthet kan utredas till
krigsskepp såsom en fregatt af första klassen. Det
är bygdt på hrr J. och W. Smiths varf.
— KONSTEN ATT FÅ GODT ÖL. Det hände sig
en gång, att en neger som arbetade i ett af Lon-
dons stora bryggerier, föll ned i ett af de ofantliga
afsvalningskaren och drunknade. Emedlertid in-
träffade det, att aftappningen var en af de bästa
som någonsin gjorts.j Någralj månader) derefter
kom en kund och klagade öfver att ölet sedermera
hade försämrats. Föreståndaren svarade honom då
ja! kära herre, det kan jag icke bjelpa; vi ha inte
råd att dränka en neger i hvar brygd heller!