KUNGLIGA TEATERN. Trollflöjten. Kongl. teaterns lyriska afdelning har i dessa dagar öppnats med Trollflöjten af Mozart. Detta val bör i hvarje hänseende kallas lyckligt: det gaf omvexling med den myckna italienska musik man hört på sednare tider, och Trollflöjtens toner lefva på folkets läppar, bo i dess bjertan. Men just derföre bör allmänheten ej alltför ihållande undfögnas med en musik, hvarmed den redan är så förtrolig, och 3 representationer af Trollflöjten på 5 dagar äro onekligen en något för stark dosis. I onsdags gaf operan ett fullt bus, i fredags deremot:ett klent. Uti flera andra hufvudstäder gifvas hvarje år de äldre operorna af klassisk rang, men blott några få gånger och ej i för: tät följd; och härigenom bibehålla de alltid. sin nyhet lika frisk. Den herrliga operan gafs i det hela taget med omsorg, med nit och pietet, ehuru: man här, som i vår lyriska scens prestationer i allmänhet, väl kunde önska något mera energi, något -mera lit-och.färg uti det hela. En serskild uppmärksambhöt!: var riktad på :Pamina, som förförsta gången gafs af mill Julia Bervald. Partier i denna genre synas företrädesvis egna sig för bill B., som erhöll välförtjent bifall för sitt musikaliska föredråg, sin vackra klangfulla röst, sin ädla hållning. — Cavatinan i 3:dje akten sjöng hon med mycken känsla, äfvensom dialogen med Sarastro i 2:dra aktens final, blott att hon i sistoämde nummer nog mycket utdrog tempot. Uti.-seenen-med genierna i sista aktens final hade vi önskat hennes uttryck uti sång och aktion någotmera kraft och passion. Man kan ej misskänna att m:ll B. på sednare tiden gjort framsteg i sin konst, och dettåjlåtet förmoda, jätt hon ock framgent kommer att gå framåt samt efterhanc