gar, så kunna dessa åter finna sitt försvar 1
olika politiska och .statsekonomiska theorier,
hvilkas förkastlighet icke är handgriplig, Kom-
mitten skall imedlertid, såvidt möjligt, till be-
styrkande af sin mening om regeringens sy-
stem, återkalla i minnet några facta, rörande
hvilka knappast så stor olikhet i omdömet
herrskar utom kretsen af regeringens medlem-
mar. Det måste dock om dessa facta anmär-
kas, att de icke må betraktas isolerade, för sig,
utan i förbindelse med hvarandra, såvida dem
skall kunna tilläggas någon bevisningskraft,
då de, såsom enstaka, till en del kunna anses
såsom mindre väsentliga.
Såsom man förmenar,; hafva begge opinio-
vernpe varit ense deri, att regeringen- alltför
mycket befattat sig med bagateller, och att
administrationen i allmänhet lider af en vid-
lyftighet och bredd, som borttager tid och
krafter för vigtigare sakers behandling. Det
är väl svårt, att uppgifva annan orsak härtill,
än antingen vana eller den juridiska formalis-
men, som har svårt att skilja emellan smått
och stort. Nödvändigheten af en strängare
kontroll öfver landets embetsmän, isynnerhet
hvad uppbörden avgår, har, så vidt man vet,
icke heller varit bestridd. Statsräkenskaperne
hafva i hundratusental af ansvarsbelopp burit
sorgliga vittnesbörd om bristande kontroll, och
väl är det sannt att mängden af dessa belopp
förskrifver sig från en äldre tid, och att ised-
nare tiden mycket blifvit gjordt för att afhjelpa
det onda; men det är äfven en sanning, aut
män, som icke gjort reda för sin uppbörd,
och som icke efter kommit regeringens uppma-
ningar att aflägga räkenskap, för icke många
år sedan blifvit befordrade till bättre embeten,
och man torde påminna sig, att till och med
till närvarande storthing från omyndige inkom-
mit ansökan om ersättning ur statskassan, af
icke mindre än 4000 specier öfver förmyndare-
penningar, för hvilka icke blifvit gjord reda.
MM - o-— ÖV —-— NA Mm m mA AA tfn IA oh Mm
- —- AN O— (ÖV J— — — -Q
AA DA AA rr mm m -— m
Vidare beklaga väl alla, att den nya civillag,
om kbvilken grundlagens 94 handlar, ännu
icke kommit tillstånd, ja, att många af de
vigtigare partierne af densamma ännu ej äro
färdiga.
Man har således i synnerhet saknat de mi-
litära strafflagarne, rättegångslagen, bevärings-
lagen, arfslagen, m. fl. Storthinget delar så-
vida skulden bäri med regeringen, som det in-
låtit sig på att välja lagkoncipister, utan att
bafva varit lyckligt i valet. Det medgifves
gerna, att det fordras så sällsynta egenskaper
lör att skrifva lagar, att det är svårt finna
män, utrustade med dylika egenskaper. Men
det är visst, att ett sällsynt olycksöde hvilat
öfver vår lagreform, och hvilket, i följd af de
sednaste åsigterna af denna sak, till en del
bärrört deraf, att man på förhand icke gjort
sig något klart begrepp om omfånget af den
uppgift, som skulle lösas, emedan man nemli-
gen trott sig böra med ens företaga en radikal
omarbetnivg af hela vår civillagstiftning, i stäl-
let för en partiell, succesif kodifikation af dess
hufvudpartier, hvartill vi kunnat finna de nö-
diga krafterna, när vi förstodö att välja dem,
och att sätta dem i verksamhet efter en ända-
målsenlig. arbetsplan.
Till motgångarne i vår lagstiftnivgshistoria
må det väl också räknas; att regeringen så
långsamt funnit sig befogad att antaga stor-
thingets grundsatser t. ex. i förmanskapslagar-
ne, lagen om upphäfvande af förbud emot gud-
liga sammankomster, skuldsättningslagen, jemte
flere från storthinget ingifna lagförslag till för-
ändring i sportelväsendet, och i de förra stor-
thinget förelagda lagarne om sakförare och rö-
rande vägarne. Dessa tvenne -sista hafva med
icke särdeles väsentliga förändringar blifvit detta
storthing förelagda. Men afsigten med det
suspensiva veto synes icke kunna vara den, att
lagars utfärdande skulle förbindras för obetyd-
liga meningsskiljaktigbeters skull; ty dylika
skiljaktigheter i särskilda delar skola väl som
oftast äga rum, -om lagen än omarbetas aldrig
så många gånger. Det är väl lagens princip,
eller lagen såsom -ett helt, som konstituenterne
haft i sigte, då de lemnat konungen rättighet
att i 6 år hindra-en lags antagande.
Kommittden antager äfven, att det icke fin-
nes synnerligt stor -olikhet i åsigter om det
mindre passande deri, att regeringen till de
ansenligaste platser i samhället utnämner män,
hvilka, i följd af hvad -som passerat, icke kunna
hafva storthingets eller nationens sympati för
sig. Det är ett vittnesbörd, att vi icke alle-
nast icke hafva en parlamentarisk styrelse i
formen, utan äfven att vi i idgen äro utom-lo
ordentligt långt ifrån att hafva den, att en aflt
riksrätten domfäld man blef utnämnd till re-lo
geringens präses, till ståthållare — att hansla
försvarare inför rätta, som under försvaret utan!k
nödtvång war så närgången emot storthinget
och nationen, att det väckte ett temligen all-ti
mänt ogillande, blef utnämnd till kunglig råd-lvi
sifvare ; och att den, som i egenskap af lag-st
örfattare icke uppfyllt nationens förhoppnin-vi
sar, och som af stortbinget indirekte blef ent-
edigad från detta värf, utnämndes till ledamo!
f rikets högsta domstol. Hvad de tvenne för-
ta af dessa utnämningar angår, så bör det!sp
nmärkas, att fastän de icke voro föremål förlre
et i grundlagen stadgade föredrag i statsrå-
et, måste det dock stå i dettas makt, att för-
indra dem. eg
Kommittden antager äfven, att det icke fin-jän
es rätt många, som neka, alt flere öfverskri-lell
anden af anslag och dispositioner öfver sta-lin
mc EöAnAdANRA ss - mm m (MvmÅE ma OK
- mm m-. -— -m-
-— mm mm AA m-
Oj SM ÅA Pm (MR (DM MM MM tt OC ÅA —-— - UN f-— - - - — — AV AR BV