lagstiftande myndighet; men detta påstående
är ännu icke bevist. Med afseende på bevill-
niogar har storthivget så fullständigt uppfyllt
sin pligt, att det till och med tillvunnit oss
erkännande af utländningar; och att till och
med regeringens egna försvarare här måste med-
gifva att liberal tet egt rum.
Alt storthinget i bevillnipgar af löner och
sportler icke varit snålt, bevisas bäst af den
omständigheten , att regeringen sjelf under-
stundom funnit sig befogad att föreslå nedsätt-
ningar. Lika litet tadel tror man stortbinget
förtjena för det sätt, hvarpå det utöfvat sin
kontrollerande myndighet. Man finner, när
man ser i decisionerna af statsräkenskaperne,
hvilken oändligen ringa procent ansvarsposterne
utgöra i jemförelse till anmärkningspunkterne
och de efterskänkta beloppen.
När man genomläser de särskilda årens pro-
tokollskommitteers betänkanden, så skall man
finna en mängd: regeringsätgärder betecknade
såsom icke grundlagsenliga, eller såsom uppen-
bart grundlagsvidriga. Men hvilka bafva väl
följderne varit? — några af Odelstbinget ned-
lagda protester eller reservationer; och 6 riks-
rätter, af hvilka tvenne gifvit domsklausulerne
en så human form, att den juridiska formalis-
men deraf velat bevisa deras betydelselösbet,
och en har fällt en dom, om hvilk.n veterli-
gen ingen, med hänseende till det factum,
som var öfverklagadt, påstått att den var för
sträng.
Men slla dessa facta äga endast bevisnings-
kraft för den, som från en fördomsfri stånd-
punkt betraktar sakernes gång, som reflekterar
öfver dem och är i stånd att se dem såsom
naturliga följder af folkets karakter. För den,
som icke närmare granskar de verkliga ställ-
ningarne och förhållanderne, för den, som en
gång i sin inbillningskraft upptagit bilden al
en demokrati, som missbrukar sin makt, som
ser denna demokrati fruktad och kufvad i an-
dra länder, och här hos oss ser och här dess
tendenser skildrade med mörka färger, äro för-
berörde facta icke tillräckliga, att motivera
frångåendet af länge byllade grundsatser.
Kommitteen vågar således påstå, att den
granskare, som kände tidsomständigheterna och
de hos oss egna förhållanden, skulle, efter slut-
ledningar, vara i stånd att angifva regeringens
system såsom en naturlig produkt af dessa,
förutsalt att de individer, af hvilka den be-
står, i karakter och insigter icke väsendtligen
skiljde sig från män i allmänhet, i deras ställ-
ning. De särskilda resultaterne af detta sy-
stem framträda emedlertid så föga karakteri-
stiska och så spridda, att det är svårt att,
utan någon kännedom om våra offentliga an
gelägenheter, och utan en längre tids fortsatt:
observalion, kunna sammanfatta dem till ett)
slående bevis för systemets tillvaro. Af denna
omständighet kunna väl också åtskilliga facta
härledas, hvilka annars skulle våra oförklarliga.
När man nu nemligen medgifver, att regerin-
gen helt naturligt kommit till de åsigter, som
den i silt regeringssystem lågt i dagen; när
man vidare medgifver, att dess ledamöter äro
aktningsvärda privatkarakterer, att de icke sakna
förmåga och insigter; när man besipnar att
systemet — på ett par undantag när — icke
framkallat några allvarsamma brytningar, hvilka !
i synnerlig grad kunna fängsla uppmärksam-!
heten, eller att det icke åstadkommit någon il!
ögonen fallande skada för staten ; och slutli-
gen att lyckan i en lång följd af år varit lan-!
det så gynnande, att det, på hvad sätt det än!
blifvit -regeradt, måst göra :betydande framsteg,
så kan .man icke undra öfver, att många fråga l
oppositionen, med hvad rätt .den uppträder? !
Man kan häraf förklara orsaken, att det väll
finnes -män, som äro mera -ministeriella, än
ministrarne sielfve.
De äro nemligen, liksom desse, förda bakom
ljuset af en ensidig press och af omgifningar,
hvilka städse såsom ett eko återupprepa deras
egna grundsatser och ytterligare bestyrka dem;
men de shafva icke så -bekantskap med folket, !
som regeringen, hvilken .dock-genom skriftligt
meddelande står i ett slags förbindelse medl!
detsamma.
Häraf må kunna förklaras; om det förhål-
stor del är hvad man kallar konservativ. Ve-
tenskapen och ungdomen, som ideerna mestit
slå an på, emedan den icke känner svårighe-s
ten och de ofta tvifvelaktiga följderna af deraslr
realiserande, äro beständigt radikala, när ickelf
särdeles omständigheter antingen hindra app-o
fattningen eller gifver den en skef riktning.r
Häraf kan det förklaras att män, hvilkas för-e
måga och vidsträckta insigter icke kunna sät-f
tas i fråga, kunna finna sig uppmanade, att!r
antingen med alla de apparater, som den po-Jc
sitiva lagkunskapen gifver dem vid handen, ochin
som är den politiska dogmatismens trognasteg
bundsförvandt, eller med den blinda passionensf
ensidighet och hätskhet uppträda, för att be- g
kömpa deras eget bjernspöke — demokratiensle
lörvillelser, . a
Man tycker, att der i grunden icke finnessi
något att opponera emot, och tror sig derföre oa
berättigad att sluts, att oppositionen antingend
atgår från okunnighet, från politiskt svärmeri, jd
rån personlig ovilja, egennytta, bedragen ellerjhi
örboppningsfull ärelystnad — intet under alltså,
tt man icke blott anser det för en pligt, altoc
nöta oppositionen med alla lofliga vapen, utan dö
It man BIL Ach and oo rk AT ATtoa alto