egendom, lösören, räntepapper och författare-
rfvoden, en tillgång af 2 millioner 500,000
francs, med en skuld af 650,000 francs. In-
genting är lättare än att verificera dessa två
belopp, medelst köpebref, skuldförbindelser och
kontrakter. Men man har sagt, att mina skul-
der år 4847 uppgingo till 4,400,000 fr., och
nu mera blott utgöra 600,000 fr., och vill
härifrån draga den slutsatsen, att jag betalat
skillnaden med statens medel. Detta inkast,
medborgare, är lätt undanröjdt: Skulder, ut-
görande 500,000 fr., betalades af mig 1847;
alltså sex månader före revolutionen. Men —
kan man fråga — med hvilka tillgångar betal-
tes de? Jo, med 300,000 fr. iförfattararfvode
för Histoire des Girondins, och med 450,000
fr. i köpsumma för mitt arfgods Peronne, i
grannskapet af Macon. Bevisen för dessa upp-
gifter kan man hemta hos köparen till godset,
bos de notarii publici jag anlitat, hos mina
förläggare och hos mina kreditorer. Medelst
köpebref, notarialintyg, qvittenser och bokslut
äro de i tillfälle att ännu bättre än jag sjelf
verificera förhållandet; och vill man ej tro sina
ögon, så kan jag äfven framställa vittnen.
Sålunda kan det ådagaläggas att hvad jag
utbetalt som enskild man under loppet af in-
nevarande år, icke hemtades ur statens skatt-
kammare, utan i mina vänners och kreditorers
kassakistor, Det är icke utan blygsel jag nöd-
gas här ingå i dyhka enskilda förhållanden;
men folket är berättigadt till grunder för upp-
skattningen af sina representanters frejd. —
Fortsättom alltså! Kort före den 23 Febr. af-
slöt jag med bokhandlare, bokförläggare, kapi-
talister och tidningsutgifvare kontrakter angå-
ende mina förra och framtida litterära verk,
till belopp af 540,000 francs. Jag hoppades
att genom min flit kunna inom få år betäcka
hela min skuld, och sålanda åt min talrika
och älskade familj, och till förmån för de ännu
talrikare hushåll, som lefva på min jord, bi-
behålla återstoden af milt fädernegods. Syssel-
sättningen som offentlig man, och den allmän-
oa kris, som jag icke velat åberopa till skada
för de hedersmän, med hvilka jag ingått aftal,
hafva likväl nu tvungit mig att försaka förde-
len af dessa aftal och nödga mig att återbe-
tala hvad jag till följd af dem anticiperat; jag
bar sålunda frivilligt offrat 340,000 francs på
revolutionen.
,Sådan är den vinst, som jag skördat af re-
publiken: den tillgång jag eger, i mitt samvets-
granna beslut att egna mig odeladt åt de gö-
romål, som mitt fäderneslands behof kunna på-
kalla af mig. Jag ångrar icke uppoffringen af
hvad litteratören härigenom efterskänker åt
statsmannen, under grundläggandet af en ny
sakernas ordning. Icke blott återstoden al mina
tillgångar, men mitt namn, min frihet, mitt lif,
helgar jag med glädje deråt. Må våra en-
skilda rikedomar, våra individualiteter gå un-
der för mensklighetens angelägenheter, om så
fordras; men må den lagbundna republiken
blifva grundlagd, och folket förkofras i för-
stånd och sedlighet, i rättigheter och välstånd!
Detta är allt hvad jag begär i belöning af min
tid och mitt land.
— VIRKE