egendom, lösören, räntepapper och författarerfvoden, en tillgång af 2 millioner 500,000 francs, med en skuld af 650,000 francs. Ingenting är lättare än att verificera dessa två belopp, medelst köpebref, skuldförbindelser och kontrakter. Men man har sagt, att mina skulder år 4847 uppgingo till 4,400,000 fr., och nu mera blott utgöra 600,000 fr., och vill härifrån draga den slutsatsen, att jag betalat skillnaden med statens medel. Detta inkast, medborgare, är lätt undanröjdt: Skulder, utgörande 500,000 fr., betalades af mig 1847; alltså sex månader före revolutionen. Men — kan man fråga — med hvilka tillgångar betaltes de? Jo, med 300,000 fr. iförfattararfvode för Histoire des Girondins, och med 450,000 fr. i köpsumma för mitt arfgods Peronne, i grannskapet af Macon. Bevisen för dessa uppgifter kan man hemta hos köparen till godset, bos de notarii publici jag anlitat, hos mina förläggare och hos mina kreditorer. Medelst köpebref, notarialintyg, qvittenser och bokslut äro de i tillfälle att ännu bättre än jag sjelf verificera förhållandet; och vill man ej tro sina ögon, så kan jag äfven framställa vittnen. Sålunda kan det ådagaläggas att hvad jag utbetalt som enskild man under loppet af innevarande år, icke hemtades ur statens skattkammare, utan i mina vänners och kreditorers kassakistor, Det är icke utan blygsel jag nödgas här ingå i dyhka enskilda förhållanden; men folket är berättigadt till grunder för uppskattningen af sina representanters frejd. — Fortsättom alltså! Kort före den 23 Febr. afslöt jag med bokhandlare, bokförläggare, kapitalister och tidningsutgifvare kontrakter angående mina förra och framtida litterära verk, till belopp af 540,000 francs. Jag hoppades att genom min flit kunna inom få år betäcka hela min skuld, och sålanda åt min talrika och älskade familj, och till förmån för de ännu talrikare hushåll, som lefva på min jord, bibehålla återstoden af milt fädernegods. Sysselsättningen som offentlig man, och den allmänoa kris, som jag icke velat åberopa till skada för de hedersmän, med hvilka jag ingått aftal, hafva likväl nu tvungit mig att försaka fördelen af dessa aftal och nödga mig att återbetala hvad jag till följd af dem anticiperat; jag bar sålunda frivilligt offrat 340,000 francs på revolutionen. ,Sådan är den vinst, som jag skördat af republiken: den tillgång jag eger, i mitt samvetsgranna beslut att egna mig odeladt åt de göromål, som mitt fäderneslands behof kunna påkalla af mig. Jag ångrar icke uppoffringen af hvad litteratören härigenom efterskänker åt statsmannen, under grundläggandet af en ny sakernas ordning. Icke blott återstoden al mina tillgångar, men mitt namn, min frihet, mitt lif, helgar jag med glädje deråt. Må våra enskilda rikedomar, våra individualiteter gå under för mensklighetens angelägenheter, om så fordras; men må den lagbundna republiken blifva grundlagd, och folket förkofras i förstånd och sedlighet, i rättigheter och välstånd! Detta är allt hvad jag begär i belöning af min tid och mitt land. — VIRKE